Vad är matematik? Är matematik olika beroende på om jag är flicka eller pojke? Vilka förväntningar har vi med oss kring ämnet matematik? Anna Palmer belyser dessa frågor i sin bok Hur blir man matematisk? Att skapa nya relationer till matematik och genus i arbetet med yngre barn.
Hon berör olika delar av matematiken som ger läsaren en bred bild över vad hon menar med att bli matematisk och vilka skillnader mellan båda könens matematiska identiteter. Det finns ett intressant historiskt kapitel där jag blir medveten om varför flickor respektive pojkar kan ha olika syn/uppfattning om sin egen matematiska identitet. I slutet av 1800-talet såg man på människan som olikheter mellan man och kvinna och man tillskrev könen olika egenskaper. Männen tillskrevs det starka och matematiska och kvinnorna som svaga och omsorgsinriktade.
Palmer skriver också om hur media oftast framställer en matematisk person som man och att det oftast är tråkiga asociala män.
Boken är indelad i två delar. Första delen är en personlig tillbakablick på Anna Palmers tidigare syn på matematik och hur hon var matematisk i sin yrkesroll som lärare. Hon skriver om sin ”kullerbytta” hur hon blev medveten om att vi inte är utan blir matematiska.
Det blir en intressant läsning då hon skriver om både lyckade och mindre lyckade delar av sina erfarenheter. Hon återkommer till att en matematisk identitet är inget fast eller stabilt utan det är något som skiftar och att det beror på i vilka sammanhang vi befinner oss. ”Vi blir och görs av andra, mer eller mindre matematiska i olika sammanhang.”
I del två beskrivs detaljerade projekt där olika matematikbegrepp har varit i fokus. Spännande läsning där en detalj och/eller en del av barnens populärkultur i vardagen kan bli till ett projekt där barnen genom ”ringar-på-vattnet-syndromet” ges möjligheter att genom varandras nyfikenhet få uppleva matematik på varierande sätt. Att förkroppsliga matematiken är någonting som är nytt för mig och detta är spännande läsning att kunna få in matematiken genom musik och rörelse. Barnen lär sig på olika sätt utifrån individ och det är mitt ansvar som lärare att försöka att tillgodose alla barns olika lärstilar samt skapa miljöer som inbjuder till matematiska problemlösningar.
Det finns även många praktiknära berätt-elser som ger läsaren en grad av igenkännande och boken känns konkret och verklighetstrogen. De konkreta upplevelserna om matematik känns inte direkt nya. Under de senaste åren har det utkommit flera böcker som fokuserat på forskningen om matematik tillsammans med barnen i förskolan samt hur man kan arbeta med detta ämnesområde. Så det blir mer som en påminnelse om hur jag kan arbeta och att vi ska vara medutforskande pedagoger. Palmer skriver om vikten av att arbeta med pedagogisk dokumentation för att synliggöra barnens lärprocesser.
Pedagogisk dokumentation som arbetsmetod har hon hämtat från Reggio Emilias tankar. I boken tar hon upp att det är genom pedagogisk dokumentation som lärarna kan bli medvetna om och genom reflektion (både med pedagoger och tillsammans med barnen) skapa förutsättningar att utmana barnens tankar kring matematik.
Det är viktigt att som lärare se sig själv ur ett kritiskt perspektiv; hur är jag mot flickor respektive pojkar? Detta för att alla individer ska ges samma möjligheter till exempel i ämnet matematik.
Vi måste som lärare vara medvetna om att vi är medskapare till barnens identiteter.