Glappet är stort mellan vad styrdokumenten föreskriver och vad som verkligen sker, och bedöms. Lagbollspel dominerar även på gymnasiet visar en ny avhandling.
Skolinspektionens flygande tillsyn avslöjade förra året det som många misstänkt, bollspel och bollekar dominerar starkt på lektionerna i idrott och hälsa på högstadiet. Nu visar Mikael Londos avhandling ”Spelet på fältet. Relationen mellan ämnet idrott och hälsa i gymnasieskolan och idrott på fritid” att detsamma gäller på gymnasiet. – Lärarnas uppsåt när de låter eleverna bestämma lektionernas innehåll är gott. De vill ge eleverna inflytande. Problemet är att eftersom majoriteten av eleverna gillar lagbollspel blir det därmed oftast bollspel på lektionerna, påpekar Mikael Londos som själv är utbildad lärare i ämnet idrott och hälsa och som arbetar som lärarutbildare på Malmö högskola.
Han pekar även på ett annat skäl till att det blir så många lektioner med boll – olika lagbollspel klumpas till skillnad från olika danser inte ihop till en aktivitet. Om eleverna vill spela fotboll och läraren säger nej eftersom man spelade det förra veckan, blir det därför okej att enas om att i stället spela innebandy. Att det likfullt innebär lagbollspel ytterligare en lektion är det ingen som reflekterar över.
Att bollen dominerar undervisningen upplevs inte som något problem av lärarna eftersom de ser som sin främsta uppgift att få eleverna att röra på sig. Hur, och i vilket sammanhang, de rör sig spelar mindre roll. Enklaste sättet att få eleverna att röra sig är att låta dem göra något som de tycker är roligt och eftersom majoriteten gillar lagbollspel, blir det oftast bollspel på lektionerna. Att styrdokumenten föreskriver något annat väljer lärarna att bortse från.
När de intervjuade lärarna ska beskriva vad de betygssätter låter de ganska vilsna. De flesta har förstått att det inte längre är tillåtet att betygsätta hur långt eleverna hoppar eller hur snabbt de springer men få verkar veta hur man ska göra i stället. För de lägre betygen blir det därför devisen ”att kämpa väl” som får vara vägledande, för godkänt räcker det ofta att ha deltagit, medan det för det högsta betyget fortfarande är prestationen som avgör. Tävlingsmomenten och kraven på vissa resultat finns kvar, men är numera frivilliga om eleven inte strävar efter MVG, då är de ett krav.
– Eftersom lärarna egentligen inte förväntar sig att eleverna ska lära sig något på lektionerna i idrott och hälsa, fokus är, som sagt, på aktivitet och inte kunskapsutveckling, bedömer lärarna den aktivitet som de ser. Och eftersom 60–70 procent av lektionerna består av lagbollspel gynnas de elever som utövar sådan idrott på fritiden, konstaterar Mikael Londos.
Han blev överraskad över den starka relation som hans forskning visar finns mellan idrottsrörelsen och undervisningen i idrott och hälsa. Både lärarna och de elever som påverkar undervisningen mest har sin bakgrund i idrottsrörelsen. Många av lärarna har tidigare utövat en lagidrott och är engagerade som tränare på kvällarna. Och många av eleverna spelar boll efter skolan.
– Det här är unikt för ämnet idrott och hälsa, det finns inget annat skolämne som på samma sätt har en så stark koppling till en samhällsrörelse utanför skolan. Det kan vara en förklaring till att vissa bitar som ska ingå i undervisningen nedvärderas i förhållande till andra bitar. Lärarna följer hellre det som värderas högt och ger status i samhället i stort än det som står i styrdokumenten, säger Mikael Londos.
Traditionens inflytande över ämnet är också mycket stark. Ämnet idrott och hälsa är numera ett kunskapsämne men har en lång tradition av att vara ett praktiskt ämne med fokus på att fostra eleverna genom fysisk aktivitet. Den teoretiska biten av ämnet har därför låg status och lärarna som Mikael Londos har intervjuat låter inte elevernas resultat på de teoretiska proven påverka betygen i särskilt hög grad. Det är, om man hårddrar det, viktigare för lärarna att eleverna har roligt på lektionerna, och därmed ”luras” att röra på sig så mycket att de svettas, än att de förstår varför de ska röra sig.
– Att eleverna har roligt på lektionerna är till och med så viktigt för lärarna att det är en del av bedömningen. Eleverna ska visa sig aktiva, glada och positiva under lektionerna för att få ett högt betyg, säger Mikael Londos.
Han menar att även det är unikt för ämnet idrott och hälsa, på till exempel svensklektionerna går det bra att vara lite dyster men ändå få ett högt betyg, men på lektionerna i idrott och hälsa är det meningen att eleverna ska trivas och dessutom visa det.
– Det är en del av ämnets starka tradition av social fostran. Något som ju också är mycket viktigt inom lagidrotten, konstaterar Mikael Londos.
