Ibland blir det inte som tänkt. Eller vad sägs om en orienteringsdag med hungrig och hotfull hund, aggressivt skällande husse och upprörd förälder?
En klass stockholmssjuor hade orienteringsdag. Skogen de befann sig i är omtyckt inte bara av orienterande skolklasser utan även av hundägare.
När eleverna samlades för att äta matsäck och en stunds genomgång fick de därför sällskap av en hungrig hund. Den svansade glatt runt och smaskade i sig deras smörgåsar. Men när eleverna försökte sjasa bort den blev den sur och reste ragg.
En av lärarna bad då ägaren kalla på hunden, men husse ville inte alls lyda utan gick i stället raskt och rakt mot läraren samtidigt som han skrek åt henne.
En lärarkollega ryckte in och stoppade hundägaren – som dock inte lät sig övertalas till att ta plats i korgen. Snart stod två uppbröstade män och skällde på varandra. Ja, läraren skällde förstås mer sakligt och pedagogiskt, men ändå… Eleverna tittade häpna och skärrade på. Allt medan hunden i all tysthet fortsatte stjäla smörgåsar.
Till slut kopplade ägaren hunden och gick sin väg. Dessbättre kom han, det vill säga hundägaren, på nya tankar och återvände för att be om ursäkt. Med svansen mellan benen, får man förmoda.
Nu var det ändå inte slut på skällandet, lärarna fick i efterhand samtal från arg förälder som tyckte att skolan valt en alltför farlig plats för undervisning.
Kanske hon i stället borde varit glad över denna möjlighet för eleverna till lärande om allemansrätten i praktiken som lärarna självklart tog vara på. Till exempel vet eleverna numera att man kan mena olika saker med att hålla en hund ”under uppsikt”. Och tänk vilket utomordentligt underlag för vidare diskussion om konflikthantering de fick med sig!
Vad hunden tänkte lär de dock aldrig kunna klura ut.