Svar på insändare om älgjakt:
När jag läste Helena Törnkvists insändare (nr 2/12), fick jag bekräftat hur olika vi pedagoger kan tolka Lpfö-98. Helena skrev då om en förskola i Karlskoga som uppmuntrat barnen till lekar om älgjakt, enligt henne är detta en lek som inte går hand i hand med läroplanen, men jag vill påstå det motsatta.
Jag anser att förskolan i Karlskoga lyssnar in barnens behov till bearbetning av sina intryck. Om man kommer från hem där jakt är vanligt och något som man lägger stor vikt vid, tycker jag det är mycket viktigt att arbeta med detta även i förskolan.
Barnen får på detta sätt ge uttryck för sina upplevelser av sin vardag. Det är lika viktigt som när barnen leker affär i förskolan där det också handlar om att få återspegla och testa sina teorier om sin omvärld.
I Lpfö-98 står det att för att förskolan skall kunna stödja och utmana barn i deras lärande ”behövs kunskap om varje barns erfarenheter, kunnande och delaktighet”. Det står vidare att ”verksamheten ska utgå från barnens erfarenhetsvärld, intressen, motivation och drivkraft att söka kunskap”.
Däremot undrar jag om personalen pratar med barnen om deras upplevelser och känslor rörande att avliva ett djur? Jag tycker det hade varit intressant att få höra hur barnen resonerar kring vad som är rätt och fel. Och kan man säga att skjuta älg är fel? Och om så är fallet varför diskuterar vi inte oftare på förskolorna om det är rätt eller fel att äta kött? Jag anser att förskolan hade gjort ett enormt misstag om pedagogerna hade valt att inte lyssna in barnen, det vill säga ignorerat barnens behov av att uttrycka sig, för det finns uppenbarligen ett behov till detta och med det sagt tycker jag att förskolan verkar ha ett pedagogiskt syfte med att låta barnen leka älgjakt!