»Självständiga lärare bättre än fler prov«

— Varför hämtar inte Sverige idéer till skolreformer från länder som verkligen lyckas på de internationella mätningarna som Finland, vissa provinser i Kanada och Singapore, i stället för att hämta dem från länder med sämre resultat som England och USA?

Lärarnas tidning får en pratstund med Andy Hargreaves, en av utbildningsforskningens internationella megakändisar, strax innan han ska upp och tala inför flera hundra skolledare på Nordiska skolledarkongressen på Svenska Mässan i Göteborg.

Han är professor vid Lynch School of Education vid Boston College i USA. Men han växte upp som yngste sonen i en fattig arbetarfamilj i norra England och var den första som tog studenten i sin familj.

— Jag har sedan jag var ung haft en stark känsla för social rättvisa och jag har alltid velat göra skillnad.

Det han tänker på när han ifrågasätter de svenska skolreformerna är bland annat satsningarna på kontrollåtgärder i olika former, som en stärkt skolinspektion och allt fler nationella prov. Det han saknar är reformer som i större utsträckning bygger en självständig lärarprofession.

Vad gör Sverige för fel när det gäller skolreformer?

— Jag menar att man i Sverige nu gräver ner sig i de anglosaxiska reformidéerna som bland annat går ut på standardisering, testning, allt högre mål och allt mer allomfattande prov. Detta ingår i det jag kallar den andra och tredje vägens skolreformer och som utmärks av bland annat skärpt konkurrens, marknadstänkande och mer statlig kontroll.

Så den andra och tredje vägens skolreformer är inte bra. Varför?

— Det finns ingen forskning som visar att mer testning och mera prov leder till bättre resultat. I stället är det så att de mest framgångsrika länderna i Pisa-undersökningarna som Singapore, Finland och provinsen Alberta i Kanada har väldigt lite av nationella prov i olika former.

Vad bör man göra i stället?

— Man bör satsa på högt kvalificerade lärare, på ett uthålligt ledarskap och på att utveckla en inspirerande och inkluderande vision för utbildning och samhälle. En vision som gör lärarna gemensamt ansvariga för pedagogiska beslut och en stor del av arbetet med läroplanen. Det är det jag kallar den fjärde vägen.

Vad tror du är skälet till att åtgärder som innehåller mycket prov och kontroll nu är populära i Sverige?

— Det är ideologiska skäl bakom. Min uppfattning är att Sverige nu deltar i ett globalt experiment som går ut på att införa en ny modell för hur skolan ska vara organiserad, en modell som grundar sig på marknadstänkande och på de anglosaxiska reformidéerna.

— Skolan har i finanskrisernas dagar blivit ett nytt område att tjäna pengar på, när andra sätt blivit osäkrare. Man hoppas sedan att dessa idéer ska sprida sig vidare till de andra länderna i Skandinavien.

Vad bör göras?

— Det behövs en klar och alternativ vision för en demokratisk skola, med starka professionella lärare som får känna att de är viktiga för samhället. Det är viktigt att prata om hur lärarna gör skillnad för alla medborgare. Man måste prata om lärarna som smarta personer som kan en massa, inte bara som personer som finns där och tar hand om barnen.

Andy Hargreaves har precis kommit med sin senaste bok som han skrivit tillsammans med Michael Fullan, likaledes internationellt känd utbildningsforskare från Ontario i Kanada.

Vad vill ni båda få sagt med boken?

— Vi vill lyfta fram hur viktigt lärarnas professionella kapital är för att nå bra resultat i skolorna. Bokens titel är också »Professional Capital, Transforming Teaching in Every School.« Vi menar att lärarens professionella kapital består av ett mänskligt kapital, ett socialt kapital och ett beslutskapital som har med förmågan att fatta bra beslut i komplexa situationer att göra.

Vad innebär det?

— Det mänskliga kapitalet handlar om lärarnas förmåga att undervisa, det sociala om hur bra de är på relationer med varandra och eleverna. Forskning visar att lärare som har mycket av både mänskligt och socialt kapital lyckas bäst. Men forskning visar också att mindre skickliga lärare kan lyckas ganska bra om de samtidigt har ett högt socialt kapital, det vill säga är bra på att samspela.

— Slutsatsen är att det är väldigt viktigt att kombinera det mänskliga och det sociala kapitalet.

Du nämner en tredje form av kapital som har med förmågan att fatta beslut i komplexa situationer att göra. Vad menar du?

— Det handlar om att kunna göra professionella bedömningar i många gånger svåra situationer där en mängd faktorer spelar med, som det ofta är i skolan. Det är en förmåga som lärare skaffar sig genom långvarig erfarenhet och genom att tillsammans med andra lärare lära sig om och reflektera över sitt arbete.

— Men det tar många år att bygga upp denna förmåga. Minst åtta år eller 10 000 timmars arbete, vill vi påstå.

Du pratar om en rekryteringskris till läraryrket. Vad för den med sig?

— I många länder klarar man det bristande söktrycket till lärarutbildningen genom att rekrytera duktiga studenter på andra utbildningar — de får gå en kortare lärarutbildningskurs och förväntas sedan jobba några år som lärare för att sedan gå vidare.

— Det kommer inte att dröja länge innan detta också händer i Sverige nu när ni har en rekryteringskris. Detta kommer att utarma lärarprofessionen.

Har du sett några genomslag för dina idéer i praktiken?

— Ja, att man tagit bort nästan alla tester i England är ett exempel. En skolledarorganisation hade inspirerats av boken »Den fjärde vägen« och drev på detta. Samma sak gäller för den kanadensiska provinsen Alberta, där en lärarorganisation baserade sin strategi på boken.