Hur får man elever att komma tillbaka till skolan? Hur bryter man långvarig frånvaro? Göteborgsregionens kommunalförbund har kartlagt vad som fungerar och ska nu sprida kunskaperna.
Med åtta miljoner kronor från Europeiska socialfonden drog Göteborgsregionens kommunalförbund igång projektet Drop Outs i höstas. De kartlade insatserna mot skolk i regionens 13 kommuner, och gjorde både enkäter och djupintervjuer med skolledare, nyckelpersoner i skolan och elever. Frågorna gällde vilka modeller skolorna arbetade med och vilka konsekvenser skolk för med sig.
– Vi har tittat både på det preventiva arbetet, hur skolorna förhindrar att en frånvarosituation uppstår, och vad som görs när skolk är ett faktum, förklarar Fredrik Åkerlind, som är chef på Pedagogiskt centrum.
Det insamlade materialet ska nu användas som underlag för utbildning under våren. Målet är nämligen att tusen personer som arbetar med elever i åldersgruppen 13 till 20 år ska få kompetensutveckling före 2013.
– Vår tanke är att sprida de lärande exemplen, så att eleverna i regionen kan få en bättre skola, säger projektledaren Ulrik Fostvedt.
I rapporten redogörs för en rad olika arbetssätt. Från ett trestegsprogram i Ale kommun som bygger på tidig upptäckt av skolk, till Framtidsgymnasiets relationsskapande arbete med eleverna.
Och det är egentligen dessa två ytterligheter det handlar om. För samtidigt som skolorna behöver ett system som kontrollerar elevernas frånvaro på ett effektivt sätt, är det förebyggande arbetet ännu viktigare.
– Skolorna behöver jobba med att främja närvaron i skolan och göra den meningsfull för eleverna. Likaså är skolpersonalens engagemang och bemötande av eleverna betydelsefullt, säger Ulrik Fostvedt.
När man vanligtvis pratar om drop outs, handlar det om ungdomar från 16 år. Men i projektet har man valt att gå lägre ner i åldrarna. Man vet av erfarenhet att de bekymmer som uppdagas i gymnasieåldern oftast har grundlagts långt tidigare. Även om en elev inte kan ”hoppa av” skolan i den bemärkelsen under grundskoletiden, har eleven ofta börjat skolka redan då.
– Och det är tydligt att problemet sträcker sig ännu längre ner i åldrarna än högstadiet. Framför allt vet vi att övergångarna mellan olika stadier, låg-, mellan- och högstadiet innebär en riskfaktor, säger Fredrik Åkerlind.