Porthälla gymnasium i Partille delar inte upp eleverna efter diagnoser.
Förutom några spridda fniss är det helt tyst i klassrummet. Framme vid tavlan står svenskläraren Pia Lundström och elevassistenten Malin Jonemark och kommunicerar utan ord. De gestikulerar med yviga rörelser.
På individuellt alternativ på Porthälla gymnasium ägnar man dagens lektion i svenska åt kroppsspråk. Snart är det elevernas tur att utforska området. I mindre grupper börjar de pröva olika kroppsspråk för den känsla de fått med sig på en rosa post-it-lapp.
Karin Grauers är specialpedagog på individuellt alternativ och berättar att gruppövningar är en central del i arbetsmetoden.
— Jag tror att vi är unika genom att vi låter elever med olika svårigheter gå i samma klass, säger hon.
På individuellt alternativ arbetar man årskursintegrerat och med två grupper med tio elever och två vuxna i varje grupp. Dessutom är en elevassistent alltid med, både på lektioner och raster. Hon hjälper och stöttar eleverna med de sociala utmaningarna att fungera i en grupp.
I klassen möts elever med allt ifrån språkstörning, tvångssyndrom, Asperger och adhd till dyslexi och skolvägran. Att få elever med helt skilda bakgrunder och diagnoser att fungera tillsammans som grupp tycker Karin Grauers inte är problematis
kt. Tvärtom.
— Det finns en tradition inom den svenska skolan att dela upp elever, men jag anser att det finns en stor fördel att eleverna har olika svårigheter.
— Någon med Asperger kan vara väldigt duktig rent studiemässigt men ha svårt med de sociala bitarna medan någon med inlärningssvårigheter kan vara bra på att hantera relationer. Tillsammans kan de inspirera och lära av varandra.
Men för att skapa en klass där alla känner tillhörighet måste man möta varje elev där den är, menar Karin Grauers och berättar om en pojke i klassen som tidigare fått enskild undervisning i många år.
— Hela första terminen fick han sitta i dörröppningen och följa lektionen därifrån. Först därefter kunde han lyfta in sin stol och långsamt bli en del av klassen och delta i gruppövningarna.
Att träna på att umgås med andra ungdomar och ingå i en grupp är dock inte ett uttalat mål gentemot eleverna.
— Vi försöker skapa grupparbeten med utgångspunkt i de projekt vi jobbar med. Som till exempel när vi läste om romantiken. Då fick varje elev klä ut sig till den författare vars verk de läst. Sedan satt vi vid runda bord och lät till exempel Goethe och James Joyce prata med varandra.
Jonas Nordström går sitt andra år på individuellt alternativ på Porthälla gymnasium. Han tycker skolarbetet är mycket lättare nu än på högstadiet.
— Här får jag använda mig själv och mina idéer. Jag trivs i klassen och det är roligt att gå till skolan nu, säger han.
Det hörs ett stampande i golvet och en näve hötter i luften. Med total inlevelse och ett ansikte fullt av ilska försöker Anthony Qvarnström få fram känslan på gruppens rosa lapp. Plötsligt blir han stilla. Gestaltningen är klar och hans kropp sjunker ihop samtidigt som han vänder ner en blyg blick i golvet. Applåderna haglar.
Karin Grauers är stolt över skolans metod att arbeta med gruppen som verktyg för elever i behov av särskilt stöd.
— Tyvärr tror jag att det är vanligt att man använder resurserna för specialpedagogik till att diagnoserna och sortera elever. Man pustar ut när man tycker man funnit en förklaring. Men egentligen är det då det riktiga och viktiga jobbet börjar, med att möta varje enskild elev samtidigt som man ger dem en möjlighet att tillhöra och växa, säger hon.