I Söderhamn har skolan ett tydligt och viktigt uppdrag: skapa framtidshopp. Nyckeln heter entreprenörskap.
Under 1980- och 90-talen drabbades lilla Söderhamn med 26 000 invånare hårt av nedläggningar. Stora företag som Ericsson flyttade, flygflottiljen, sjukhuset och tingsrätten las ner. Kommuninvånarna var vana vid att bli omhändertagna av stora arbetsgivare, här finns ingen tradition av småföretagare som i Småland. Som kompensation utlokaliserade regeringen PRV och PPM till Söderhamn. I dag är den största arbetsgivaren kommunen med 2 200 anställda.
Normen bland ungdomar var att dra från staden vid hälsingekusten så fort de kunde. Varken kompisar eller de vuxna väntade sig att ungdomarna skulle bo kvar. Den som ville stanna kände sig udda och som en förlorare. De lite äldre sörjde länge jobben och förväntade sig hjälp utifrån.
Men runt millennieskiftet hände något. Ett paradigmskifte, säger Bibbi Lodmark.
– Vi förstod att vi måste ta tag i det själva, ingen kommer att rädda oss.
Kommunledningen beslöt att satsa på ungdomarna. Man kallade det Vision 2012. Målet var att de unga skulle lita på sin förmåga och bli företagande i sitt liv. Medlet var bland annat entreprenörskap i förskola och skola.
– Förr sa man Döderhamn, alla skulle härifrån. Men nu finns en ny attityd – som hos ungdomarna som startat Facebookgruppen ”Nu styr vi upp stan”.
Resan med entreprenörskap började 2006 med det treåriga projektet Drivkraft Söderhamn. Bibbi Lodmark var då projektledare på 40 procent. Nu är projekttiden slut och hon arbetar heltid med företagsamt lärande. Målet är att alla barn och ungdomar i Söderhamn ska möta lärandemiljöer som uppmuntrar dem att utvecklas till entreprenörer. Från förskolan till komvux ska eleven lära sig att vara entreprenör i sitt eget lärande och i sitt liv. Från 2012 ska det entreprenöriella lärandet genomsyra den ordinarie verksamheten.
Alla lärare i kommunen har gått eller ska gå en kurs på 15 högskolepoäng i entreprenöriellt lärande. Men några har hittat andra vägar. På en förskola valde personalen att i stället gå en kurs i Reggio Emiliapedagogik, som har ett liknande förhållningssätt.
Intresset från lärarna var stort redan från början, men där fanns också en skepsis. Begreppet entreprenörskap var laddat. Att man kunde koppla det till strävansmålen i Lpo 94 var avgörande för att få lärarna med på tåget, menar Bibbi Lodmark. Den yttre företagsamheten är en mindre del. Det är den inre företagsamheten som är viktigast.
– Vi jobbar mycket med självkänsla och självtillit. De lär känna sina starka och svaga sidor. Då faller man inte död ner för att man misslyckas.
Att arbeta entreprenöriellt handlar framför allt om att se eleverna som medarbetare och våga släppa kontrollen, betonar Bibbi Lodmark. Att som lärare sätta sig på händerna, lyssna på hur eleverna tänker göra och inte gripa in. Eleverna måste också få misslyckas.
– Tidigare var man där och petade när det började gå åt skogen. Nu får de i stället analysera vad som hände och hur de ska göra nästa gång.
När eleverna övar sig att analysera och reflektera så utvecklas det metakognitiva tänkandet, berättar hon. De får bättre förutsättningar att hantera information och alla val man måste göra i samhället.
– När de tränar översikten blir de inte lika stresspåverkade. Tidigare var skolan som en charterresa. Men så ser det inte ut när de lämnar skolan.
Lotta Svensson, forskare vid Uppsala universitet, följde projektet de första åren. Hon såg då att det fanns en stor spridning mellan olika lärare och arbetslag i intresse och hur långt man kommit. Dessutom såg hon att skolans organisation är viktig för att skapa förutsättningar för lärarna. Inte minst viktig är skolledningens roll och inställning.
Bibbi Lodmark hänvisar till skolforskaren Ulf Blossing som säger att det tar mellan fem och åtta år innan en förändring har institutionaliserats. Nu efter sex år börjar de närma sig målet – att det ska genomsyra hela skolan. En fördel är att kommunen är liten – allt är nära, det är lätt att mötas. Andra framgångsfaktorer är att alla dokument samverkar och drar åt samma håll, som skolplan, arbetsplan, kvalitetsredovisning och lönekriterier.
Med risk för att drabbas av hybris, säger hon själv, så är Bibbi Lodmark mycket stolt över vägen som kommunen slagit in på.
– Vi vill att skolan skapar tillväxt för Söderhamn. En bra skola och barnomsorg ger tillväxt för både individer och samhälle.
Så allt är inte så nattsvart som det kanske verkade i början. Knycken på Ostkustbanan vid Söderhamn har bara rätats ut, järnvägsstationen heter nu Resecentrum och har flyttat närmare E4:an. Avståndet till huvudstaden har minskat med en tåghalvtimme, Söderhamn är nu närmare Stockholm än någonsin. Stan är på banan igen, så att säga.