I boken Stor-Emma av Lisen Adbåge kan både barnen och jag känna igen oss. Jag minns när jag var barn och vi skulle bort till någon av mina föräldrars vänner och jag förväntades komma överens med deras barn.
I boken om Stor-Emma är det just det som händer. Emma, som huvudpersonen också heter, och hennes mamma och pappa är bortbjudna och Emma förväntas att leka med Stor-Emma. Hon är retsam mot Emma och verkar tuff men spännande. Hon både fascinerar och skrämmer. Men det visar sig att Stor-Emma är snäll och riktigt rolig att vara med.
Många barn känner nog igen hur det är att se upp till någon, men samtidigt vara lite rädd för den man ser upp till. Jag tycker Lisen Adbåge förmedlar känslorna på ett träffsäkert sätt i både text och bild. Det är lagom mycket text på varje uppslag, men tillräckligt med dramatik för att fånga oss läsare och få berättelsen intressant ända till sista sidan.
Genren vardagsrealism kan vi aldrig få för mycket av i förskolan. Böcker som inte tar upp något stort ämne, men skildrar för barnen dramatiska upplevelser är säkra kort på lässtunderna!