Vinst inget hinder i Valterssons värld

Gymnasielärare, skolpolitiker — både i hemkommunen Upplands Väsby och i riksdagen — och i flera år ledamot i styrelsen för lärarutbildningen i Stockholm. Mikaela Valtersson kan skolfrågor. Men sedan avhoppet från politiken i somras, efter en förlorad kamp om språkrörsposten inom Miljöpartiet, befinner hon sig nu på en annan planhalva — i näringslivet. Och hon medger att jobbet som vice vd för ett av Sveriges största friskoleföretag känns omtumlande.

— Men kul. Jag är sugen på att lära något nytt, det här är en helt annan värld, säger hon.

Något som diskuterats flitigt inom Miljöpartiet är frågan om vinster i fristående skolor. I maj gick kongressen emot partistyrelsen och drev igenom ett förslag som innebär att skolverksamhet inte ska få drivas i vinstsyfte. Socialdemokraterna tycks nu vara inne på samma linje och frågan kommer med stor sannolikhet att beröras i den parlamentariska utredning om fristående skolor som just tillsatts.

Dina gamla kolleger i Miljöpartiet diskuterar just nu hur kongressbeslutet ska tolkas. Vad tror du att de kommer fram till?

— Jag hoppas att man fortsätter att stå upp som försvarare av en stor mångfald.

Vad tycker du, ska fristående förskolor och skolor få ta ut vinst?

— Ja, jag tycker inte att man ska ha några restriktioner för det. För mig är inte vinsten huvudfrågan. Det viktigaste är att skolan drivs med ett stort engagemang och att det finns en vilja att skapa en bra skola. Om det finns ser jag inga problem varken med att gå med vinst eller att ta ut vinst.

Är det rimligt att man kan göra vinster i skattefinansierade verksamheter?

— Jag tycker inte att man ska utgå från att kostnaden per elev i den kommunala skolan är någon slags norm och allt annat är avvikelser. Jag tycker att vi ska fokusera mycket mer på att hitta bra kvalitetskriterier och följa upp med sanktioner om man inte följer dem.

Kan inte skolan bli ännu bättre om man återinvesterar vinsterna?

— Absolut. Det finns ett stort värde i att återinvestera i verksamheten och jag tycker att det också ska vara gynnsamt att göra det och att tänka långsiktigt. Men det betyder inte att man måste förbjuda vinster helt. Att stoppa vinstuttag och att reglera vilka typer av bolag som får äga skolor och hur de skaffar sitt kapital gynnar inte skolutvecklingen.

De senaste åren har vinstdrivna friskolor ökat i antal jämfört med idéburna. Hur ser du på att stora koncerner köper upp mindre skolor i allt högre utsträckning?

— Vad är problemet med stora koncerner? Jag har inte sett några studier som visar att stora koncerner är lika med dålig kvalitet. Tvärtom finns det många fördelar med att vara stor och det är ett av skälen till att jag tackade ja till att jobba här. Vi kan ha ett bättre kvalitetsarbete och program för fortbildning.

— I förra veckan var jag med när Kunskapsskolan samlade alla rektorer för att borra i bedömning och betygsättning till exempel. Vi hade externa föreläsare och gemensamma diskussioner. Sådant har man inte samma möjligheter till om man är en liten enhet.

Kan samhället ha något att vinna på att stötta de idéburna skolorna där motiven är andra än rent ekonomiska?

— Det beror på vad man menar med att stötta. Jag tycker att det ska finnas en stor mångfald och min utgångspunkt är att det ska finnas förutsättningar att verka på lika villkor, oavsett huvudman.

Hur ser du på att riskkapitalbolag äger skolor?

— Än ser jag ingen anledning att begränsa det, men jag har inte helt tagit ställning än. På ett sätt är det bra att de som har kapital vill investera i välfärdssektorn i Sverige. Hellre det än i någon annan mer suspekt bransch. Ägandeformen ska inte begränsas. Däremot möjligheten till skatteplanering men det gäller oavsett om det är ett riskkapitalbolag eller inte.

— Det blir ofta förenklat i debatten, riskkapitalbolag är ju inte de som tar ut vinst i störst utsträckning. De driver fram ett bra företag som de sedan säljer, det är då de gör sin vinst.

Ska man kunna handla med elever och skolor som med vilken annan vara som helst?

— Nej, det är inte vilken annan vara som helst, det är därför vi ska ha väldigt ordentliga kvalitetskrav. Man kan inte konkurrera med dålig kvalitet i skolvärlden. Det kanske funkar något år men är skolan dålig är det faktiskt ingen som väljer att gå där. Med bra och tuffa kvalitetskrav rensar man ut de dåliga skolorna.

Ett år är en lång tid för en elev. Vad säger du till dem som valde den dåliga skolan och kanske gick ett förlorat år?

— Jag menar inte att det ska få finnas dåliga skolor. Redan när en skola får sitt tillstånd ska den vara ordentligt kontrollerad. Här kan både Skolinspektionen och kvalitetskriterierna bli bättre. Med det inte sagt att det aldrig kommer att finnas dåliga skolor, det kommer det tyvärr att göra, både friskolor och kommunala.

Vad säger du om regeringens skolpolitik?

— Även om jag ofta har varit motståndare till Jan Björklund politiskt ska han ha cred för att så konsekvent ha drivit skolfrågor. Ordning och reda och nationella prov är bra. Men delarna som rör katederundervisning är mindre bra. Jag tycker inte man ska detaljsyra undervisningen och börja prata om hur man lär ut och hur klassrumsituationen ska se ut.

Vad skulle du göra som utbildningsminister?

— Oj vad svårt. Ha ha ha, det borde jag ju ha tänkt mycket på, jag hade gärna blivit skol-minister om vi vunnit valet.

— Jag skulle satsa ännu mer på kunskapsuppföljningen. Dels genom att hitta bra sätt att jobba med elever som inte ligger så bra till och dels genom att stötta skolorna även från statligt håll, även om det i grunden är en kommunal uppgift. Jag skulle också fokusera på att hitta sätt att mäta kvalitet som inte styr för mycket men som gör att man kan rensa bort det som inte är bra.