Leken är värd att vakta

Anna Brorsson och Sivan Helderud har ändrat rutinerna i fritidshemmet för att frigöra så mycket tid som möjligt till lek. Inte nog med det. De månar om att leken ska få vara ostörd och det händer att de vaktar den. Respekten för lek är grundläggande i verksamheten, menar de två pedagogerna på Bjärbyskolan, en liten f–2-skola som ingår i den större Rambodalsenheten i Norrköping. I stort sett alla skolbarn, drygt hundra, är inskrivna i de två fritidshemsavdelningarna där det arbetar fem pedagoger. Anna Brorsson och Sivan Helderud ansvarar för avdelningen för ettor och tvåor.

De brottas med de vanliga problemen. Tjänsterna ska täcka upp från öppning kvart över sex till stängning klockan sex på kvällen. Tidvis är de få pedagoger och många barn och det fungerar inte längre praktiskt med utflyktsdagar och utedagar. Trots det är pedagogerna nöjda med verksamheten – och det är även föräldrar och barn. Till största delen beror det just på möjligheten att få leka.

I Bjärbyskolan råder samlad skoldag. Under förmiddagarna undervisar Anna Brorsson och Sivan Helderud i idrott och hälsa respektive bild. Kvart över ett börjar deras ”ställtid” och då strukturerar de eftermiddagen. De ser över vilka barn som kommer, hämtningstider och går igenom vem som ska ansvara för telefon och avprickning, aktiviteter – jo, de har sådana också – och utser dagens ”lekväktare”.

Skoldagen slutar tjugo i två. Klockan halv två går pedagogerna in i klassrummen. De berättar om eftermiddagen och stämmer av vilka barn som ska närvara.

– På det här sättet kan vi slopa samlingen på fritidshemmet. När barnen sitter i klassrummet är de koncentrerade och lyssnar, berättar Anna Brorsson.

Både barn och klasslärare ger tummen upp till rutinen. Det blir ett naturligt avslut på skoldagen och en mjuk övergång till den fria tiden.

I stället för dagliga samlingar har de en storsamling en gång i månaden.

– Den ser barnen fram emot. De kommer dit taggade och har många förslag, säger Sivan Helderud.

Den fria tiden inleds med tjugo minuter obligatorisk utelek enligt den klassiska överskottsenergiteorin som går ut på att ”barnen behöver springa av sig”. En del börjar leka direkt och har inte lust att avbryta för att gå in och äta mellanmål på ett visst klockslag. Och nu kommer det fina i kråksången: det behöver de inte heller. Mellanmålet serveras från tio över två till lite drygt fyrtio minuter framåt. Barnen väljer själva när de vill äta.

En i personalen prickar av närvaron. En annan föser in dem som verkar ha glömt bort tiden. Hittills har aldrig någon missat ett mellanmål.

Däremot äter många snabbt, de är hungriga och vill få det överstökat så att de kan göra vad de vill.

– Eftersom de själva bestämmer avbryts inte leken utan tar snarare en paus. De brukar diskutera och planera, både de själva och leken får ny skjuts av lite mat, säger Sivan Helderud.

Efter mellanmålet får de välja om de vill vara ute eller inne. På fritidshemmet finns en stor tavla över yttre och inre rum, som målarrummet, kuddrummet, skogsbrynet. Barnen sätter upp en namnlapp på den plats där de vill vara.

– Det finns många utrymmen där de kan få vara ostörda. Å andra sidan kan det vara svårt att hålla koll och därför införde vi det här systemet, säger Anna Brorsson.

– De behöver förstås inte stanna på samma ställe under hela eftermiddagen. Det är bara att flytta skylten när de byter plats. Barnen tar ansvar och det funkar fint, säger Sivan Helderud.

Systemet har både praktiska och pedagogiska fördelar. Personalen vet var barnen håller hus och föräldrarna ser var barnet befinner sig när de kommer för att hämta.

– Vi upplever att systemet gör att barnen har lättare att välja lek eller aktivitet, var de ska vara och med vem. Det blir inte så många runtdrivande eller oroliga barn, säger Anna Brorsson.

Sedan flera år tillbaka används leklådor på fritidshemmet.

– De har varit populära under många år här i Norrköping och jag tror att modellen från början kommer från förskolan. Men det var för ungefär åtta år sedan under kommunens satsning på fritidshem, som arbetssättet utvecklades på allvar, berättar Anna Brorsson.

Barnen behöver inte boka in sig på någon låda, de tar bara med den till den plats där de vill leka. Inomhus kan de laborera med leklådorna i vilket rum som helst. Även utomhus får de ta med vissa lådor, särskilt sommartid. Att leka frisör ute går hur bra som helst, till exempel. Sedan finns det speciella lådor för utomhusbruk, som stallådan.

Lådornas popularitet skiftar. Vid mitt besök är det skolboxen som är favorit. Det är så till den milda grad populärt att leka skola att personalen har fått göra ytterligare en box.

– Det är relativt enkelt att sätta ihop nya leklådor eller uppdatera gamla. Man får vara lite trendkänslig, säger Anna Brorsson.

Hon skrattar till.

– Jag har tänkt på att det är lite lustigt hur lådor vi hade förr inte skulle funka nu. Post, till exempel, det finns ju inga postkontor längre. Eller en banklåda – hur skulle den se ut? Kanske ett plastkort och en uttagningsautomat, eftersom det knappast är någon som går till banken.

