Som musiklärare är det omöjligt att göra eleverna rättvisa, skriver Sara Scot. Hon föreslår undervisning i halvklass.
Enligt LGR11 ska jag bedöma eleverna i många olika moment. Jag ska bedöma sångteknik, att eleven följer rytm och tonhöjd, att eleven kan spela melodier, ackompanjera, bearbeta och tolka musiken. Jag ska bedöma att eleven kan skapa musik, föra resonemang om musikens olika funktioner och att eleven har annan relevant kunskap om musik.
Allt detta är fantastiskt bra. Men. Ingen däruppe på de höga stolarna vågade slå fast att musikundervisningen ska ske i grupper om max 15 elever. Det är inte möjligt att få till en tillräckligt kvalitativ undervisning i helklass med 31 elever samtidigt.
Eleverna har en musiklektion i veckan. Det är inte rimligt och inte heller rättvist att de ska bedömas efter en termin, när den faktiska tid de fått vid ett instrument och med lärarens hela uppmärksamhet är så ytterst liten.
Jag anser också att det är allvarligt att vi musiklärare inte tycks få stöd i detta av forskare och andra lärare inom högre musikutbildning. Det verkar som om man stängt av kanalerna neråt och i stället lutar sig mot kollegers forskning för att hålla varandra om ryggen.
Skolan och samhället är i ständig förändring, därför är det så ytterst viktigt att man alltid lyssnar på lärarna som befinner sig mitt i verkligheten.
Jag är också förundrad över att lärarstudenter i Stockholm inte får stifta bekantskap med läroplanen före sin VFU (verksamhetsförlagd utbildning). De tycks heller inte få lära sig planera lektioner, konflikthantering och annat som är av betydelse när man arbetar som lärare. Däremot får de en enorm ansamling av litteratur att plöja igenom. Forskning och rapporter från de lärare och professorer som arbetar vid lärosätena.
Visst är det viktigt med aktuell forskning i bagaget, men när ska lärarutbildningen börja kopplas till själva läraryrket?
Se över utbildningarna och ge musiklärarna möjlighet att undervisa i halvklass.
Sara Scot
Musiklärare
Nynäshamn