Jag är en stor beundrare av Sara Gimbergsson och hennes böcker, men Sova sött får mig faktiskt att vilja gäspa stort. Bilderna är förstås lika fina som vanligt, men det är svårt att hitta flytet i texten. Det är poesi utan rim och svårt att läsa så att texten får liv, vilket gör att man inte riktigt fångar barnen. Ett barn uttryckte till och med att boken var tråkig. Vi får se igelkotten, nyckelpigan, apan och många fler när de nattar sina små. På sista sidan är det mamma och pappa som nattar sin lilla bebis.
Jag gillar temat i boken och den är lugn och finstämd, men det är något med texten som inte räcker till. Det kompenseras till viss del av bilderna som verkligen är fantastiska. Varje bild är som en liten tavla och skulle bli en fin bildserie att hänga upp i ett barnrum eller på en förskola.
Allra bäst blir boken om man struntar i texten och bara samtalar med barnen kring bilderna. Barnen jag läste för resonerade om hur många ungar varje djur har, varför en griskulting är vaken när de andra sover och varför nyckelpigebarnen inte har några prickar.