Chans att blomma ut

Hantverksakademins gymnasium i Blåsut i södra Stockholm erbjuder lärlingsutbildning inom ramen för Hantverksprogrammet. Skolan var en av de första friskolorna i Stockholm som fick ha iv (Individuellt program). Sedan starten 2006 har Hantverks-akademin tagit emot elever med ofullständiga betyg från grundskolan och inspirerat dem till ett nytt förhållningssätt till utbildning och kunskap. Mellan 70 och 80 procent av eleverna har en anställning när de går ut. Det har hittills inte varit någon skillnad mellan dem som har gått iv och andra program, eller mellan dem som har haft fullständig examen eller inte. Men det är något som Hantverksakademin tror kan komma att förändras i och med det nya systemet. Skolan ser en risk i att den nya yrkesexamen stänger ute elever som inte klarar av att uppnå målen och att det kan ge dem sämre förutsättningar på arbetsmarknaden, trots likvärdig yrkesmässig kompetens.

Första terminen tillbringar eleverna i skolan hela tiden. Varannan vecka är det teori och varannan vecka praktik i någon av skolans för närvarande nio verkstäder: finsnickeri, florist, frisör, keramik, lås- och larm, metall, måleri, plattsättning samt textil och läder. Innan jullovet har alla varit i alla verkstäder. Termin två väljer eleverna inriktning och fokuserar på en verkstad. I takt med att de anses mogna och det finns lämpliga lärlingsplatser slussas de ut.Den tid eleverna tillbringar på lärlingsplatserna varierar mellan 50 och 80 procent.

Jonas Drougge, som är speciallärare, har jobbat på skolan sedan den startade. Han känner sig lite kluven till de nya programinriktningarna. Introduktionseleverna har tidigare fått egen undervisning i de teoretiska ämnena och undervisning med övriga elever i verkstäderna. I och med introduktionsprogrammen delas eleverna in i fler nivåer. Nu får de som går yrkesintroduktion och individuellt alternativ egen undervisning i teoretiska ämnen, medan de som går programinriktat individuellt alternativ, och oftast bara saknar godkänt i ett eller ett par ämnen, går i samma grupp som dem som går nationellt program.

– För en del av dem är det ofta bara en pappersfråga att hoppa över till det nationella programmet.

Många av eleverna på yrkesintroduktion kommer inte från grundskolan utan från andra gymnasier. Kanske har de bara drivit runt i tre år.

– De säger att det här är sista chansen och vi jobbar för att de

ska klara det.

Om eleven har möjlighet att klara det, är målet att flytta över till det nationella programmet. Men att lyckas med lärlingsdelen är det allra viktigaste för att bli an-ställningsbar.

Skolan har ungefär 500 elever. Varje år tar man emot mellan 40 och 50 elever som inte har godkänt slutbetyg från årskurs nio. Den här hösten är det 18 av dem som går yrkesintroduktion eller individuellt alternativ. På skolan finns tre speciallärare. Jonas Drougge är med på nästan alla teorilektioner. I klassrummet finns hela tiden två lärare.

Hantverksakademin arbetar med en variant av problembaserat lärande, pbl, som de kallar uppdragsbaserat lärande, ubl. Metoden är i princip densamma men utgår från hantverkarens perspektiv. Han eller hon får ett uppdrag som ska lösas, snarare än ett problem. I uppdraget ser skolan till att olika ämnen integreras. Så gymnasiereformens skrivning om att de teoretiska ämnena ska vara infärgade av hantverksämnena är inget nytt för Jonas Drougge och hans kollegor.

– Det fungerar bra att göra de teoretiska ämnena konkreta. Matte är till exempel väldigt lätt att knyta till verkstäderna. Kunskap om mått, vikt och geometri är sådant du verkligen behöver i alla hantverk. Svenska har också en naturlig koppling till det praktiska arbetet.

Det behöver inte vara så märkvärdigt att knyta ihop teori och praktik, menar han. Ett exempel är att verkstädernas lärare i mitten av varje teorivecka delar ut en enkel A4 med en beskrivning av vilka moment eleverna ska arbeta med under den kommande veckan i verkstaden.

– Då kan vi arbeta med förståelsen, med att göra teorin konkret innan det är dags att gå till verkstaden. Ofta dyker det upp egna frågor från eleverna också. Många gånger finns det till exempel ord eleverna inte förstår.

På lärlingsutbildningar blir det snabbt skarpt läge. När det under den andra terminen är dags att ge sig ut på lärlingsplatserna gäller det att kunna ge skolans tre ledord – tid, samarbete, attityd – ett levande innehåll. Att komma för sent finns inte, då får man inte vara kvar. En gång kanske går, men inte tre.

