Jag och sonen har båda badkarsbad högt upp på vår ”favorit-saker-att-göra-lista”, men det innehar topplaceringen av helt olika anledningar. Jag kopplar av och finner ro medan sonen gärna leker haj- eller skattletarlekar. Bara ibland sammanfaller våra viljor genom att jag kanske vill delta i leken eller att han bara vill ta det lugnt.
Det här är faktiskt värt en stunds eftertanke eftersom samma fenomen gäller inom alla områden. Vi har olika orsaker till varför vi föredrar eller förkastar något. För att omsätta det hela till skolvärlden: Vilka skäl har egentligen våra elever till att vilja lägga energi på skolarbetet eller inte? Enligt flera undersökningar är en av de viktigaste framgångsfaktorerna för eleverna enkel. Om de har lärare som tror på dem och ställer höga krav så når de bättre resultat. Eller ännu enklare: Vi lärare måste utgå från att alla elever kan och vill lära och att d
e kan prestera.
Ungefär en månad efter riksdagsvalet läste jag en krönika skriven av Per Naroskin, där han propagerar för vikten att värna om valhemligheten. Hans betraktelse fångade direkt mitt intresse. Även om det i dagens svenska politiska landskap inte är en stor sak att berätta vilket parti man röstat på, känner jag att han har en poäng.
Som lärare är jag en offentlig person och jag måste själv bestämma hur min integritet ska ta sig uttryck. Mitt medvetna val är att jag som lärare bjuder på mig själv genom att ofta och gärna dela med mig av självupplevda, ibland dråpliga, episoder. Jag har alltid varit noga med att inte delge mina elever något om mina politiska eller religiösa åsikter. I stället vill jag försöka förmedla en inlevelsefull och målande betraktelse över hur olika fenomen tar sig uttryck. Jag vill erbjuda ett smörgåsbord med upplevelser för att rusta våra barn för framtiden och därigenom kunna ge dem verktyg och kunskap att lyckas nå sina egna mål.
Detta har ibland fått till följd att eleverna ena veckan kan fråga mig om jag tillhör en livsåskådning för att någon vecka senare vara övertygade om att jag tillhör en helt annan. Det är, för mig, ett bra bevis på att jag förmedlar en levande bild av olika trosuppfattningar. Och ni må tro att det leder till många diskussioner när de förstår att de inte alls vet vilken tro som jag eventuellt bekänner mig till.
Enligt mitt sätt att se är det alltså en självklarhet att jag håller mina politiska eller religiösa åsikter för mig själv. En annan essentiell grundbult är att mina elever ska få del av en undervisning och en skola som genomsyras av alla människors lika värde. Det är värt att kämpa för och jag känner att det blir ännu viktigare med dagens nya politiska karta. Alla har samma värde och det enda som skiljer barnen åt är vilket sätt som de lär sig bäst på. Det är det vi i skolan ska fokusera på: hur de på bästa sätt ska nå sina egna mål och bli omtänksamma samhällsmedborgare som tror på människans okränkbarhet.
Monica Anderstedt