Att spisa på egen hand

Det ligger högar med skor innanför den lilla dörren till källarlägenheten vid Munkebäckstorget i Göteborg. Det är lågt i tak och belysningen är dämpad. Ett matsalsbord står placerat nästan onaturligt nära ena väggen. Längst in i rummet finns ett litet, smalt kök. Matilda Söderberg och Magdalena Granberg håller på att plocka fram ingredienserna till dagens middag. De är båda 20 år gamla och har bott i kollektivet, som de delar med fem andra, sedan oktober. De lagar ofta mat tillsammans och köper också all mat gemensamt. Något de trivs med.

– Det är mycket roligare att laga mat tillsammans så vi brukar försöka att göra det. Det blir inte så mycket med de andra som bor här dock eftersom köket är så litet, berättar Magdalena Granberg och får medhåll från sambon som är i full färd med att fylla en ugnsplåt med rotfrukter och pressad vitlök.

Tekniskt sett tror de inte att de har förbättrat så mycket sedan de flyttade hemifrån men de tror däremot att de har fått större fantasi i köket. Eftersom ingen av dem är särskilt förtjust i att använda sig av recept i matlagningen tycker de att det är bättre att prova sig fram på egen hand.

– Vi har en massa kokböcker men det känns så oinspirerande att använda dem. Det borde finnas smakprov i kokböckerna så man visste hur rätterna kommer att smaka innan man lagar dem. Annars är det ju mycket roligare att ta sig utanför recepten och prova sig fram, säger Magdalena Granberg.

– Det blir mycket samma saker man lagar. Mycket grytor och någon gång i början när vi var ambitiösa gjorde vi stroganoff. Man bestämmer sig för en fast form till exempel grytor eller soppor och så varierar man sig inom den, utvecklar Matilda Söderberg.

I en lägenhet vid Kaptensgatan, på andra sidan Göteborg, står Christian Lundeflo i köket och öppnar ett paket med djupfrysta vårrullar. Han är 19 år och läser första terminen Maskinteknik på Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Lägenheten, som är hans första, hyr han i andra hand av en bekant till hans far. Här har han bott sedan terminsstarten i höstas.

– Vårrullarna har jag köpt i en liten kinaaffär här i närheten. Till dem blir det lite wokgrönsaker, ris, tomat, morot och gurka, berättar han samtidigt som han mäter upp riset i en kastrull.

Christian Lundeflo berättar att även om han känner sig ganska hemma i köket blir det lätt så att det blir en handfull rätter som återkommer ofta.

– Ofta blir det att jag varvar två rätter tills de har tagit slut och då blir det kanske wok ena dagen och köttbullar en annan. Överlag blir det mycket wok och ris eftersom det är så lätt att bara steka upp.

Att han inte varierar sina måltider mer än vad han gör och att han använder en del halvfabrikat som färdiga köttbullar och liknande tror han framför allt beror på brist på tid och ork.

– Om jag hade ett recept så skulle jag nog kunna laga det mesta. Det handlar mest om tiden att man inte gör det. Dessutom är man ganska trött när man kommer hem från skolan på kvällarna.

Bredvid spisen står ett kantstött anteckningsblock från hemkunskapsundervisningen på högstadiet. Även om han inte använt något av recepten i blocket än så menar han att han har en del av grundkunskaperna i matlagning med sig från undervisningen.

– Det är väl egentligen mest mamma som lärt mig att laga mat, vi bakade mest på hemkunskapen. Jag skulle önskat att man lärde sig laga mer ”vanlig” mat i hemkunskapen, förklarar han.

När Christian Lundeflo bodde hemma brukade han och hans syster laga mat till familjen en till två gånger i veckan eftersom föräldrarna ibland arbetade sena dagar. Något som ibland också ledde till att det användes en del halvfabrikat i hemmet.

– Det är väl klart att föräldrarna inte alltid kände att de hade tid och då blev det en del halvfabrikat även om mamma alltid gjorde tillbehören som såserna och sådant själv.

Christian Lundeflo räknar med att det han lagar hemma kostar honom runt 200 kronor i veckan. Utöver det lunchar han i snitt fyra gånger i veckan och då oftast på skolan.

