Förskolan som tar nattskiftet

Det är fredagskväll på förskolan Rektangeln på Södermalm. På gatan utanför, som är en av Sveriges krogtätaste, gör Stockholmsnatten sig påmind med sirener, skratt och skrål. Där köar festklädda kvinnor och män till barerna. På avdelningen Stjärnan är det lämning.

Man kan med fog säga att förskolan Rektangeln är annorlunda. Inte bara för att den ligger i ett kvarter med anor från 1600-talet, då det var brännvinsbrännaren Sven Perssons trädgård. En av de fyra avdelningarna fungerar dessutom som Stockholms enda dygnet runt-öppna förskola. Eller »barnomsorg på obekväm arbetstid«, som det heter på byråkratlingo. Mellan 18.30 och 06.30 räknas verksamheten nämligen inte som en skolform och regleras inte i någon läroplan.

Förskolläraren Karin Schylberg har kvällsskiftet och går på vid 18.15. Hennes första uppgift blir att hämta Simon Borg från en intilliggande skola, där han går i årskurs två. Rektangeln erbjuder plats för barn upp till tio år.

— Eftersom det är en mycket dyr verksamhet är reglerna strikta. Behovet ska godkännas av utbildningsförvaltningen, och föräldrarna måste ha intyg från arbetsgivaren att de inte har möjlighet att arbeta under normal arbetstid, säger Karin Schylberg.

Men det räcker inte med alla intyg i världen om man har att göra med alltför nitiska tjänstemän. Lena Appelkvist är sjuksköterska och anländer med tvåårige Liam Appelkvist vid sjutiden.

— Jag har fått stånga mig blodig mot Älvsjö stadsdelsnämnd, där jag bor, för att få den här platsen. Inför varje termin måste jag överklaga deras avslag två gånger, till såväl förvaltningsrätten som kammarrätten.

Utan platsen på Rektangeln skulle hon inte klara sig, menar hon.

— Vad ska jag göra? Jag är ensamstående. Liams pappa stack när jag var gravid i fjärde månaden och har inte setts till sedan dess. Samhället ser inte ut så i dag att alla kan jobba nio till fem.

Denna fredagskväll blir det tre barn på OB-tid, varav endast Liam Appelkvist ska sova över. Vanligtvis stannar mellan två och fyra barn hela natten.

En av dem är Simon Borg, som gått på Rektangeln sedan han var ett år. Hans mamma Carolina Borg är påkläderska på Chinateatern och jobbar kvällstid. Just kulturarbetare hör till dem som ofta behöver utnyttja nattis.

Övriga föräldrar är bland annat sjuksköterskor, som Liams mamma, flygvärdinnor eller tunnelbaneförare. Dessutom gör trenden med detaljhandelns allt senare öppettider att efterfrågan har blivit mycket större än tillgången. För närvarande står
35 barn i kö till avdelningen Stjärnan.

Rektangeln är en stor förskola med drygt hundra barn fördelade på sju avdelningar som sträcker sig över inte mindre än fem gatuadresser. De långa mörka korridorerna ligger kusligt öde den här tiden på dygnet. Den välkända förskolemiljön känns främmande.

Plötsligt rasslar det till i låset. Barnskötaren Lisa Wålm är här för nattpasset. Hon och Karin Schylberg kommer att gå omlott fram till klockan nio, så att Karin kan natta Liam i lugn och ro medan Lisa spelar »Mastermind« med Simon. Det är tre pedagoger som har hand om OB-skiften, varav två turas om att jobba natt. I år ska Karin Schylberg arbeta såväl jul- som nyårsafton.

— Den här verksamheten är faktiskt ganska kontroversiell. När jag berättar vad jag jobbar med kan folk reagera med att fråga vad det är för slags föräldrar som lämnar bort sina barn på nätter och storhelger. Men de har ju inget val — det är därför deras barn är här, säger hon.

Just under julen brukar det vara max ett eller två barn på plats, och då ordnar Stjärnans personal det extra mysigt med så mycket julstämning det går att få på en förskola.

— Visst är det väldigt speciellt att arbeta som förskollärare på julafton. Men jag gillar det. Jag sökte mig hit just på grund av detta. OB-skiften gör att jag har kortare arbetstid med 148 i stället för 160 timmar i månaden, och kan vara ledig mycket på dagtid, säger Karin Schylberg.

