Lagom till att en ny ämnesplan i religionskunskapsämnet lanseras, får vi ta del av en antologi om Barn i religionernas värld. Att barn kan ha funderingar kring existentiella frågor är ingen nyhet. Många böcker är redan skrivna om till exempel barns tankar om Gud. Men att barn dessutom skulle kunna ha en andlig påverkan på religionens utformning är en aspekt som tål att titta närmare på.
När svenska skolan blev icke-konfessionell 1962, vidgades ämnet kristendomskunskap till att kallas religionskunskap. Innehållet skulle stimulera eleverna att reflektera över olika livsfrågor. