Barns delaktighet i barnkulturen var temat under Centrum för barnkulturforsknings årliga symposium på Stockholms universitet, den 21-23 mars.
På plats Vad händer efter döden? Den frågan är en av de vanligaste barn ställer, enligt Liza Haglund, lärarutbildare på Södertörns högskola. Föreläsningssalen var fullsmockad när hon på onsdagen berättade om sina möten med barn i filosofiska samtal.
Ulf Janson, professor på Stockholms universitet, delade med sig av forskning om förskolebarns sätt att skapa delaktighet och förhandla i leken. Barns lek är situationsbunden, här och nu och det är bidraget i aktiviteten som räknas – hur ett barn går in och tar plats utifrån de gemensamma referensramar som finns i lekgruppen. De ramarna är inte bara verbala utan också symboliska. För barn med funktionsnedsättningar kan referensramarna se ut på ett annat sätt, vilket kan leda till missförstånd och utanförskap. Genom att som pedagog försöka reducera fysiska och symboliska barriärer kan man försöka hjälpa barn att ta del i leken, menade Ulf Janson.
Idag finns mycket mer barnteve än förr, bredden på innehållet är större och barnprogram visas i särskilda barnkanaler. Barnen syns och tar plats i rutan, framförallt sjunger de, pysslar och tävlar, sammanfattade Malena Janson.