Fördelarna med leklådor är många. De är lätta att anpassa till nya barn och nya trender, de stimulerar till lek och genom lådorna tränas barnen i att ta ansvar. Det är dessutom enklare att lägga saker på plats i en låda än att ställa i ordning en dockhörna, kökshörna, frisörhörna …

– Jag har ett vagt minne av att före leklådornas tid tjatade vi alltid på barnen att de skulle städa, säger Sivan Helderud.

En regel då det gäller lådorna är att de bara får användas under ”fritatid”, som fritidshemstid kallas i Norrköping, inte under skoltid.

– Leklådorna ska förknippas med ”frita” och vara något att se fram emot, säger Anna Brorsson.

Det leks förstås också utan lådor och det erbjuds även andra aktiviteter.

– Men ofta väljer barnen den fria leken. Vi tycker att de är självständiga och kreativa – och väldigt bra på att leka, säger Anna Brorsson.

Pedagogerna tycker att deras viktigaste uppdrag är att få barnen just självständiga, att de ska vara fulla av fantasi och egna idéer.

– Vi är inte där och fixar och donar … De erbjuds utrymme och material, men får ansvaret att göra själva. De vet att vi finns i närheten om de vill något, säger Anna Brorsson.

Hon menar att lyhördhet är viktigt. Det är inte alltid barnen vet vad de vill eller kan formulera det. Det goda samtalet mellan barn och vuxen är betydelsefullt, viktigare än att vara med och leka, leda aktiviteter eller spela spel. Sådant klarar barnen själva.

– Det är bättre att lyfta fram ett barn som är duktigt på någon aktivitet eller kan reglerna i ett spel – att barn lär barn, säger Anna Brorsson. Pedagogens roll är att förankra kunskap och väcka nyfikenhet till att vilja lära mer – och ha roligt under tiden!

Men även om barnen är ”bra på att leka” finns det alltid undantag. Därför agerar någon av pedagogerna varje dag lekväktare. För att de barn som leker bra ska få vara i fred håller lekväktaren koll. Det kan innebära att diskret vakta ett rum för att inte någon ska rusa in och avbryta. Eller att ta hand om någon som stör – eller inte får vara med – och försöka avleda eller leda rätt.

– Jag tycker att det är viktigt att ha respekt för lek som fungerar. Som pedagog kan jag helt enkelt inte dundra in och avbryta och bestämt säga att han eller hon måste få vara med, menar Anna Brorsson.

Bara ibland deltar pedagogerna själva i leken, till exempel som kunder till frisörsalongen eller för att bli masserade på spat.

– Då tackar man inte nej, ler Sivan Helderud.

– Eller förstås om barnen inte fixar leken, då kan vi gå in och ge nytt bränsle så att de blir intresserade. Vi handleder dem in i leken igen, fortsätter hon.

Pedagogerna menar att man måste försöka förstå vad det egentligen är som händer när barnen stör. En orsak kan vara stress, tror de. En del barn är stressade och skyndar sig alltid att bli klara med allting – även om det inte behövs.

– Uppmaningen ”skynda dig” använder jag ytterst sparsamt, det får de höra nog av ändå, säger Anna Brorsson.

– Många är fixerade av tid och frågar hela tiden vad klockan är eller ”vad ska vi göra sedan?” Det är lite sorgligt, säger Sivan Helderud.

Sedan finns det barn som inte klarar att leka länge, som måste avbryta och kolla in vad andra gör ...

– Och andra vet exakt när föräldrarna ska komma och gör sig i ordning en stund innan. De sitter klara och väntar för att föräldrarna ska tycka att de är duktiga, berättar Sivan Elderud.

– Ser man till barnens bästa är det inte bra! Det är mer positivt när de glömmer tiden och ger sig hän, säger Anna Brorsson.

De försöker pränta in hos föräldrarna att det inte är negativt att bli hämtad sent.

– Föräldrar kan känna sig ”dåliga” när de hämtar sina barn senare än andra. Därför skyndar de sig och stressar i sin tur på barnen. Men barnen har det ju bra här! Det är mysigt att få vara kvar sent på frita, att sitta och prata i lugn och ro, säger Anna Brorsson

Leken är betydelsefull när det gäller stress. Att vara inne i lekens värld är – oftast – avstressande. Barnen får förmågan att sålla bort andra intryck. Men det finns mer i leken som bidrar till att de båda pedagogerna anser att den ska få så mycket tid och utrymme i verksamheten.

– Genom leken fördjupar man sina kunskaper inom alla ämnen – även om det är omedvetet, säger Sivan Helderud.

– Ibland går vi in och förankrar: har ni tänkt på att det är matte ni leker just nu? berättar Anna Brorsson och fortsätter:

– Och har man inte förmågan att leka, att fantisera, då har man inte heller förmågan att se det abstrakta i till exempel matematiska problem.

Föreställningsförmågan är grundläggande hos en människa, menar hon, den avgör även förmågan att vara empatisk och att kunna argumentera.

– Ja, det är genom leken den egna personligheten formas – och i förlängningen hela samhället. Det är därför ”fritatiden” ska vara lektid. Det ska barnen ha med sig resten av livet, säger Sivan Helderud.