I krisens skugga

– Jag vill göra något och inte bara passivt vänta. Om vi blir uppgivna så för vi över det på barnen, säger rektorn Giorgios Ryziotis.

Den bastanta byggnaden har rader av stora fönster vända ut mot en stor gårdsplan. I mitten finns några dörrar och vid sidan av dem ett par flaggstänger. Det skulle kunna vara en skola lite varstans i världen. Men den blåvita flaggan och bysten av Alexander den store vid entrén skvallrar om att vi har en grekisk skola framför oss. Byster av den makedonske fältherren, som i krigets spår spred grekisk kultur i en stor del av världen, pryder alla skolor i landet.

Skolan hette tills nyligen Första grundskolan men har döpts om till Kyrilleio efter en grekisk biskop som uppmuntrade folk att studera. Skolan ligger i den lilla staden Orestiada i landskapet Evros nära gränsen till Turkiet.

– Det här är ett rikt jordbruksområde och folk har levt bra här, säger rektorn Giorgios Ryziotis och syftar på den bördiga jorden i regionen.

Men tiderna har förändrats. Grekland genomgår en svår tid i den ekonomiska krisens kölvatten. De återkommande nerskärningarna oroar Giorgios Ryziotis. Tryckeriet levererade inte läroböcker som avtalat i höstas. Följden blev att gamla böcker måste lagas och att massor av material måste kopieras vilket blir avsevärt dyrare. Papper är en tung utgift och kopieringsmaskinen håller på att bli utsliten.

– Det är inte bra och skapar ett dåligt klimat bland lärare och elever, suckar han och slår ut med armarna.

År 2010 fick skolan 7 500 euro var fjärde månad som skulle räcka till utgifterna för el, dieselolja, telefon, förbrukningsmaterial och städning. Anslaget sänktes till 5 000 euro förra året. Efter den politiska uppgörelsen i Aten i slutet av januari i år befarar Giorgios Ryziotis att anslaget kommer att kapas ytterligare. Läroböcker betalas dock av utbildningsministeriet men i höstas uteblev böckerna av okänd anledning.

När större investeringar behöver göras måste kommunen vända sig till utbildningsministeriet och söka extra anslag därifrån. Av anslaget på 5 000 euro går 3 000 till dieselolja för att värma upp skolan. Men mer än hälften av värmen försvinner ut i tomma luften eftersom fönstren är så otäta. Uppvärmningen är ett sorgligt kapitel. Under vintern är det ofta kallt och minusgrader.

– Jag vill att dieseln ersätts med solceller och jordvärme. Det skulle bli mycket billigare. En professor har utformat ett förslag åt oss.

Ritningar har lämnats in till borgmästaren och Giorgios Ryziotis väntar med spänning på dennes respons.

– Jag vill inte att pengar bara ges till skolan. På det här sättet vill jag visa vad pengarna kan användas till.

Kyrilleio övertog nyligen överbliven utrustning, bland annat bokhyllor, från skolor som stängdes av besparningsskäl i de omgivande byarna under förra året. Eleverna från byarna går nu i skolor i städerna.

Fler bokhyllor innebär att Giorgios Ryziotis skola får ett större bibliotek. Han svarar själv för iordningsställandet av hyllor och böcker.

– Jag vill göra något och inte bara passivt vänta. Om vi blir uppgivna så för vi över det på barnen. Det är viktigt att ge barnen styrka.

Giorgios Ryziotis talar energiskt och låter förstå att han både är irriterad över att det tar lång tid att förverkliga goda idéer och oroad över de kraftiga nerskärningarna.

Skolmaten är ett annat problem. Eleverna tar med sig matlåda hemifrån. För fattiga familjer skulle mat i skolan – som avskaffades för mer än trettio år sedan – innebära en väsentlig lättnad för hushållskassan, anser Giorgios Ryziotis.

I huvudstaden Aten har en del skolor börjat med matpaket till barn från de fattigaste familjerna så att de ska orka följa med i undervisningen. Det har hänt att hungriga barn svimmat under skoldagen.

Alla statsanställda fick sina löner sänkta i september förra året. Giorgios Ryziotis lön sänktes från 1 800 euro i månaden till 1 500 euro. I lönen ingår ett påslag på 250 euro som rektorer på skolor som klassas som stora får. Lärarna fick en lika stor lönesänkning procentuellt sett. Deras löner betalas också av staten och belastar inte skolans budget.

– Nerskärningar, nerskärningar, nerskärningar. Allt för att betala landets lån, suckar han.

Bänkarna är slitna liksom väggkartor och krittavlor. Giorgios Ryziotis ser skamsen ut när han visar datorrummet. Skolans beigegrå datorer är från sent 1980-tal.

Det nya klinkergolvet i lärarrummet står i skarp kontrast till skolmiljön i övrigt.

– Golvet har föräldrarna samlat ihop till. Jag var med och lade det, säger Giorgios Ryziotis stolt.

Föräldrarna brukar hjälpa till med reparationsarbeten på skolan. De arrangerar även skolresor och festliga tillställningar. Eleverna har rest till bland annat Rumänien och Rhodos tack vare ekonomiskt stöd från den livaktiga föräldraföreningen.

– Föräldrarna ser att jag älskar min skola, därför ger de bidrag. Jag försöker också få företag att hjälpa till. Till banken säger jag att den ska skänka sina datorer till oss när den köper nya.

Varje klassrum är döpt efter en historisk person eller plats. Utanför klassrummen sitter en tavla med bild, namn och en text med tillhörande bakgrundsinformation. Datorrummet, för att ta ett exempel, heter Konstantinos Karatheodory efter en av Albert Einsteins lärare.

I lärarrummet hänger en dikt av Kostis Palamas som är känd för att ha skrivit den olympiska hymnen. Dikten uppmanar lärarna att kämpa ”till sista andetaget” för att deras elever ska lära sig så mycket som möjligt. Giorgios Ryziotis skrattar gott när jag frågar om han inleder skoldagarna med att läsa den dikten för sina lärare.

– Min mormor sade att man kunde se om en by värnar om sina invånare eller inte. En by ska ha en fin begravningsplats och en bra skola.

Det visar att man i byn tänker både på de levande och på de döda.