Mer än hälften av alla svenskar minglar på Facebook, världens största sociala nätverk på internet. Är du sugen på att ansluta dig? Är du med men vill veta mer om sidor och grupper? Eller funderar du över vett och etikett på ”fejjan”, som nätverket kallas i folkmun? Här får du veta mer.
Skapa konto
Att registrera ett konto är lätt. Gå in på facebook.com och fyll i uppgifter enligt anvisningar.
I kontoinställningarna bestämmer du om alla ska se din status, det vill säga vad du skriver på ”din sida”, och bilder du lägger ut. Om du vill att bara Facebook-vännerna ska kunna se, vilket är vanligast, måste du göra en inställning.
De flesta laddar upp en bild på sig själva på sin ”profilsida” och den bilden kan ses av alla.
Skaffa kompisar
Sök efter gamla och nya känningar genom att skriva in namnet på personen i sökrutan, exempelvis ”Anna Andersson”. Förmodligen kommer en hel drös med Annor upp. Har du tur har just din Anna en bild som gör att du ser att det är hon. Skicka i väg en vänförfrågan genom att klicka i en ruta. Sedan är det bara att vänta tills hon accepterar dig som kompis. Det ena brukar leda till det andra, genom en vän hittar man fler. Folk kommer att hitta även dig och då kan du välja mellan att acceptera dem som vänner eller ignorera dem genom att klicka i olika rutor.
Har ni inte hörts på länge kanske du vill skriva några rader om vad som har hänt sedan sist. Ett vanligt nybörjarmisstag är att skriva direkt på personens profilsida, ”wall”. Det innebär att alla hennes fejjan-kompisar kan läsa din personliga hälsning.
Skicka i stället ett privat meddelande till personen, det finns en speciell rubrik för det som fungerar precis som mejl.
När du blir lite mer varm i kläderna kan du även prata privat i en chatt, ett speciellt ”rum” på sidan. Där ser du också vilka av dina vänner som är uppkopplade samtidigt som du.
Kom i gång!
En del drar sig för att gå med i Facebook med argumentet att det stjäl tid. Det är också lätt att fastna i början när du letar gamla vänner och klickar dig fram mellan kommentarer och bilder. Men hur mycket tid och energi man sedan vill lägga är upp till var och en att avgöra.
I början kan det vara bra att ”lyssna” och kanske klicka på ”tummen upp” när det passar. Vad skriver dina vänner? Vilken information delar de med sig av? När du känner dig mogen kan du själv börja statusuppdatera. Du kan också be andra om hjälp om det är något du inte förstår: Hur funkar det här?
Det som lurar i vassen
Även om du har gjort inställningar finns risken att information du lägger ut når fler än du räknat med, genom vänners vänner till exempel. Lämna inte ut personliga uppgifter. Var restriktiv när du lägger ut bilder. Skriv inte att ”nu åker jag till Thailand i tre veckor”, för hamnar den informationen fel kan huset vara länsat när du kommer hem.
Haken med Facebook, för det finns ju alltid en sådan, är att företaget har rättigheter till allt material som läggs där. I teorin innebär det att dina privata bilder skulle kunna dyka upp i reklam för nätverket.
En ”face-rape” är när någon annan går in och skriver i din statusrad på din privata profilsida. I värsta fall har någon kommit över ditt lösenord. Vanligast är att du har glömt att logga ut från kontot på en dator som är tillgänglig för flera. Ta för vana att alltid logga ut, det räcker inte med att stänga ner fönstret. Annars kan det plötsligt stå ”jag hatar barn” eller något ännu värre på din statusrad, vilket kan bli lite jobbigt att förklara.
Om du misstänker att någon har klurat ut ditt lösenord så byt illa kvickt. Välj alltid ett någorlunda krångligt lösen.
Tänk också på att då och då gå in på din sekretessinställning och uppdatera, Facebook förändras kontinuerligt och lägger till nya funktioner.
Vett och etikett
Facebook brukar liknas vid ett jättelikt cocktailparty. Du bestämmer själv vilka du vill ha som ”gäster” just på ditt partaj, det vill säga personerna som du har bjudit in eller accepterat som Facebook-vänner.
Räkna med att folk är på Facebook som de är i verkliga livet. Du kan inte råda över vad andra skriver – men du kan råda över dig själv. Det man gör som privatperson kan falla tillbaka på ens yrkesroll. En bra tumregel är att inte skriva något som du inte skulle kunna säga offentligt till vem som helst.
Många tycker att det är svårt att veta om man verkligen kan tacka nej till en vänförfrågan. Vanligt sunt förnuft kommer man som vanligt långt med.
Om du till exempel bestämmer dig för att inte bli kompis privat med föräldrar till fritidsbarnen – eller fritidsbarnen själva – kan en förklaring vara på sin plats och sedan är det förstås bra att vara konsekvent.
Starta eller gå med i grupp
För att byta erfarenheter, tips och tankar med andra behöver du faktiskt inte vara kompis med dem. Då finns det speciella intressegrupper för folk med gemensamma intressen, det kan vara allt från medveten konsumtion till fritidspedagogik. Ett bra exempel på den senare är gruppen ”Fritidspedagoger kräver lärarlegitimation” som har över tusen medlemmar och där det pågår heta diskussioner.
Du hittar även grupper genom att söka efter ämne eller ord i sökrutan. Och saknar du någon grupp kan du starta en själv enligt enkla instruktioner på sidan.
Om sidor
Sidor är det företag, organisationer eller intressegrupper som startar. Det blir allt vanligare att förskolor, fritidshem och fritidsklubbar har egna sidor. Fördelen är att där kan man vara vän med alla föräldrar utan att vara det privat, det kan vara lika för alla. Alla som ska vara administratörer till sidan, det vill säga kunna lägga upp information och bilder, måste själva ha ett konto på Facebook. Däremot blir man inte automatiskt vän med alla som gillar sidan och det syns inte vilka som är administratörer. Som administratör kan man också gå in och plocka bort inlägg som kan uppfattas som stötande.