Redo för livet efter skolan

– Till slut hittar man något man gillar. Då kan man berätta för sin handledare att man vill göra det, säger Jonas Jogander.

Han går i fjärde årskursen på samhällsvetenskapligt program på Utbildning Silverdal i Sollentuna, norr om Stockholm. Under ett par veckor i slutet av höstterminen gör han praktik på Ikea. När jag besöker honom där är det bara hans sjätte dag på praktikplatsen, men han rasslar redan snabbt som en vessla mellan butikens olika avdelningar. Vi väljer personalens genvägar när vi rör oss mellan fyndhörnan, badrumsinredningen och belysningsavdelningen.

– I början tyckte jag att det var nervöst och spännande. Sedan blev det roligare, jag fick pröva på nya grejor och förstod mera. Det har varit väldigt kul, summerar han.

Jonas Jogander tänker ofta på vad han ska göra efter studentexamen. Han är intresserad av en universitetsutbildning till dataspelsutvecklare, men kanske ännu mer av en teaterutbildning. Drömmen är att bli skådespelare. Han berättar om countrysångaren Billy Ray Cyrus låt Holding on to a dream.

– Den låten lyssnar jag på. Släpp aldrig taget, kämpa när det blir hårt, så kommer du till slut att nå målet.

På Utbildning Silverdals gymnasieprogram för elever med Aspergers syndrom jobbar lärare och annan personal medvetet med vad de kallar utslussning – förberedelse för livet utanför skolan. Hur gör jag för att få ett arbete? Vad behöver jag öva på? Vilka högskoleutbildningar passar mig? Jonas Jogander har till exempel fått hjälp att hitta teaterutbildningar och komma ut och besöka dem. Han har också tränat på att skriva cv och personliga brev.

– Både rektorn och lärarna har hjälpt mig. Jag är inte så bra på jobbansökningar. Jag tycker att det är svårt att skriva om mig själv. Vi har också pratat om vilka jobb som passar mig. De har ju varit mina lärare i fyra år, säger han.

Det är dags att ta nästa steg nu, svarar Jonas Jogander när jag frågar om han känner sig förberedd för livet utanför skolan. Han är glad för erfarenheten från möbelbutiken – ett butiksjobb vid sidan av studier skulle inte vara fel.

Jag besöker praktikplatsen tillsammans med personal från Jonas skola: elevassistenten Joakim Blom, som är Jonas mentor, samt Fanny Hedman, som är skolans socialpedagog. De passar på att prata med Jonas handledare en stund medan Jonas gör ett sista varv till badrumsavdelningen med returnerade artiklar. Handledarna kommer från Conexi, som erbjuder arbetsträning för personer med autism och Aspergers syndrom.

Jonas Joganders arbetsdag är slut och han svidar om från mörkblå arbetsdress till jeans och jacka. Innan han beger sig hemåt byter han några ord med Joakim Blom och Fanny Hedman om nästa veckas skolarbete.

Det började redan för några år sedan, men då mer informellt. Pedagogerna på Utbildning Silverdals gymnasiala Aspergerenhet arbetade med ”livet efter skolan” på olika vis. De hjälpte bland annat eleverna att hitta lämpliga utbildningar och praktikplatser. På gymnasieskolan finns endast samhällsvetenskaps- och naturvetenskapsprogrammet. Eftersom eleverna har valt att gå ett hög-skoleföreberedande program är många av dem studiemotiverade. Icke desto mindre tyckte sig personalen märka att eleverna hamnade mellan stolarna när det var dags att lämna skolan och ge sig ut i arbets- eller studentlivet.

– Det finns en risk att vi curlar dem för mycket under gymnasietiden. Såväl arbete som studier på högskola kräver självständighet. Vi insåg att vi behövde bli ännu bättre på att förebereda eleverna för ett liv utanför skolan, säger Joakim Blom, ansvarig för skolans utslussningsverksamhet.

När Silverdals första omgång gymnasielever hade tagit studenten våren 2011 bestämde sig kollegiet för att formalisera det så kallade utslussningsarbetet. Skolan tydliggjorde vad alla elever ska erbjudas i form av kontakt med exempelvis lärosäten och företag, och mentorerna började dokumentera vilken ”utslussningshjälp” varje elev får.