Även om man åker ut från lärlingsplatsen, åker man inte ut från skolan. Hantverksakademin arbetar mycket medvetet med att stötta elever som inte ”är där” än. Elevvårdsteamet agerar till exempel allt mer proaktivt. I stället för att bara ha eht-konferens har skolan nu varje torsdag eftermiddag något de kallar för flaggningskonferens. Det innebär att lärare eller utbildningssamordnare flaggar för problem som behöver lösas, kortfattat och skriftligt. Det kan gälla både enskilda elever och grupper. Varje person som har flaggat får sedan träffa elevhälsoteamet 20 minuter och sedan kommer man överens om en snabb åtgärd. Behöver kurator kopplas in? Ska Jonas Drougge ringa föräldrarna? Behöver läraren en kollega vid sin sida under lektionen?

– Flaggningskonferenserna har blivit väldigt populära, kanske för att man som lärare får hjälp snabbt, säger Jonas Drougge.

– När vi frågar vår rektor hur långt vårt sociala ansvar sträcker sig säger hon alltid att det beror på. Vi har elever som egentigen inte borde gå hos oss om vi ska vara helt krassa. Men att kasta ut dem härifrån skulle innebära en katastrof för dem. Vi lämnar ingen, utan jobbar för att hitta en lösning. Studiegången kanske kan specialanpassas eller så hittar vi en utbildning på en annan skola som eleven är bättre lämpad för och mår bättre av att gå. För vissa diagnoser är det till exempel inte säkert att lärlingsmiljön passar.

När det gäller grundskolans ansvar är det viktigaste för Jonas Drougge att de elever som lämnar grundskolan har rätt betyg, inte bra betyg. Han är varje år med om att elever kommer med godkända betyg som saknar relevans, kanske i en missriktad välmening för att de ska komma in på en särskild utbildning.

– Det drabbar både eleven som inte får rätt stöd från början och klasskamraterna. Jag har varit med om att elever inte har haft godkänt i svenska som andra språk, men däremot i alla andra ämnen. Hur kan det vara möjligt? undrar Jonas Drougge och svarar själv att det är inte är det.

– Jag tycker också att många grundskolor saknar kunskap om att undervisningen för svenska 2-elever ska anpassas språkligt i alla ämnen, till lättare svenska. Det sker för sällan och syns också i betygen.

När Specialpedagogik hälsar på i Hantverksakademin lokaler är hissen trasig. Vi springer upp och ner i spiraltrappan i den fyra våningar höga byggnaden på Garagevägen 18a. De anställda ser glada ut när de möts i trappan, klappar varandra lite och byter några ord.

En av de populäraste verkstäderna på hantverksakademin är metall. Ungefär 33 procent av eleverna söker sig dit, en tredjedel är tjejer. Många av yrkesutgångarna i metallverkstaden hör numera till industritekniska programmet, ett program som skolan har ansökt om att få starta till nästa år. Det är Fleming Dahllöf som tillsammans med sin pappa har byggt upp metallverkstaden.

Om den nya ordningen med yrkesintroduktion spelar någon roll i undervisningen har han inte hunnit märka ännu.

– Eleverna är blandade i verkstäderna. Hittills tycker jag inte att jag kunnat se vem som går iv genom hur de fungerar i verkstaden.

Däremot ser han ofta att om en elev känner att han eller hon har lyckats med något så smittar det gärna av sig. Lärarna jobbar också mycket med att få den känslan att spira.

– Jag är tydlig med vad jag förväntar mig av varje elev och sedan guidar jag henne eller honom dit. Det blir en trygghet tror jag, säger Fleming Dahllöf.

”Teori” är ett ord han sällan tar i sin mun när han pratar med eleverna. Tråkfaktorn är skyhög och spär på inlärningsmotståndet, menar Fleming Dahlöf.

– Jag säger aldrig ”nu ska vi ha teori”. ”Nu ska vi lösa det här problemet” fungerar mycket bättre.

Av dem som gick ut med metall som inriktning i våras fick 93 procent jobb. Av dem som inte började jobba studerade två vidare och två valde att göra militärtjänst. En person var inte redo för arbetslivet än, som Fleming Dahllöf uttrycker det.

Han säger att han älskar sitt jobb.

– Det mest underbara är att få vara med om den resa varje elev gör. Många elever här har haft tio år på sig att misslyckas.

De har aldrig förstått varför de ska lära sig något. Här får de upptäcka att de ska göra det för sin egen skull. De är ju inte här för att massera mitt ego. Vi kan erbjuda en alternativ skolform och jag är här för att hjälpa dem att hitta en yrkesidentitet.

Röster i metallverkstaden exemplifierar arbetet med ett av skolans ledord, ”attityd”. Något har kokat torrt på ett förbjudet sätt och den som är ansvarig har reflexmässigt förklarat sig oskyldig. Fleming Dahllöfs kollega, tillika pappa, förklarar med eftertryck vad han menar med att man måste stå för vad man gör om man ska kunna lära sig något av sina misstag.

Fleming Dahllöf stegar ut i verkstaden och tar emot en ring av koppar som en av hans elever lämnar över. Han synar den mot ljuset .

– Förstår du nu varför vi upprepat det här med noggrannhet så många gånger? Ser du vad jag menar?

Eleven ser något osäker ut. Menar läraren att arbetet inte duger eller att det är bra?

– Ser du vad bra den har blivit? säger Fleming Dahllöf och spänningen i elevens ansikte släpper.