– Utöver luncherna äter jag inte ute så mycket. Det händer väl såklart ibland om man ska iväg någonstans och har bråttom men det är inte så ofta, säger han.

I Matilda Söderberg och Magdalena Granbergs kollektiv har det plockats fram vegetarisk filé och från ugnen har det spridit sig en distinkt doft av vitlök. I väntan på att rotfrukterna ska bli klara har de satt sig ned vid köksbordet för att ta en kopp kaffe.

När de tänker tillbaka på vad de fick lära sig om matlagning i skolan berättar de att det viktigaste var att de fick lära sig de grundläggande verktygen för att laga mat och hur man effektiviserar matlagning.

– Man fick med sig själva arbetsprocessen även om jag kanske kunde önska att det gavs lite mer utrymme till fantasin. Men det är klart, när man har hem- och konsumentkunskap är man ju så ung och bor hemma så man kanske inte tänker så mycket på sådant där, säger Matilda Söderberg.

– Jag minns i alla fall att jag hade väldigt roligt och att det var bra för sammanhållningen i klassen att laga mat tillsammans, fyller Magdalena Granberg i.

De är båda överens om att det var viktigt att få lära sig om hur man äter rätt och om hur kost och olika dieter påverkar kroppen redan från undervisningen i grundskolan.

– Att lära sig hur viktigt det faktiskt är att äta en ordentlig frukost tycker jag var bra, säger Magdalena Granberg.

Monika Mårtensson har sedan mitten av 70-talet arbetat som lärare i hem- och konsumentkunskap på Sannaskolan i Göteborg. Hon tror att de flesta av hennes niondeklassare skulle klara av att sköta ett eget hushåll.

– Det är mycket tack vare att vi har mycket hemläxor. Eleverna får kommentarer av föräldrarna på hemläxorna. Oftast är det ganska enkla grejer med ingredienser man har hemma, berättar hon.

En annan förklaring till att eleverna lär sig mycket är att intresset för matlagning i allmänhet har blivit större och att det i dag får ett helt annat mediautrymme än tidigare.

– Eleverna lär sig mer eftersom de blir mer intresserade när det finns omkring dem på ett annat sätt än tidigare. I dag läser man kokböcker nästan som man läser skönlitteratur.

Hon hoppas att hennes elever ska ha kunskap nog att kunna hitta ingredienser och skapa en måltid av det de hittar i kylskåpet hemma. Det är så det kommer fungera när de en dag flyttar hemifrån menar hon. Även om hon erkänner att eleverna inte alltid slänger ihop en näringsrik måltid på egen hand när de kommer hem från skolan.

– När de kommer hem blir det nog mycket panpizza och piroger.

Matilda Söderberg och Magdalena Granberg berättar att de tillsammans lägger ungefär 2 000 kronor i månaden på mat och att de sällan äter ute. Någon smörgås när det fikas med vännerna eller någon enstaka pizza på sin höjd. Inte heller använder de sig av halvfabrikat eller äter färdigrätter i någon större utsträckning utan de lagar hellre maten själva.

– Det känns mer inspirerande att laga sin egen mat. Det är inte så kul att bara kasta in någonting i mikron. Man är väl på något sätt ändå rätt så matintresserad så man utforskar, säger Matilda Söderberg.

De försöker äta tre, fyra måltider om dagen men eftersom båda saknar fasta arbetstider eller studerar på heltid kan måltiderna ibland bli ganska oregelbundna.

– Måltiderna blir ju oregelbundna när resten av vardagen är oregelbunden. Ibland vaknar man tidigt och äter lunch vid 13.00 och andra dagar vaknar man vid den tiden och äter frukost då, förklarar Matilda Söderberg.

Rotfrukterna i ugnen börjar bli klara och vitlöksdoften ligger tät i rummet.

– Jag har ett mantra. Har man bara salt, matfett och vitlök så blir allt gott, säger Matilda Söderberg glatt.

Magdalena Granberg verkar inte riktigt lika entusiastisk.

– Jag börjar ärligt talat bli lite trött på vitlök. Matilda är ju galen i det så vi har det i nästan allt. Vad vi än lagar så vill hon ha vitlök i det, säger hon med ett stelt leende.