I boken diskuteras de utmaningar som en föränderlig omvärld ställer på historieämnet. Enligt författaren är utmaningarna en följd av ”framväxten av det mångkulturella samhället samt det ökade intresset för miljö-, genus- och postkoloniala perspektiv”. Bokens röda tråd handlar om vilken roll historieämnet bör ha i detta sammanhang. Lozic föreslår olika perspektiv och arbetsmetoder som syftar till att öva kritisk analys av historieförmedling och historiebruk. Han betonar också vikten av att nå en förståelse för elevers historiemedvetande.
Undersökningen som ligger till grund för boken bygger på intervjuer med 36 elever och deras historielärare samt tre läroboksförfattare. Historieämnets mål och mening har därmed främst studerats från ett elevperspektiv. En av slutsatserna blir att det finns ett behov av att vidga ämnet bortom en traditionell Europacentrerad kanon och i stället förankra det i elevernas vardag. För att kunna göra detta krävs kunskap om elevernas identitet. Författaren föreslår att så kallade intersektionella perspektiv ska användas som metod för att få syn på elevernas identitetstillhörighet.
Resultaten i studien pekar på att många elever upplever att de har komplexa etniska identiteter och Lozic varnar för risken att lärare i sin undervisning förenklar dessa och i stället arbetar med schablonbilder. Han föreslår en undervisning som antingen anlägger ett bredare, mer globalt perspektiv på historien eller som ger möjlighet till olika tilläggsperspektiv. Avslutningsvis diskuterar han så kallad diskursanalys som metod för att granska historiebruk och historiekultur. Författaren menar att om eleverna lär sig att dekonstruera och plocka isär framställningar i historia, i till exempel läroböcker, så kan de få en ökad förståelse för hur bland annat identiteter eller processer konstrueras.
Lozics bok bygger på den avhandling han skrivit. Den akademiska tonen och ambitionen tar mycket utrymme även i denna text. Det är synd och lägger till viss del krokben för framställningen. I stora stycken kan boken liknas vid en mycket lång forskningsöversikt. De utlovade praktiska förslagen får, i förhållande till de teoretiska resonemangen, liten plats.
Sammanfattningsvis uppmärksammar och problematiserar Lozic viktiga och för undervisningen relevanta frågor. Problemet är att boken till viss del slår in öppna dörrar. Att utmaningar finns och hur de i stora drag ser ut är nog inte ett dolt mysterium för verksamma lärare. Det är synd att boken inte i större utsträckning handlar om hur utmaningarna kan mötas i praktiken. En föränderlig omvärld och ett mer mångkulturellt samhälle medför, förutom nya utmaningar, också nya möjligheter för historieämnet. I ett mångkulturellt klassrum ökar förutsättningarna för att kunna ta hjälp av eleverna och elevernas källor när man vill arbeta med att kritiskt granska olika former av historiebruk och att kvalificera elevernas historiemedvetande.