Matematik är svårt och ångestfyllt tycker blivande förskollärare, visar en ny avhandling. Könsroller och egna skolerfarenheter påverkar inställningen negativt. Men det går att förändra med nya synsätt, enligt forskaren Anna Palmer.
– Jag är själv förskollärare och grundskollärare. När jag började arbeta på lärarutbildningen blev jag chockad över hur rädda studenterna var för matematik. Jag tror att man måste börja göra matematikkurserna på ett annat sätt för blivande förskollärare, säger Anna Palmer.
Hon lät studenterna skriva berättelser om vad de mindes från matematikundervisningen i sin egen förskola och grundskola. Det var ofta otäcka saker och det kom fram associationer till ord som ”svårt”, ”trist” och ”ångest”.
– De hade fått höra att de ”gjorde fel” eller var ”dumma i huvudet”. Studenterna beskrev att de fick fysiska symptom som att de svettades och fick ont i magen när de ställdes inför ämnet matematik, berättar Anna Palmer.
Hon tror att vissa förskollärare riskerar att utveckla undvikandestrategier för att skyla över sin matteångest. Oro och osäkerhet går därmed ut över barnen.
– Förskollärarna kan överföra sin egen ångest och rädsla till barnen. Det kan leda till att man undviker matematik i förskolan, att man smiter undan och säger jag tar det där med språk istället. Eller så gör man det man tror är rätt och köper in läromedel med plus och minus så att det blir skolmatte, säger Anna Palmer.
Trots de negativa associationerna till ämnet som beskrivs i avhandlingen kan synen på vad matematik är och hur det kan användas i förskolan förändras genom reflektion och kunskap. Under tio veckor följde Anna Palmer de studenter hon intervjuat när de genomförde matematikkursen med inriktningen ”Utforskandets pedagogik – dialog Reggio Emilia”. På den Reggio Emilia-inspirerade kursen fick studenterna arbeta med matematik genom olika estetiska uttrycksformer som musik, dans, bild och form. De fick bland annat möta en pedagogista, en musiker och en danspedagog. Till exempel fick studenterna utforska hur arkitektur och rum kan förstås ur ett matematiskt perspektiv genom vinklar och vrårs geometri. Studenterna fick skriva egna musikstycken där element och former i arkitekturen representerade olika instrument. Vatten som porlade blev en flöjt, som exempel. Det gjorde att studenterna skapade nya relationer till ämnet. Samtidigt läste studenterna matematik vid matematiska institutionen.
Det här ledde till att de fick nya idéer om hur matematik kan användas i förskolan.
– Barn är lekfulla och utforskande och sysslar redan med matematik. Men vi vuxna kan vara ovana vid att möta dem i det, konstaterar Anna Palmer.
Det finns i dag en diskussion i forskarvärlden kring i vilken utsträckning man föds matematisk, men det finns inga färdiga svar på hur mycket kunskap har med begåvning att göra.
– Det är en känslig fråga. Jag tror inte att några forskare i dag säger att matematisk förmåga endast är medfödd. Alla är nog med på att det är både och. Men många anser att det biologiska spelar en mycket stor roll. Jag menar att det biologiska och det sociala – samt fysisk miljö, material och omgivning – samspelar. Vi är en biologisk kropp men vi påverkas också av allt det som pågår omkring oss. Kan man bli begåvad om man inte blir bemött som begåvad, frågar sig Anna Palmer.
Anna Palmer betonar att bemötandet är viktigt, men också de miljöer barn vistas i och de material som de har tillgång till i sitt matematiska undersökande.
– Många minns bara matteboken, men det finns ju så många andra matematiska material. Miljöerna är redan matematiska. Vi behöver bara få upp ögonen för det. Miljöerna samspelar alltså med det sociala och är en del i bemötandet, enligt Anna Palmer.
Vilka sammanhang du befinner dig i är viktigt för hur du upplever dig själv, enligt Anna Palmer och andra forskare vars teorier hon bygger sin avhandling på. Hon kallar alla barn ”potentiella matematiker”. Och för att få syn på hur barn använder matematik spelar den pedagogiska dokumentationen en nyckelroll, menar hon.
