Vilken är din drivkraft i arbetet som specialpedagog?
Clik here to view.
– Att arbeta som specialpedagog är en utmaning. Det finns inga färdiga lösningar. Vi måste utgå från varje elevs situation och den miljö som eleven befinner sig i. Vilken pedagogik behövs för att just hon eller han ska lyckas? Vi får inte glömma att fråga eleverna själva. De är många gånger väldigt kloka – även de små barnen. Jag brinner också för tidiga insatser, alltså redan i förskolan. En annan drivkraft är att jobba med inkludering så att eleverna får de specialpedagogiska insatserna i sin klass och inte behöver lämna gruppen. Här kan informations- och kommunikationsteknik, ikt, hjälpa eleverna mycket.
Hur kom det sig att du började jobba med IKT?
– När jag arbetade i habiliteringen i början av 1990-talet startade Hjälpmedelsinstitutet en försöksverksamhet med datatek för barn och ungdomar. Jag var med om att starta upp Landstinget Dalarnas datatek och såg hur ikt gav barn andra förutsättningar att lära sig att leka, läsa och skriva. När jag kom till Elevhälsan var det naturligt för mig att starta kommunens skol-datatek. I kommunens projekt Alla får vara med har vi jobbat för en tillgänglig skola för elever med komplicerad inlärning. Eleverna har fått nya sätt att lära!
Vad är det svåra i ditt jobb?
– Jag tycker om att jobba i team, och styrkan med att jobba i elevhälsoteamet är just att vi har olika kompetenser. Jag har ju exempelvis inte en grundskollärares kompetens men jag kan mycket om funktionsnedsättningar och ikt. Det är svårt när jag ska handleda någon som inte är så motiverad att göra förändringar. Då krävs det ännu mer av mig som specialpedagog.
Vad gör dig riktigt glad under en arbetsdag?
– När jag känner att vi kan jobba tillsammans. Och när vi ser elever lyckas, när de har fått någon strategi som gör att de kommer en bit på väg. Jag tänker ofta på ett barn i en förskola som inte ville rita alls. Vi pratade om vad han tyckte om att göra. Han gillade att åka cross och vi hjälptes åt att rita en cross. Vi ritade hjul med mall, han drog streck mellan och plötsligt var det en crosscykel. Varje gång som jag kom till förskolan frågade han om jag kom ihåg när vi ritade hans cross. Tänk vilken liten support som kan få ett barn att glimma till!
Hur vill du att ditt arbete ska se ut om fem år?
– Jag önskar att vi har blivit duktigare på att använda ikt-verktygen. Jag önskar också att vi blir duktigare på att se behoven tidigare, så att elever slipper fångas upp när de går i femman, sexan. Det gäller också att fånga upp de elever som är jättebegåvade och som riskerar att tröttna på skolan.
Vad ger dig återhämtning och energi på fritiden?
– Jag reser mycket till andra länder, världsdelar och kulturer eftersom jag tycker om att se hur andra människor lever. Och så motionscyklar jag. Jag tycker om att vara med mina barnbarn, som lär mig jättemycket om vilken drivkraft och kompetens små barn har.