Skolans kontaktnät innefattar nu allt från stora vinstdrivande företag till myndigheter som arbetar med personer med funktionshinder. När klasserna besöker arbetsplatser eller tar emot besök på skolan gäller principen att alla ska delta. På så sätt pekar man inte ut vilka elever som behöver specialanpassade arbeten.

I de individuella samtalen med lärare och annan personal diskuterar däremot eleven sina egna förutsättningar. Socialpedagogen Fanny Hedman har många samtal med eleverna. Ofta vill de tala just om sin diagnos och hur den påverkar dem. Fanny Hedman talar om att ”plocka ned” diagnosen, neutralisera den och fokusera på elevernas styrkor.

– Det gäller att varje elev hittar sin egen strategi. Många av dem kan lyckas bra i arbetslivet, bara de får hjälp med strukturen.

Genom att prata om livet efter skolan får eleverna också motivation i nuet, anser Fanny Hedman. Det blir tydligare för dem att det finns en linje mellan vad de gör i skolan och vad de kommer att syssla med därefter.

– Vi hjälper dem att rita den vägen, och tydliggör vilka vägar de kan gå. Det ger dem ett lugn, säger Fanny Hedman.

I ämnena samhällskunskap och svenska är det lätt att väva in utslussningsförberedelserna. Redan i årskurs ett tränar eleverna på att söka arbete. När jag besöker Utbildning Silverdal övar ettorna anställningsintervjuer på samhällskunskapen.

De har läst en platsannons där man söker ett köksbiträde till en skola. Annonsen är autentisk men kökschefen och de sökande spelas i dag av Joakim Blom respektive eleverna Teddy Johansson och Alexander Gustavsson.

Innan rollspelet drar igång repeterar eleverna vad de ska tänka på vid en intervju. Tipsen kommer från spridda håll i rummet:

– Ta i hand med personen du möter!

– Ha ögonkontakt!

På en anställningsintervju ska man vara glad och positiv och man ska komma i hela och rena kläder, är andra råd som lyfts fram ur minnet.

– Visa dig intresserad av jobbet. Ett bra knep är att ställa en egen fråga om arbetet, tipsar läraren Alexander Öberg.

– Svara inte ”jag vet inte” på frågorna, påminner Joakim Blom.

En elev undrar om man ska ta upp något som man är dålig på. En diskussion uppstår om vad en sökande egentligen behöver berätta för en arbetsgivare.

– Ska jag säga att jag ofta har migrän? undrar någon. Om det kommer att påverka arbetet måste jag väl säga det?

Nja, man får allt överväga hur privat man vill vara på en anställningsintervju, tycker Alexander Öberg. Diskussionen är angelägen eftersom eleverna är måna om att hålla sig till sanningen.

När Alexander Gustavsson sätter sig i intervjustolen är han pratsam och rak.

– Jag har Asperger. Har ni någon Aspergeranpassning för personal?

Elevassistent Joakim Blom, alias kökschefen, spelar överraskad.

– Njae, vi har elever med Asperger, men inte någon i personalen, vad jag vet. Vad är det du behöver hjälp med?

Alexander Gustavsson förklarar att han behöver en hjälpande hand, en person som lotsar honom in på arbetsplatsen.

– Mitt problem är första steget. Sedan flyter det, säger han.

Teddy Johansson är näste man att söka jobb i skolköket. Han får en klurig fråga.

Under några sekunders tystnad går det nästan att känna i luften hur han funderar. Och han säger det inte, det där som eleverna just har lärt sig att försöka avstå. Han svarar inte ”jag vet inte” på frågan ”vad blir du stressad av?”

Teddy Johansson frågar kökschefen hur ventilationssystemet fungerar i köket.

Bra gjort, tycker såväl klasskamrater som lärare. På så sätt visade han sig påläst om storkökslivets väl och ve. Teddy Johansson blir påtagligt glad över den positiva responsen.

– Jag fick idén från företaget som vi besökte förra veckan, säger han som för-klaring till hur han kom på frågan om ventilationen.

Tre kvarts lektion går fort och alla hinner inte sitta i intervjustolen denna gång. Men för eleverna i årskurs ett kommer fler chanser att förbereda sig för arbetslivet innan de likt Jonas Jogander står på tröskeln, på väg ut.