Sätt ord på lärandet ute

Är det någon skillnad på att lära sig ute eller inne? Utomhus finns det  ett naturligt material att utgå ifrån. Årstidens växlingar och elementen jord, eld, vind och vatten är stora outtömliga källor för lärande. En viktig aspekt i sammanhanget är vår egen uppfattning om var lärandet sker bäst. Den pedagog som trivs och är en bra pedagog i innemiljö gör naturligtvis ett bra arbete och stimulerar och uppmuntrar barnen bäst där. Och en duktig utepedagog blir bra på att fånga barnens tankar, nyfikenhet och intresse i utemiljön.

I vår reviderade läroplan Lpfö 98 står det: ”Barnen ska kunna växla mellan olika aktiviteter under dagen. Verksamheten ska ge utrymme för barnens egna planer, fantasi och kreativitet i lek och lärande såväl inomhus som utomhus.” Inget behöver utesluta det andra. Innemiljön och utemiljön ska komplettera varandra.

I det här numret av Förskolan finns många spännande infallsvinklar om lärande i utemiljön.

På naturförskolan Snusmumriken är pedagogerna medforskare. Jag tänker på att vi har mycket att lära av våra barn. Barn besjälar naturen. Barn kan fundera över om stenar är levande eller inte. Det finns ett slags grundläggande filosofi naturligt hos barn, som vi vuxna under tidens lopp förlorar.

På tal om stenar minns jag ett tillfälle när ett barn, 2,5 år, grävde ner runda stenar i jämna rader i sanden. Jag frågade vad han gjorde. ”Jag sätt pärer” (sätter potatis). Jag dokumenterade arbetet med potatissättningen och senare stod barnet länge och betraktade dokumentationen. Jag sa: ”Du står och ser på bilderna där du satte potatis?”. Han tittade på mig och sa: ”Mm, fast det var stenar.” Pojken hade själv varit med vid potatissättning och i leken kunde han föreställa sig att stenarna var potatisar, stenar som han valt med omsorg så att de så mycket som möjligt liknade potatisar. Det blev fina bilder på lärande i flera steg i hans portfolio.

Förskolan Kotten har en sinnesträdgård för aktivt lärande. Här tar man vara på upplevelser med dofter, smak, synintryck och känsel som i temat ”från frö till frö”. På förskolan menar man att det kan vara en fördel att arbeta i det lilla. Och visst är det så. För de yngre barnen kan det vara det nära och enkla som är det viktigaste. I förlängningen kan det ge förståelse för att det lilla och det stora perspektivet hänger samman och att vi alla är en del av det.

När det gäller kunskap står det tydligt i Lpfö 98 att ”verksamheten ska utgå från barnens erfarenhetsvärld, intressen, motivation och drivkraft att söka kunskaper” och det gör barnen genom sin lek när de leker med varandra och med oss vuxna, när de utforskar och skapar, när de nyfiket iakttar, samtalar och reflekterar över saker.

I forskning där man intervjuat barn om de tycker något är tråkigt i förskolan, säger flera barn att de inte gillar lugna lekar som tar lång tid eller att sitta stilla och göra saker som de gjort tidigare. I utemiljön upplever vi sällan att barnen har tråkigt. Barnen är rörliga, kreativa eftersom naturen är föränderlig får de återkommande nya intryck. Betyder det då att lärandet gynnas i utemiljö, eftersom barnen, enligt vårt sätt att se, verkar uppleva den tillvaron som mera meningsfull?

Forskning visar att uteverksamhet är bra för vår hälsa på olika sätt. Vi utepedagoger vet att barngruppen blir lugnare utomhus. Vi vet också vad det är som gör att förutsättningarna för lärande ökar i uterummet. Det händer en massa saker i kroppen när vi vistas ute. När vi får en mängd sinnlig stimulering ökar vår vakenhetsgrad, som betyder flera impulser till hjärnbarken. En högre vakenhetsgrad är en viktig förutsättning för lärande. Vi har märkt att vi har så roligt tillsammans och också vi vuxna leker och skrattar mera när vi är ute. Även glädjen som gör oss positiva och öppna för att kommunicera med varandra är en viktig förutsättning för lärande. Barnen verkar minnas bäst de lärtillfällen där vi tydligt kan se att de upptäcker tillsammans, där de har gemensamma minnen, där vi ser glada skratt men ändå koncentration.

Men frågan är: hur lyfter vi då de speciella kvalitéerna i våra utevistelser? Hur sätter vi ord på det vi ser och det vi gör? Hur kan vi visa att lärandet långsiktigt blir något som barnen har med sig in i framtiden? Det blir en del nyttiga frågor att fundera över.