Sollentuna kommun har fått osannolikt stor uppmärksamhet för sin en till en-satsning. Debatten rasar, känslorna likaså. Jag förundras över den starka reaktionen. Varför nu?
Politikerna har bestämt att alla elever ska ha varsin dator eller surfplatta redan från förskoleklass, och kommunen har liksom flera andra valt att arbeta med någon form av "skriva sig till läsning"-metod inspirerad av Arne Trageton och andra. Många (föräldrar och utomstående) blir upprörda. Vad menas!? Ska barnen inte få ha pennor och papper? Är det inte att driva det här IT-jippot lite väl långt!? Barn måste väl få lära sig att SKRIVA!?
Jag är inte tillräckligt påläst för att avgöra om Sollentunas metod är den bästa, hur väl den är förankrad i forskning och om skattepengar hanteras på optimalt sätt. Men med det sagt: Det är klart att eleverna ska ha modern teknik!
Skolan måste följa med sin tid. Digital kompetens är otroligt viktig i den värld barnen möter utanför skolan. Att ge alla elever tillgång till dator ökar också likvärdigheten - de som har det väl förspänt hemma får ändå de hjälpmedel som behövs. Men - det måste självklart finnas en tanke med allt man gör i skolan.
Datorerna kanske kan ersätta läromedlen, men aldrig lärarna och pedagogiken. Det ställer tvärtom stora krav på lärarna, för här gäller det att leda och undervisa på ett delvis nytt sätt.
Är det någon IT-fråga man borde bråka om när det gäller skolan, är det väl i stället denna: Varför är det inte en självklar rättighet för lärare att ha en bra jobbdator och en jobbtelefon? Det är något att uppröras över!
Helena Reistad