Teman ger slöjdlärare högre status

I Forshaga lärcenter har lärarna estetiska perspektiv på många ämnen sedan lång tid tillbaka. Till stor del tack vare att Ann Brüngel, en av skolans tre rektorer sedan 1996, själv har jobbat där som bildlärare i 18 år. Hon har hela tiden varit förespråkare för att hitta fler arbetsmetoder i skolans vardag, berättar hon.

– Både utvärderingar och forskning visar att det som rektor lägger krut på växer. Kan vi variera oss mer och erbjuda fler uttryck, så att fler elever får möjlighet att visa eller förstå vad de lär sig, så gagnar vi lärandet.

Forshaga Lärcenter som det ser ut i dag är ganska nybyggt. För sex år sedan blev dess föregångare pilotskola i ett utvecklingsprojekt kring kultur och estetik. I och med det fick lärarna kompetensutveckling och arbetssättet utvecklades ytterligare. Efteråt formulerades en egen definition av vad en estetisk lärprocess innebär: att uppleva, bli berörd, känna, uttrycka, reflektera och få egen insikt.

– Hur får jag elever intresserade? De måste få uppleva något som knyter an till dem själva. Det ger dem känslan av något som i sin tur gör att de vill uttrycka sig. Lärarens känslighet avgör vilket uttryckssätt varje enskild elev känner att han eller hon kan använda. Efteråt får de reflektera och skriva ner vad de tyckte och tänkte. I den processen sker ett lärande, förklarar Ann Brüngel.

Tematiska samarbeten är en bra ingång till att arbeta med kreativa, estetiska lärprocesser, anser hon. Det ger möjlighet att anstränga sig att få in de olika ämnena och verkligen jobba med en helhetssyn. Lärarna gör förslag och sätter upp mål för arbetet, eleverna blir delaktiga genom att vara med och planera, genomföra och utvärdera.

– Om vi har en bredd som gör det möjligt för alla elever att hitta sitt uttryckssätt, blir det en garanti för att alla kan delta. En estetisk lärprocess formas ju av dem som ingår, så det är inte säkert att det blir som lärarna har planerat.

Vilka är då nycklarna till ett ämnesövergripande arbetssätt med estetiska perspektiv?

Arbetslag är en förutsättning, menar Ann Brüngel. Forshaga Lärcenter är en ganska stor grundskola, med fyra arbetslag varav tre på 7–9. På F–6 finns ett.

Varje arbetslag och varje tema får olika prägel, beroende på lärarnas olika kompetenser. I arbetslaget där slöjdläraren ingår är slöjd en given estetisk ingång – men när man vill och behöver bjuds exempelvis musikläraren eller bildläraren in.

– Teman och samarbetsprojekt har gett lärare i estetiska ämnen högre status. Förr var man ganska ensam och isolerad som exempelvis bildlärare. Det är inte utvecklande. Nu betraktas alla ämnen som lika viktiga och alla tycker att samtliga lärare behövs för elevernas lärande.

Kompetensutveckling är en annan förutsättning. För att våga prova själv måste man som lärare få delta i seminarier om estetiska lärprocesser, lyssna på föreläsningar och workshops i något ämne man vill återkoppla till sin undervisning, anser Ann Brüngel.

Pilotskoleprojektet byggde på att lärarna fick tillgång till såväl fortbildning som nätverksträffar och hjälp med dokumentation.

– Vi utsåg lärare från alla stadier att vara med på inspirationsträffarna, men det var inte samma personer hela tiden. Vi lät det rulla, så att det blev en bred uppslutning. På så vis fick vi en röd tråd från förskoleklassen till årskurs 9.

I kompetensutvecklingen ingick bland annat 10-poängskursen Estetiskt lärande som kunskapsväg på Karlstads universitet. Fyra lärare och en fritidspedagog deltog – plus Ann Brüngel själv.

– Att jag som rektor deltog var viktigt. Jag kunde följa processen på nära håll och förstå vad lärarna skulle arbeta med i klassrummet. Nu när projektet är slut pågår en ny utbildning med nätverksarbete på regional nivå, där lärare går på föreläsningar, kompetensutvecklingsdagar eller får uppdragsutbildning.

– Det är alltid två från skolan som går. Man ska inte gå på kurs ensam. Under tiden provar de olika saker i sina klasser, och sprider det de lär sig mellan sig och i arbetslagen. Hur de nya kunskaperna ska fortsätta utvecklas är annars den svåra nöten att knäcka … men har man prövat på något, kanske skrivit om det, så är förutsättningarna mycket större än om man inte gjort det.

Organisation är en tredje nyckel. Under pilotprojekttiden infördes en kulturgrupp, där representanter från arbetslagen ingick. Ann Brüngel ledde arbetet, dokumenterade och synliggjorde löpande vad som hände.

– Det gav alla en känsla av att det pågick processer med estetiska perspektiv hela tiden i vår skola, fast inte alla jobbade samtidigt. Det var en ständig diskussion om lärande.

Det har funnits olika sorters grupper genom åren, med syfte att utveckla olika områden – för många har utvärderingar visat. Just nu finns bara en enda samordningsgrupp, där rektorerna och en representant för varje arbetslag ingår. De träffas en gång i veckan, diskuterar och bestämmer bland annat policy och mål för ett temaarbete eller samarbetsprojekt.

– Det har blivit naturligt att vi gemensamt bestämmer hur vi vill ha det. Allt ska ju gagna eleverna och det ska finnas en variation under veckan.

Hur lärarnas tid organiseras är en annan viktig kugge. Varje arbetslag har gemensam konferenstid två gånger i veckan, sammanlagt tre timmar. Därutöver har varje enskild lärare planeringstid, som de själva väljer hur de använder.

Meningen är att exempelvis bild, musik eller drama ska kunna användas i de arbeten man gör för att komplettera elevens lärande, inte att lärarna ska hitta på nya saker för att få in de estetiska verktygen, poängterar Ann Brüngel.

– Alla lärare jobbar inte så. Det faller sig mer naturligt i de yngre åldrarna. Men det finns en samstämmighet i alla arbetslag och de jobbar med teman någon period varje år.

– Vi har en känsla av att variationen gagnar lärandet. Tyvärr har vi ingen mätmetod för det. Men vi får bra resultat på utvärderingar, både från föräldrar och elever.