Det gäller att uttrycka vem man är

En av de första uppgifterna är att skapa en berättelse där figuren har minst en egenskap – exempelvis en arg fotbollsspelare – som eleven sedan slöjdar. Det är en första träning i att ge slöjdföremålet en personlig prägel, och i hur man i slöjd kan uttrycka vem man själv är.

I den nya kursplanens kommentarsmaterial framhålls att olika typer av inspirationskällor och förebilder ska användas i slöjdundervisningen. Samtidigt betonas att det inte innebär en återgång till mallslöjdande, utan att elevernas idéarbete ska stimuleras av berättelser och egna erfarenheter – som i exemplet ovan.

Eleverna ska träna sig i att tolka barn- och ungdomskultur och mode för att kunna utveckla ett personligt formspråk. Den nya läroplanen ger slöjden ett utvidgat ansvar för att eleverna inte bara ska lära sig att sticka en mössa, till exempel, utan även att kunna tolka vad olika mösstyper står för och vad de signalerar.

– Min tolkning är att det kommer att krävas att olika uttrycksformer lyfts fram, diskuteras och medvetandegörs i undervisningen. Det räcker inte att låta eleven göra, utan vi måste som lärare även ge dem verktyg att resonera kring vilken effekt olika uttryck får, framhåller Johanna Hedlund.

I textilsalen har Johannas fjärdeklassare slagit sig ner, skruvar på sig, ivriga att fortsätta med de självporträtt som de påbörjade förra slöjdlektionen. Textila självporträtt är ett arbetsområde där eleverna får tänka efter vilka de är och hur de vill uppfattas.

Johanna Hedlund berättar att eleverna förutom textilfärg kan använda applikationer, knappar, paljetter och annat som de tycker passar.

– Men börja med att brodera ansiktet med broderigarn, uppmanar hon och visar några stygn.

Hon tar också fram beskrivningar där eleverna kan läsa om användbara broderistygn.

Självporträtt är ett bra sätt att träna kommunikation, eftersom uppgiften är lätt att samtala om, tycker Johanna Hedlund. Ett porträtt visar något om den som gjort det. Eleverna broderar inte bara sina ansikten, utan även sådant de gillar – glass till exempel! – och de kan använda symboler.

Nu är alla i gång; några har tagit fasta på Johannas förslag att välja en hudfärg de skulle vilja ha, eller väljer utifrån hur de känner sig – det vill säga använder färgen för att uttrycka något.

När lektionen är slut ansluter Johannas kollega Kalle Lüning, som undervisar i trä-metall. Den nya läroplanens förstärkning av ämnets kommunikativa sidor är nödvändig. Både att eleverna ska träna sig i att förstå hur föremål kommunicerar och att reflektera kring sina arbeten, anser han.

– Vi har lämnat industrialismen, nu utbildar vi kommunikatörer. Det är det som blir viktigt för våra elever i framtiden. Det spelar ingen roll hur skickliga hantverkare de blir, har de inte förmågan att kommunicera så kommer det inte att synas.

I Skolverkets bedömningsmatris står att elever som siktar på betyget A ska kunna föra ett välutvecklat resonemang kring slöjdföremåls uttryck, kopplat till egna erfarenheter, trender och olika kulturers traditioner.

– Den nya kursplanen framhåller att eleverna redan på E-nivån ska kunna analysera, reflektera och motivera sina val. Men eleverna är ännu inte riktigt vana att diskutera. De är i slöjden för att producera, säger Johanna Hedlund.

På högstadiet ger klädsömnad många tillfällen att diskutera mode, trender och vad kläder kommunicerar, men det är också ett sätt för eleven att uttrycka sin identitet, anser Johanna och Kalle. Men då gäller det att inte bara följa ett färdigt mönster, förklarar Johanna.

Det är en ständig avvägning för att alla delar i läroplanen ska komma med, påpekar Johanna Hedlund.

– I ett projekt konstruerade eleverna mönster och fick både med den kommunikativa aspekten och egna estetiska avtryck. Men jag såg att de saknade grunderna i sömnad och fick efter halva terminen styra in på sömnadstekniker i stället.

De äldre eleverna förstår att det är viktigt för betygen att de hittar på något eget och inte bara kopierar från beskrivningar eller kamrater.

– I åttan och nian har de flesta hittat något som de vill göra till sitt. Det gäller att ge dem tid och uppmuntra dem att hitta lösningar under arbetets gång. Allt kan inte och bör inte tänkas ut på skisstadiet, säger Kalle Lüning.

Både han och Johanna Hedlund betonar att själva produkten bara är en liten del när det gäller betygsättning av estetiska och kulturella uttryck. Lärarna ska heller inte vara några smakdomare. För att kunna göra en bedömning måste de ha följt processen och elevens resonemang, samt ha tillgång till exempelvis loggbok, skisser och texter.

– Det får ju inte vara så att slöjdföremålet ”bara blev så”. Det handlar om att vi måste träna eleverna att kommunicera och använda rätt begrepp. Samtidigt behöver vi några år på oss för att skapa en praxis kring hur vi ska bedöma detta rättvist. De som nu börjar med slöjd kommer att ha det med sig när de ska betygsättas, säger Kalle och Johanna fyller i:

– Det finns en risk att de som har svårt att skriva eller uttrycka sig faller igenom. Med stora slöjdgrupper finns det sällan tid att ta diskussioner eller ställa de följdfrågor som krävs för att fånga upp tankarna bakom varje slöjdprodukt.