Skolverkets doldis står upp för Salsa

Sedan tre veckor tillbaka huserar Skolverket i nya lokaler ett stenkast från de gamla på Kungsholmen i Stockholm. Det renoveras, bankas, bultas och borras och fotografen blir bekymrad. Instruktionerna om en färgrik bakgrund blir svåra att uppfylla när allt går i trendigt oborstad svart betong och vitlackerade trädetaljer.

Men den moderna stilen passar bilden som Ragnar Eliasson vill ge av sitt Skolverk.

— Vi är definitivt inga pappersvändare som vissa tror, utan en utåtriktad och kommunikativ myndighet som ständigt är ute och träffar lärare och rektorer. Tiotusentals människor hör av sig till oss varje månad med frågor och synpunkter, inte minst om de nya styrdokumenten.

Kursplanerna har kritiserats från flera olika håll, bland annat för att vara för detaljerade och ha för stor tonvikt på kunskapsupp-draget. Vad säger du om kritiken?

— Skolans värdegrund och demokratiska uppdrag är oförändrade men anges nu bara i läroplanens första del. Så på ett sätt stämmer det att kunskapsuppdraget är framlyft och förtydligat i kursplanerna. Men styrdokumenten måste läsas som en helhet.

Finns det en motsättning mellan skolans kunskapsuppdrag och dess ansvar för demokrati och fostran?

— Nej, det är en falsk motsättning. Tvärtom vet vi att goda kunskaper främjar goda värderingar, även om det naturligtvis inte stämmer i varje enskilt fall.

En annan förändring är de nya allmänna råden för undervisning som aldrig varit så konkreta som nu. Vissa menar att ni trampar in på lärarnas professionella område (se faktaruta). Vad har du för kommentar till det?

— Vi har inte velat skriva lärarna på näsan. Men samtidigt är det vårt uppdrag att lyfta fram det som forskningen visar har god effekt på elevernas kunskapsutveckling. Så vi har valt att höja ett varnande finger mot för mycket eget arbete, där eleverna lämnas åt sig själva, och betona vikten av en struktu-rerad undervisning.

Vad menas med »strukturerad undervisning« rent konkret?

— Det handlar bland annat om att man som lärare tydliggör vad man ska behandla under ett lektionspass eller moment och ser till att eleverna känner till målen.

Hur är det egentligen med »allmänna råd«, måste man som lärare följa dem?

— De allmänna råden utgår ifrån tvingande bestämmelser som riksdag och regering har bestämt. Så om man väljer att inte följa dem så måste man kunna visa att man uppfyller bestämmelserna på annat sätt.

Hur anser du att kommunerna sköter huvudmannaskapet för skolan?

— Inte så bra som de borde. Det finns helt klart stora brister vad gäller bland annat resultatuppföljningar och att göra förbättringar utifrån dessa. Dessutom ifrågasätter jag de stela resursfördelningsmodeller som många kommuner har. Resurserna ska inte fördelas lika utan utifrån behov. Naturligtvis finns det kommuner som sköter detta bra, men det borde vara alla.

Skulle ett förstatligande vara en lösning på problemet?

— Det är en mycket komplicerad fråga. Att gå tillbaka till hur det såg ut innan kommunaliseringen är inget alternativ, staten kan inte fjärrstyra skolan i detalj. Men jag tror att utredningen som ska göras om kommunaliseringens effekter kommer att bli mycket viktig.

Skolverket tillkännagav förra veckan att man ska göra om mätverktyget Salsa, som tar hänsyn till elevernas bakgrund vid värderingen av skolornas resultat (se faktaruta). Beror det på kritiken som ni fått rörande Salsa?

— Nej, Salsa är ett bra analysredskap som utgör en motvikt mot de enfaldiga rankningslistor som utgår ifrån att bäst betygssnitt är lika med bäst skola.

Men används inte Salsa bara som en ursäkt till varför det går mindre bra för eleverna?

— Visst kan man hävda det, men då tar man bara en lättköpt poäng. Salsa innehåller inget annat än den statistik som redan finns, och är ett viktigt analysinstrument för skolchefer och rektorer, inte minst när det gäller resursfördelning. Statistiken ska absolut inte användas som prognos för enskilda individer.

Så varför gör ni då om Salsa?

— Därför att det verktyget har spelat ut sin roll. Framöver kommer vi att kunna gå över till ett system som internationellt kallas »value-added school effect«, som på ett bättre sätt kan slå fast vad en skola har bidragit med i elevens kunskapsutveckling, genom att jämföra resultaten över tid. Det blir möjligt i och med att nationella prov och betyg nu kommer tidigare än förut.

Många lärare har blivit förvånade över Lärarnas tidnings artikel där ni hävdar att det aldrig funnits något krav på lokala kurs-planer, något som de har lagt ned mycket tid och möda på. Hur har det kunnat bli så fel?

— Jag vet inte om jag kan svara på det. Vi kanske inte har varit tillräckligt tydliga på den punkten. »Lokala kursplaner« och »lokala betygskriterier« existerar över huvud taget inte som begrepp i någon bestämmelse.

Just frågan om dokumentation är något som engagerar många lärare, som anser att de fått alldeles för mycket pappersarbete. Hur kommenterar du det?

— Jag kan förstå den synpunkten. Sett över lång tid kanske dokumentationskraven har ökat, men de senaste reformerna innebär ingen ökning, snarare tvärtom. Tanken är att dokumentationen ska spara — inte konsumera — tid. Även om mycket av den är nödvändig i den professionella yrkeskompetensen, så går det att effektivisera dokumentationen. Alla behöver inte uppfinna hjulet, det går att ta efter och lära av varandra.