Innebandy, olika gymnastiska övningar och bordtennis samsas i den lilla gymnastiksalen när 22 elever i Brunne skola utanför Härnösand har lektion. Gladgympa heter konceptet – att göra alla elever delaktiga är målet.
Sorlet lägger sig. En efter en får eleverna i årskurs fem och sex komma med önskemål om dagens idrottsaktiviteter. Snabbt delas gymnastiksalen av i olika sektioner och aktiviteterna kommer igång.
– Svårare än så här behöver inte idrott och hälsa vara. Gladgympa handlar om att få alla att idrotta i någon form. Vi behöver rikta större fokus mot de elever som tycker det är onaturligt att röra på sig. Gladgympa är ett sätt att få även dem delaktiga, säger Magnus Näslund.
Resten av lektionen håller han sig i bakgrunden. Hjälper till då och då när någonting behöver ordnas. Håller fokus på att det inte tummas på säkerheten när elever svingar sig i ringar och roterar mellan olika idrotter.
– Det är rätt annorlunda mot en vanlig lektion, där allt är så organiserat. När vi började med gladgympa var det kanske lite trevande och man fick styra upp det en aning. Men nu flyter allting på. Jag tycker att vi uppnått det vi hade som mål när vi började – en mer jämlik undervisning, säger Magnus Näslund.
Gymnastiksalen är inte större än 18 gånger 9 meter, men det blir ändå aldrig kaotiskt under den timslånga lektionen. Och det är full fart på alla elever under hela lektionen.
– Det är ändå bra att ha det på en begränsad yta inomhus. Gladgympa fungerar inte lika bra i utemiljö. Det är svårare att få en bra överblick över klassen då, men det hänger nog också mycket på om det är en lugn eller stökig klass, tycker Magnus Näslund.
Den enda synbara nackdelen är att det verkar lite könsuppdelat: många pojkar väljer en bollsport, flickorna håller på med gymnastik.
– Lite får man försöka styra så att det inte bara är flickor på ett ställe och pojkar på ett annat. Det är inte så populärt men någonting som man måste göra ibland.
Brunne är en byskola i Härnösands kommun en och en halv mil från Härnösands tätort. Redan vid infarten till skolan får vi positiva bilder. Skolgården är full av barn som passar på att spontanidrotta innan första lektionen drar igång.
– Jaså, du såg det, säger Magnus Näslund med ett leende.
– Jag tror faktiskt att spontanidrottandet på raster ökat sedan vi började med gladgympa. Så är i alla fall känslan – även om det kan vara svårt att jämföra.
När vi talar med några av eleverna framträder en tydlig bild av ett ständigt skjutsande ”in till stan” för att kunna idrotta regelbundet i någon förening. Femteklassaren Maja Mooney säger att hon helst håller på med pingis eller innebandy när det är gladgympa. Klasskamraten Karl Rönnqvist friidrottstränar på fritiden i en Härnösandsförening.
– Gladgympa passar mig perfekt. Det är lite som friidrott, där man kan välja olika grenar, säger han.
Magnus Näslund berättar att den lokala idrottsföreningen, Stigsjö IK, erbjuder fotboll och gymnastik. Vid skolan finns även ett relativt nybyggt elljusspår.
– Men visst är det ändå så i ett litet samhälle att många behöver skjuts in till tätorten för att kunna idrotta. Därför blir skolidrotten extra viktig.
Han kom till skolan 2002 och har sett attitydförändringar under de år som gått.
– Alltså, problemet är ju inte de elever du såg på skolgården. Det är en rätt stor grupp som tycker att motion och rörelse är någonting självklart. Problemet är att gruppen med de helt inaktiva blir allt större och att de nu är på en nivå där de finner det mesta i rörelseväg som onaturligt.
– Visst fanns det många inaktiva elever även när jag var ny som lärare, men man kunde ändå få dem att bli lite andfådda och svettiga. Just gapet mellan de redan idrottsfrälsta och dem som nästan aldrig rör på sig vill jag försöka att göra någonting åt.
Magnus Näslund tillägger att statistiken från årliga skolidrottstävlingar ger tydliga besked: resultaten blir allt sämre.
Målsättningen på Brunne skola, med 120 elever från förskoleklass till årskurs sex, är att erbjuda gladgympa var fjärde idrottslektion. Magnus Näslunds kollegor har hakat på satsningen.
– Konceptet med gladgympa är inte helt nytt på vår skola, men man kan säga att vi formaliserat det under detta läsår. Jag minns ett år när jag hade en jättestor klass på 34 elever och då såg till att delegera lite av ansvaret för lektionen till eleverna. Det var också en form av gladgympa som byggde på elevernas initiativförmåga, berättar läraren Karin Vesterlund och fortsätter:
– Tidigare kunde jag ofta uppleva att många inte blev delaktiga när vi höll på med en bollsport. Det är betydligt svårare att gömma sig på idrottslektionen när elevernas egna idrottsval får styra.