Betyg kan stjälpa — eller sporra. Fyra kolleger tycker olika om att de från höstterminen ska börja sätta betyg på sina sexor.
De fyra är lärare vid Solfagraskolan i Huddinge söder om Stockholm. Det är en typisk F—6-skola från 1970-
talet, belägen i ett villaområde där både högutbildade akademiker och ekonomiskt framgångsrika småföretagare bor. Det finns få invandrarbarn i skolan.
Annica Carlson, 1—7-lärare i matte/NO, var själv en duktig tjej som fick bra betyg i skolan. Trots det är hon definitivt emot betyg från sexan.
— Jag ser inte vitsen med det. Betygsättning är i grunden väldigt subjektivt och svårt att göra rättvist. Det påverkar lärandet på ett negativt sätt och styr upp undervisningen mot flera prov. Som bedömning är betygen alldeles för fyrkantiga.
Hon säger också att det stämmer med hennes erfarenhet att tidig betygsättning drabbar de lågpresterande eleverna hårt. De högpresterande klarar sig ändå, menar hon.
— Det är för få som gynnas för att det ska vara försvarbart med så tidiga betyg.
Bo Johansson, 1—7-lärare i matte/NO, ser inte heller fram emot att börja sätta betyg i sexan. Det räcker med det underlag som finns i de individuella utvecklingsplanerna, menar han.
— Det har gått alldeles för snabbt att införa reformen. Den borde ha prövats ut mera först. För elever som är ovana att bli bedömda kan det bli en verklig chock. Och för de lågpresterande blir det som att såga av den gren de sitter på.
Deras kolleger Marcela Astudillo, textillärare, och Marcus Magnusson, svenska/SO, är båda mera kluvna till betyg från sexan.
Marcela Astudillo kommer från Chile och där fick hon betyg redan i första klass.
— Själv har jag inte satt betyg tidigare. Men jag kan se fördelar med det. Det kanske kan få dem som är mindre motiverade i mitt ämne att börja skärpa sig.
Marcus Magnusson berättar att han själv är en sådan högpresterande pojke från en icke akademisk bakgrund som det pratas om i forskningsrapporten.
— Jag hade ingen inre motivation med mig hemifrån. Men betygen som jag fick från åttan fick mig att börja prestera. När det gick bra väcktes tävlingslusten i mig.
Samtidigt vill han framhålla att han verkligen ser problemen för de lågpresterande eleverna.
— Att få ett icke godkänt betyg känns för många som att bli underkända som människor. Jag har haft elever som slitit till hundra procent och ändå inte räckt till. Då är det svårt.
Marcus Magnusson berättar också att han har sett hur särskilt pojkar kan bli så inriktade på att få bra betyg att det går över styr.
— Det blir en kortsiktig betygsjakt som inte leder till bättre kunskaper utan bara till mera hets och i längden försämrade resultat.
Men att pojkar oftare än flickor reagerar mera negativt på att få betyg, tycker lärarna också är lätt att förstå.
— Fler pojkar än flickor har ett bra självförtroende från början. De svarar snabbt på lärarnas frågor och tar över huvud taget för sig på lektionerna. Jag kan tänka mig att de sedan blir förvånade när de får betygen, säger Annica Carlson.