Min mamma, som blir 89 år gammal i år, brukar ofta säga ”Har jag inte en bra bok på nattduksbordet så känns livet torftigt, för jag är fortfarande nyfiken på människor och världen!”
Som ni säkert förstår har det påverkat mig starkt att ha en mamma med en sådan livsinställning, och jag har också ansträngt mig för att reproducera det tänket som en bärande tanke genom livet hos både mina egna barn och de ungdomar jag mött i mitt arbete som yrkeslärare på ett byggprogram. Nyfikenhet på livet, på andra människor och hur de tänker är det som har tagit mig fram genom livet, även när det har varit tungt på andra sätt. Att våga tänka tanken att det kan vara på ett annat sätt, både i stort och smått, är det som lyfter när det är tungt och gör det spännande när livet är lätt att leva.
Hur man håller nyfikenheten vid liv går nog inte att uttrycka som en enkel formel, men någonstans tror jag att det handlar om att ha ett ärligt engagemang i det man gör, och alldeles särskilt om man arbetar med människor som vi gör i skolan. Själv har jag smittats och påverkats av många engagerade människor, både privat och i arbetslivet. En sådan var Urban, som var min första kollega och mentor för mig som yrkeslärare. Hans entusiasm och engagemang för våra elever smittade, och jag är glad för den introduktion in i yrket som han gav mig. Trots att han var mycket äldre än jag och hade arbetat som yrkeslärare i många år var han fortfarande entusiastisk och öppen för nya initiativ och sätt att arbeta på. Det var snarast så att jag för första gången i mitt liv fick uppleva känslan av att vara den som bromsade och sa att det där kanske vi inte ska göra, åtminstone inte just nu. Jag minns att jag då gav mig själv ett löfte att om jag någonsin känner att jag inte orkar hålla uppe engagemanget för våra elever då ska jag söka mig ett annat jobb. För det är min fasta övertygelse att har man inte det så blir det svårt att göra ett bra jobb som lärare, då är det risk att man gör mera skada än nytta. Och har man inte det så känner också eleverna av det blixtsnabbt, och då blir det helt enkelt svårt att klara jobbet.
Efter att Urban och jag gått skilda vägar i arbetslivet har jag fått förmånen att jobba med många andra kunniga, engagerande och inspirerande kollegor, inte minst i mitt nuvarande arbetslag. Jag har ännu en gång kunnat konstatera att det som bär framåt i den här professionen är ett gediget yrkeskunnande parat med ett brinnande engagemang, det smittar av sig på både kollegor och elever!