Sångstund på äldreboendet

Plötsligt bryts tystnaden av att barnen anförda av förskolechefen Ragnhild Haglund med gitarren på magen och förskolläraren Zoltan Kotai kryssar sig fram mellan rullstolar och rullatorer för att inta sina platser på golvet där alla kan se dem. Showen kan börja.

De nio glada barnansiktena avslöjar att de är ivriga att få börja sjunga.

– Vi värmer upp med Bä, bä vita lamm, säger Ragnhild Haglund och barnen tar i så det står härliga till och tanterna och farbröderna hänger glatt på.

Sedan följer ett pärlband av visor från en svunnen tid. Sångerna om ”Törnrosa” och ”Herr Kantarell”, känner de äldre igen från sin egen barndom.

Olle, 5, glömmer alldeles bort att sjunga. Han är fullt upptagen med att studera Britt Wirström, 84, som sitter i en rullstol alldeles intill. Undrar vad han tänker…?

En modernare låt handlar om en cykelnyckel. Den är så skojig att barnen har svårt att sitta still. Det är mycket spring i benen.

Applåderna ekar i det fullsatta rummet. Efter en halvtimme fylld av sång och glädje, som bara svischat förbi, är det dags för gemensamt mellanmål.

Image may be NSFW.
Clik here to view.

På ett bord har personalen dukat upp bananer och vindruvor. Inga kakor och bullar här inte – frukt och hälsosam kost har stor betydelse för både unga och gamla i huset vid Nytorget.

Signe, 5, går kavat fram och ger Britt en halv skalad banan. Britt älskar när barnen kommer på besök.

– De är så spontana och härliga, säger hon.

Ulla Pagrot, som själv har så många barnbarn att hon nästan tappat räkningen, ser alltid fram emot att få träffa den yngre generationen.

– Barn är underbara, de har så speciell humor, säger hon och skrattar gott.

Den unga damen Signe gillar att träffa de betydligt äldre damerna och herrarna en trappa upp.

– Det är jättekul att sjunga och dom är inte alls så gamla, säger Signe med allvarlig min och tillägger att hon faktiskt har en alldeles egen livs levande kanin hemma.

Killgänget kan dock hålla sig för skratt.

– Jag tycker inte alls att det är kul att vara här, det är tråkigt, dom är alldeles för gamla, säger Olle trumpet och får omedelbart med-håll av sina kompisar André, 5, och Jakob , 5.

Förskolläraren Zoltan Kotai tycker det är ett bra initiativ att låta barn och gamla träffas och sjunga eller läsa sagor tillsammans.

Image may be NSFW.
Clik here to view.– Alla våra barn är så glada och spontana, vilket smittar av sig på de äldre. Det är viktigt för barnen att få vara i centrum och få visa upp sig, det är bra för deras självkänsla, säger Zoltan Kotai som själv ser ut att trivas som fisken i vattnet.

Ragnhild Haglund uppskattar träffarna väldigt mycket.

– Jag tycker generellt att vi behöver bli bättre på att umgås över generationsgränserna. I min roll som förskolechef är det både unikt och ovanligt att få delta vid en sådan här stund med barnen och de äldre. Den visar på ett gott exempel från Stockholms stads verksamheter och sätter guldkant på min annars administrativa vardag.

Här finns vi i ett gemensamt, historiskt hus som inspirerar till möten mellan unga och gamla, såväl på gården som kulturellt, säger Ragnhild Haglund.

Hon får medhåll av Lisa Johansson, dietist, och Catharina Montgomery, projektanställd och arbetsterapeut på äldreboendet, som var de som tog initiativ till träffarna som drog igång i våras.

– Vi ville skapa en mötesplats där barn och äldre kan träffas på ett naturlig sätt, säger Catharina Montgomery.

Vid nästa träff vankas sagostund. Kanske blir det då Hattstugan av Elsa Beskow?

– Detta är ett utmärkt sätt att hålla de gamla kulturskatterna vid liv, säger Catharina som hoppas att några av seniorerna så småningom kan berätta om hur det var när de var unga i början av förra seklet.

Tanken svindlar för en femåring. Tänk att det finns så gamla människor!