Finsk yrkesstart fångar unga

Precis som Sverige har Finland problem vad gäller övergången från grundskolan till yrkesutbildning eller annan utbildning. Regeringen sjösatte därför år 2006 ett projekt som kallas yrkesstarten.

– Vi såg att alltför många avbröt eller inte ens kom in på vidarestudier. En del kanske behövde paus, men många riskerade att hamna i passivitet, förklarar Aini-Kristiina Jäppinen som följt yrkesstarten under dess fyraåriga försöksperiod.

Yrkesstarten är knuten till yrkesgymnasierna, som i Finlands kallas yrkesinstitut. Den varar som längst ett år och är mycket flexibel till innehållet.

– Intagningen sker successivt och strävan är att grupperna inte ska vara mycket större än tio elever. I vid utsträckning skräddarsyr man varje elevs program, berättar Aini-Kristiina Jäppinen och exemplifierar:

Några elever kan behöva höja sina grundskolebetyg i exempelvis matte, finska och svenska för att komma in på en önskad utbildning.

Andra kan behöva orientering om vilka olika utbildningar yrkesinstituten erbjuder. En viktigt del kan också vara att besöka olika arbetsplatser.

Den typiska deltagaren i yrkesstarten är mellan 15 och 19 år.

– Ofta är det föräldrarna som hört talas om yrkesstarten, men det är ju sedan ungdomarna som söker. Kravet för att få komma med är att man antingen saknar utbildningsplats eller har avbrutit en sådan.

Aini-Kristiina Jäppinen påpekar att yrkesstartens elever är en synnerligen heterogen grupp med mycket skiftande behov. Något man lägger stor vikt vid är vad som kunde översättas ”livskunskap”.

– Det är oerhört betydelesfullt. Om skolan börjar klockan åtta eller jobbet klockan sju, går det inte komma med håret spretandes klockan elva.

– Många elever har stora problem med dygnsrytmen, inte minst om deras föräldrar är arbetslösa och de saknar en modell.

Allt det här ställer naturligtvis stora krav på lärarna. Aini-Kristiina Jäppinen har intervjuat några tiotal av dem under själva försöksperioden.

– De uppger själva att det är väldigt tufft, därför att eleverna har så stora och skilda behov. Men samtidigt berättar lärarna hur extremt tacksamt det känns när de märker resultat och får uppskattning av eleverna.

– Jag har till exempel fått mig berättat historier, om elever som skolkat halva tiden i grundskolan men som nu på yrkesstarten är mycket punktliga.

För att få jobba inom yrkesstarten krävs pedagogisk kompetens samt ämneskunskaper.

– Men jag skulle säga att det är ännu viktigare att ha det där brinnande engagemanget och kunna vara något av en ”förälder” och mönsterbild för eleverna, säger Aini-Kristiina Jäppinen och förklarar vidare:

– En central faktor, vad gäller att yrkesstarten lyckats så väl, är att så många yrkeskategorier är involverade. Det är allt från olika kategorier lärare till kuratorer, psykologer, yrkesvägledare, etcetera.

– Här kan man verkligen tala om teamwork och de olika professionerna stöder och hjälper varandra.

Hur ser då resultaten ut? Av 2 800 elever som deltagit i det fyra år långa försöket har omkring 70 procent inom ett år hittat plats på en yrkesutbildning, i en del fall på teoretiskt gymnasium eller inom andra skolformer.

– Jag skulle säga att siffran i praktiken är ännu högre än 70 procent. En del kan på egen hand ha hittat studieplats eller jobb etcetera utan att komma med i statistiken, påpekar Aini-Kristiina Jäppinen.

Med dessa resultat som bakgrund beslöt Undervisningsministeriet i fjol att permanenta yrkesstarten.

Under själva försöksperioden handlade det om mellan 35 till 43 utbildningssamordnare. Idag finns yrkesstarten hos 49 utbildningssamordnare runt om i landet.

Även om vissa riktlinjer är gemensamma har de olika utbildningsanordnarna stor frihet att själva lägga upp utbildningen.

– Det viktigaste är att verksamheten utgår från den enskilda elevens behov och förutsättningar, säger undervisningsrådet Ulla Aunola på Utbildningsstyrelsen.

Det finländska Undervisningsministeriet har som målsättning, att andelen elever som går direkt från yrkesstarten till en yrkesinriktad grundexamen framöver ska öka från 70 till 80 procent.

Ett mål är också att tio procent ska fortsätta vid teoretiskt gymnasium eller annan utbildning.

– Jag tycker det här är helt realistiska målsättningar, kommenterar akademiforskare Jäppinen.

Är inte siffran tio procent till teoretiskt gymnasium väl liten?

– Man ska komma ihåg att yrkesstarten främst syftar till att hjälpa eleverna att komma in på yrkesinriktad utbildning.

– Tilläggas kan förresten, att det på många håll idag i Finland krävs högre poäng att komma in på yrkesinstitutet än det teoretiska gymnasiet.

Finns det då inte några problem i samband med etablerandet av yrkesstarten?

– Jodå, svarar Aini-Kristiina Jäppinen. När försöket startade rådde lågkonjunktur.

– Då var det inte alltid särskilt lätt att få företag att ta emot och guida runt eleverna, när man samtidigt kanske satt i förhandlingar om personalnedskärningar.

– Och precis som annan skolverksamhet har yrkesstarten haft problem exempelvis med resursbrist.

Före intervjun med Aini-Kristina Jäppinen mailade tidningen Yrke över en kortfattad beskrivning av de fem svenska introduktionsprogrammen för att få en kommentar.

– Alla har litet som påminner om yrkesstarten. Kanske är ”yrkesintroduktion” det som liknar mest och verkar inriktat just på yrkesutbildning. En skillnad är dock att i yrkesstarten kan man delta även med godkända grundskolebetyg, kommenterar Jäppinen.

Vad tycker hon då är själva essensen i den finländska modellen för att hjälpa ungdomar vidare efter grundskolan?

– I Finland är vi väldigt systematiska och vi har tagit fram en samlande modell som gäller för hela landet. Varje år har Undervisningsministeriet kallat samman något hundratal av deltagarna och så har processen gått framåt.

Hur skulle du karakterisera yrkesstarten i en enda mening?

– Den har hjälpt många ungdomar här i landet att få ett fast grepp om sitt eget liv!