– Vi måste börja undersöka vad barnen redan gör som är matematiskt och hur man kan lyfta fram det för dem och driva det utifrån ett tema. Det behövs matematisk litteratur och vidareutbildning i förskolan för att se detta.
Anna Palmer nämner som ett exempel några pojkar som när de åker varsin pulka i pulkabacken ”leker snowboard” och pratar om begrepp som ”360”, alltså de 360 grader som snowboarden vänder ett helt varv i luften.
– Sådant kan man som lärare bygga på. För yngre barn kan det till exempel vara lek med vattenbord, eller sand i formar som startar lärprocesser kring geometriska former och begrepp som volym och mängd.
Anna Palmer vill vidga matematikbegreppet i förskolan. Hon tycker det är bra att det är ökat fokus på ämnet i den reviderade läroplanen, men betonar att man måste vara varsam med hur man implementerar den. Det krävs en diskussion och reflektion kring synen på matematik och ökad kunskap om dokumentation i förskolan. Hon nämner Skolverkets nya analysschema som ett hjälpmedel.
En del i Anna Palmers avhandling följer en students dokumentation under hennes verksamhetsförlagda utbildning (VFU) i en förskoleklass. Där gör några barn en breakdanskoreografi utifrån sitt eget intresse och ritar ner symboler för varje dansrörelse som tillsammans bildar en koreografi. Dokumentationen tolkar Anna Palmer utifrån ett matematiskt lärande.
– All dokumentation kan man göra olika läsningar av. Jag ser i symbolspråket prealgebra, början till att förstå dolda tal, alltså att lista ut X och Y, förklarar hon.
Men det framkom också i studien att det blev ett flickprojekt av breakdansen. Det var endast en pojke i gruppen och han förlorade intresset när dansrörelserna skulle ritas ner. Varför han drog sig undan kan man inte veta säkert, men kanske upplevde han ritandet som något ”flickigt” funderar Anna Palmer. Därmed gick han också miste om prealgebran.
Anna Palmers avhandling har ett tydligt genusperspektiv och utgår från feministisk poststrukturalistisk teori om hur identitet formas av omgivningen. Samhällets syn på vad som anses manligt och kvinnligt påverkar attityderna till matematik hos barn, elever och vuxna studenter, menar hon.
– Matematikångesten är väldigt genuskodad och förskollärarnas yrkesroll är feminint kodad sedan många år, säger Anna Palmer.
Anna Palmer tror att det krävs mer medvetenhet om könskodning för att komma tillrätta med problemet med bristande matematikintresse.
– Ju mer vi kan, desto tuffare blir vi. Men jag tror också att det behövs kunskaper om identitet och genus, att man läser identitets- och genusteori parallellt med matten, säger hon.
Genusforskning visar att lärare behandlar pojkar och flickor olika i matematiska sammanhang. Det finns svensk forskning där man studerat hur grundskollärare pratar om sina pojk- respektive flickelever. Till exempel säger de tidigt om pojkar att ”han är så klok” och utgår från att pojkar tänker strategiskt och problemlösande av naturen, medan flickor får höra att de är flitiga, hårt arbetande och skriver snygga siffror.
– Barn plockar upp bemötandet och gör som lärarna säger. I grundskolan säger man ofta om pojkar att de ”egentligen” är smarta men de ”jobbar inte”. Det förväntas att de är smarta. Det är skrämmande tycker jag. Jag tror att om omedvetna föreställningar förändras så skulle det börja hända saker, säger Anna Palmer.
För ett bra genusarbete krävs öppenhet i arbetslaget. Det innebär att man kan prata om det som är svårt, som att agera matematisk förebild när man är van att kalla sig själv ”dålig på matte”. Kanske har man inte funderat tidigare på hur det tas emot av barnen.
Att arbeta genusmedvetet blir man aldrig färdig med. Arbetet behöver fortgå både i förskolan och på förskollärarutbildningen.
– Avhandlingen visar hur viktig den egna självbilden och motivationen är för att utveckla kunskap i ett ämne. Vi kan undervisa hur mycket som helst i matematik, men så länge man själv inte är mottaglig går det inte in, säger Anna Palmer.