Lisa Wålm instämmer. Hon har själv en ettåring hemma. De långa tolvtimmarspassen gör att hon bara behöver arbeta tre nätter i veckan för heltid och kan tillbringa mer tid med sin son.

— Många kolleger tycker att det låter jättespännande med nattverksamheten och skulle själva vilja prova på att arbeta så här. Dessutom är det en mycket lugnare arbetsmiljö, med mindre grupper och mer tid att se varje barn, säger Lisa Wålm.

Enligt reglerna måste hon vara vaken hela natten. När barnen sover städar hon, tvättar och förbereder inför morgondagen. Men hon hinner också med att läsa en del.

Det händer ett par gånger per natt att något av barnen vaknar.

— Då har de oftast spottat ut nappen, men det är inte värre än att de somnar om ganska snabbt. Det har aldrig hänt att jag har behövt ringa in föräldrarna på natten. Vi brukar bara skicka ett SMS när deras barn har somnat, så att de vet att allt är lugnt, säger Lisa Wålm.

Eftersom föräldrarnas arbetstider är så oregelbundna så finns det inga perioder då man inte får hämta eller lämna, som på andra förskolor.

— Det blir lite annorlunda med hämtningar och lämningar dygnet runt. Under en period hade vi till exempel en tunnelbaneförare som lämnade sitt barn 04.10 varje morgon.

Sovrummet rymmer tre vanliga och en spjälsäng. De minsta barnen sover i sina vagnar. De som stannar hela natten hämtas oftast inte på morgonen utan slussas över till dagverksamheten. Så för dem kan det bli förskola i över ett dygn i sträck.

Ibland händer det att inget barn dyker upp till nattpasset. Då får den pedagogen välja att stanna kvar ändå och göra planeringsarbete och diverse sysslor inför morgondagen eller ta kompledigt.

Klockan närmar sig åtta när Liam Appelkvist får en lång och hård avskedskram av mamma som har en fredagsnatt på Huddinge sjukhus att se fram emot.

Det är läggdags och han poserar villigt för fotografen med vällingflaskan och den välkända tigern från Nalle Puh som ständiga följeslagare. Avslappningsmusik i japansk stil strömmar från radion, Liam vill först inte höra någon bok, men bestämmer sig sedan för »Nämen Benny«.

Simon Borg och Lisa Wålm fortsätter spela spel vid köksbordet. Inifrån sovrummet hörs Liam gråta till ibland, men vid niotiden har han somnat för natten och Karin Schylberg kommer ut.

— Det tog ett tag för honom att varva ned. Han ville hoppa ur sängen, men det fick han inte — det var därför han började gråta.

Hon gör några anteckningar i dagboken, som är till för att dagpersonalen och föräldrarna ska se hur kvällen och natten har varit.

— Den är nödvändig eftersom vi så sällan får tillfälle att stämma av muntligen med övrig personal, säger Karin Schylberg, slår ihop dagboken och går hem för kvällen.

Det är dags för Simon Borg att borsta tänderna i det för honom alldeles för lilla handfatet. Vanligtvis somnar han in i sin säng och läggs över i vagnen när han ska hem. Men i kväll är han vaken ända tills mamma Carolina Borg kommer vid 22.30. De säger hej då och tar en taxi hem.

Nu är Lisa Wålm ensam kvar med den sovande Liam Appelkvist. Hon har en lång natt framför sig.

— Visst kan det bli kämpigt att hålla sig vaken ibland, särskilt mellan 03 och 05. Men det är oftast inga problem. Fördelen med att bara jobba natt är att man slipper ställa om sin dygnsrytm till dagpassen, säger hon.

Två gånger under natten gnyr det till inifrån sovrummet. Liam har tappat nappen, men somnar snabbt om igen när den är på plats. Lisa Wålm städar, diskar och suckar över att dagpersonalen inte tagit hand om soporna.

— De vet ju att jag inte kan gå ifrån under natten, nu blir de stående till i morgon och börjar lukta!

När allt är klart sätter hon sig och läser lite och skriver i dagboken fram till strax efter sju på lördagsmorgonen då Liam Appelkvist yrvaken kliver ur sängen. Han får ny blöja och välling. Frukost blir det först när dagpersonalen kommer.

Klockan åtta är Karin Schylberg tillbaka. Pedagogerna stämmer av hur natten varit, varpå Lisa Wålm åker hem till Bandhagen för fem timmars välförtjänt sömn.