Daglig, intensiv träning under en begränsad period är bättre för barn med läs- och skrivsvårigheter än traditionell specialundervisning. Det visar en studie av Ulrika Wolff vid Göteborgs universitet.
Omkring fem procent av skolbarnen har svårt med ordavkodningen och att komma igång med läs- och skrivinlärningen. De flesta läsforskare menar att det beror på brister i den fonologiska medvetenheten, det vill säga att de har svårt att förstå den ljudmässiga sidan av språket.
I studien fick 50 nioåringar med läs- och skrivsvårigheter i årskurs tre daglig träning under 45 minuter i tolv veckor. Övningarna leddes av specialpedagoger som fått särskild träning vid Göteborgs universitet. Dessa nioåringar jämfördes med en lika stor kontrollgrupp som fick den undervisning som deras skola erbjöd, till exempel specialundervisning.
– Träningen för eleverna som fick intensivträning bestod av tre delar. Den övervägande delen handlade om den alfabetiska koden, om fonologisk medvetenhet och eleverna tränade kopplingen fonem-grafem på olika sätt. Bland annat använde vi en modifierad modell av ett material som heter Fonomix, säger Ulrika Wolff, universitetslektor i pedagogik.
En annan del av träningen betonade läsförståelsen genom att hjälpa eleverna att hitta läsförståelsestrategier. Det handlade bland annat om att eleverna skulle bli medvetna om att läsförståelse sker på olika nivåer och att det ofta krävs en förmåga att ”läsa mellan raderna”, att göra inferenser, för att förstå en text. Här tränades också vägledd högläsning.
– Men vissa barn läste så dåligt att det inte var fruktbart att de läste själva. Istället läste läraren högt och därefter diskuterade man texten på olika sätt, förklarar Ulrika Wolff.
För att stärka elevernas säkerhet, få upp hastigheten i läsningen och för att eleverna skulle få upp ett läsflyt tränades upprepad läsning. Barnen gjorde egna grafer över sin läsutveckling.
De tolv veckornas träning delades upp i två sexveckorsperioder. Eleverna fick sex likvärdiga texter med lika många ord och av samma svårighetsgrad. Det var texter som det tog barnen omkring fem minuter att läsa. Varje dag under en vecka fick eleverna läsa upp samma text, utom sista dagen då den lästes två gånger – eleverna läste alltså samma text sex gånger. Eleverna fick göra grafer över hur deras läsning förbättrades under veckan. När det gått sex veckor hade eleverna sex grafer. Då såg de sina framsteg, att läsningen hela tiden blir bättre och bättre ju fler gånger de läst en text.
– Men därefter tog de också den första stapeln i varje veckas grafer – den representerade den första läsningen av varje ny text – och satte samman dessa till en ny graf. Då fick de se att det även skedde en förbättring över tid när det gällde att läsa okända texter, säger Ulrika Wolff.
För eleverna är det viktigt att de får omedelbar feedback, att de ser att de utvecklas. Det är speciellt viktigt för dessa elever som inte riktigt har hängt med sina klasskamrater i läsutvecklingen.
– Efter träningen kunde vi se att i stort sätt alla mått – förutom lyssnarförståelsen – förbättrats. Ordavkodning, stavning, läshastighet, läsförståelse och den fonologiska säkerheten var signifikant bättre hos eleverna som fått intensivträning jämfört med kontrollgruppen.
Ulrika Wolff kan nu dessutom konstatera att träningseffekten sitter i en tid efter att programmet avslutats. Hon testade eleverna ett år efter att projektet slutförts och fann att det då fortfarande fanns kvarvarande effekter.
Ulrika Wolff framhåller att det är den första studien av det här slaget som har gjorts i Sverige. Tidigare studier har varit mer begränsade och ofta studerat effekten av antingen fonologisk träning eller läsförståelseträning. Däremot har flera internationella studier av det här slaget gjorts och de redovisar likartade resultat.
– Ingenting i de metoder vi använde är speciellt nytt, utan det vi har gjort är att vi har satt samman sådant som vi vet fungerar. De slutsatser man kan dra av denna och flera internationella studier är att det verkar vara bra att träna olika förmågor samtidigt. Många träningsprogram är uppbyggda så att de antingen tränar ordavkodning eller något annat. Men det som verkar ha bäst effekt är att man tränar alla dessa saker och att man gör det intensivt under en begränsad period.
Ulrika Wolff vet att träningsprogrammet redan har påverkat läs- och skrivundervisningen i många av de skolor och kommuner där studien gjordes.
– Specialpedagogerna säger att studien har lett till nya läsprojekt, att det gett ringar på vattnet så att många i dag arbetar på ett liknande sätt som vi gjorde i projektet.