Prova kommunpolitik – i stället för att bara läsa om det. I ungdomsparlamentet är det möjligt. Alfa har följt elever och lärare på två gymnasieskolor i Stockholm från första utskottsmötet till den högtidliga och nervösa finalen i stadshuset.
I ett av två arbetsmarknadsutskott på Idrottsgymnasiet sitter en grupp debattlystna deltagare samlade runt ett bord mitt i rummet. De har ägnat lektionstid åt förberedelser och diskussionerna är djupt seriösa. På en vit tavla, under rubriken ”åtgärder”, föreslår de hur ungdomar lättare ska få jobb: Sänkt ingångslön, fler praktikplatser, främja entreprenörskap.
– Sänk pensionsåldern till 60, föreslår en av deltagarna.
En livlig diskussion utbryter och förslaget får mothugg. Då måste ju andra försörja pensionärerna, tycker vissa. Dåligt för samhällsekonomin, menar andra. Förslaget röstas ner och upphovsmannen ser lite besviken ut.
– Men det blev ju bra diskussion, tröstar en av utskottets två elevordförande.
Både Klas Westholm, från Idrottsgymnasiet, och Åsa Clarke Bolin, samhällskunskapslärare på Kungsholmens gymnasium, har deltagit i ungdoms-parlamentet flera gånger. De bakar in det i samhällskunskap 1-kursen och på Idrottsgymnasiet ingår även svenskan i projektet.
– Det här momentet i samhällskunskapen blir lätt väldigt träigt om man inte gör ett projekt. Att sitta och läsa om hur utskotten förhandlar, det kan liksom inte bli tråkigare. Här förstår man på ett helt annat sätt hur det faktiskt går till, det är det jag tycker är så kul, säger Klas.
Åsa ser mötena mellan ungdomar från olika delar av Stockholm som en viktig bieffekt:
– Och att de får pröva på att debattera i stor grupp, hålla tal i en talarstol och ha en formell omröstning. Det är spännande för dem.
Hur reagerar eleverna?
– Det är nästan alltid positivt. Och de där gåshudstillfällena man kan få ibland som lärare, de inträffar framför allt inom ungdomsparlamentet. När vissa elever bara... växer, säger Klas Westholm.
Innebär projektet mycket extrajobb?
– Första året tog längre tid. Nu har vi mer rutin och samkör dessutom. Man kan lägga upp det så att det inte blir så tidskrävande. Jag brukar alltid köra det i båda mina paralleller, säger Åsa Clarke Bolin.
Lärarna håller låg profil när de smyger runt mellan grupperna, lyssnar och antecknar. Efter en första runda möts de vid ytterdörren. Utanför öser höstregnet ner.
– Den gruppen var lite krånglig, men den här sköter sig bra, säger Åsa och pekar mot sitt papper.
De konfererar en stund. Sedan småspringer Klas genom regnet bort mot huset där ett av de två utbildningsutskotten sammanträder.
Utbildningsutskottet, som ska föreslå hur rättvis betygsättning i gymnasiet kan säkerställas, leds av Matilda Lindgren och Andy Sjöling. Matilda drar i de svarta tavlorna, där olika tankekartor har tagit form.
– Vi har jobbat väldigt effektivt, konstaterar hon nöjt.
På tavlan finns åtta åtgärdsförslag listade, som ska grupperas under gemensamma rubriker.
– Skolan i Stockholm måste blir mer synkad, sedan finns det olika sätt att göra det på, säger Sofi Ackermand, som sitter på första raden i halvcirkeln av elever.
”1. Synkad skolform”, skriver Matilda Lindgren och listar under det ”samarbete mellan skolor” och ”kommunal läroplan”.
Gruppen bryter för fikapaus. Klas Westholm, som har suttit på bänken längst bak, läser och nickar:
– Ni gör klokt i att skapa helheten först. Det verkar som om ni har en bra diskussion.
Det håller ordförandena med om. De tycker att ungdomsparlamentet har fått dem mer intresserade av politik och att frågan som deras utskott har att bita i känns både aktuell och relevant.
– Det är jätteroligt, man uppmuntrar ungdomar till att ta del av politiska omröstningar, val och att engagera sig i samhällsproblem, säger Matilda Lindgren.
Tror ni att era förslag får någon politisk effekt?
– Vi får hoppas det, eller hur? säger Andy Sjöling.
En och en halv månad senare, i slutet av november, är det dags för finalen i Stockholms stadshus. Motionerna som utskotten i de nio deltagande skolorna arbetade fram har genomgått lokala omröstningar och sedan jämkats samman av elevrepresen-tanter centralt, så nu finns bara en motion från varje utskott att ta ställning till.
Ett 60-tal elever i kavaj och skjorta eller blus har intagit politikernas platser i rådssalen. Här, med takmålningar på 19 meters höjd, tunga vinröda gardiner för fönstren och rejäla Carl Malmsten-möbler, brukar kommunfullmäktige sammanträda. Ett stråk av nervositet anas i luften efter att miljöutskottets motion röstats ner, medan arbetsmarknadsutskottets antagits med god marginal.
Det är kort paus och utbildningsutskottet står i en klunga och förbereder det sista inför sin framläggning. Matilda Lindgren, Sofi Ackermand och Josefin Aldén är lite nervösa, men hoppas och tror att deras förslag för att säkerställa rättvisa betyg ska röstas igenom. De vinkar till klasskompisarna från Kungsholmens gymnasium uppe på läktaren, där även lärarna Åsa Clarke Bolin och Klas Westholm har tagit plats.
Efter att motionen presenterats av två elever ur utskottet och en elev från socialutskottet hållit opponenttal släpps debatten fri. Många undrar hur förslaget om anonymiserade prov ska gå till rent praktiskt. Talarlistan, som syns på två storbildsskärmar, är lång.
– Anonyma prov är en fin men något naiv tanke, säger en kritiker i församlingen.
Flera oroar sig över att den personliga relationen ska gå förlorad om eleverna bara blir siffror på proven. Det dementeras av Axel Frejd i utbildningsutskottet:
– Det är inte så att läraren kommer säga när du räcker upp handen, ”Ja, nummer 321”, försäkrar han och alla skrattar.
Tiden rinner ut och man får bryta mitt i debatten för avslutningstal och omröstning. Utbildningsutskottet håller andan. På skärmarna syns plötsligt resultatet: Avslag med en rösts marginal. Besvikelsen är stor.
– Jag är alldeles för tävlingsinriktad för sånt här, säger Sofi Ackermand i pausen efteråt.
– Flera ändrade sina röster, jag blev så arg, säger Matilda Lindgren.
– Jag hade väldigt höga förhoppningar, jag tyckte vår motion var väldigt bra, säger Josefin Aldén.
De hoppas att politikerna ändå kommer att ta till sig av innehållet i motionen och påpekar att anonyma prov är en enkel åtgärd. Även om ungdomsparlamentet har stulit en del lektionstid från andra ämnen skulle alla tre rekommendera andra att vara med.
– Varenda minut har gett någonting, säger Matilda Lindgren.
Var det nervöst att tala?
– Första gången skakade man jättemycket på rösten, men sen blir man säkrare. Det är jättekul när man verkligen har något man vill framföra och lyckas säga det på ett bra sätt, säger Josefin Aldén.