För barn är lek långt mer än lugna, städade rollekar - det är hopp, skutt, spring och ge sig hän. Vuxna tenderar däremot att ha en mer sluten syn på vad lek är.
Vad är egentligen lek? Hur ska vi förstå och beskriva det barn gör när de leker? Dessa frågor ställer sig forskare inom flera fält och norska Maria Øksnes är en av dem. I boken Lekens flertydighet visar Maria Øksnes hur synen på lek har förändrats över tid och hur den växlar beroende på vilken teoretisk och filosofisk utgångspunkt man tar. När hon observerade och intervjuade barn i förskolan, kom hon till flera insikter. Hon överraskades av vad barnen faktiskt gjorde, för mycket av leken var kroppslig. Även i lekstugan, där man skulle kunna tro att leken kretsade kring roller och dialog, var leken aktiv och fysisk.
– Det smälldes mer i skåpdörrar än det utbyttes repliker.
Både flickor och pojkar var mycket fysiskt aktiva i leken, men inom forskningen är den ”kroppsliga leken” med spring och hopp nästan obefintlig. Ingen tycks intressera sig för den, och de vuxna styr bort från den.
– Vuxna styr gärna mot lugn, nyttig lek, det är tryggt för de vuxna.
Att pedagogerna föredrar ”nyttig lek” hänger delvis ihop med utbildningspolitikens krav på att barn ska inhämta kunskaper i till exempel matematik och språk, tror Maria Øksnes.
– Vi tänker att vi ska lära barn om den riktiga leken som de kan lära sig saker av och vi går in och korrigerar dem i leken för vi styrs av utbildningspolitiska mål.
Barnen vet att de vuxna har ambitioner med deras lek och att viss lek värderas högre. Ändå såg Maria Øksnes att barnen lyckades skapa egna frirum i förskolan och leka på ett sätt så att de förlorade sig i stunden. Just dessa självförglömmande tillfällen är ett av lekens kännetecken och barn bör få söka sig dit, anser hon.
– Jag tycker att det är viktigt att barn får tid att leka i fred. Barn behöver få ro att tänka själva, att bara få vara människa.
Ett sätt för pedagoger att bejaka barns lek mer skulle kunna vara att observera dem. Vad gör de i leken? Hur mycket av leken är kroppslig? En annan reflektion hon gör är att vuxna ofta vill bryta leken. Som exempel beskriver hon hur en pedagog slog sig ned vid en ettåring och började berätta vad varje plastdjur hette och hur det lät. ”En ko säger mu”. Barnet tröttnade och kröp bort till några andra leksaker.
– Vuxna har ett behov av att gå in i leken. Då blir det inte alltid roligt längre. Vänta med att gå in i leken och se i stället vad barnen gör.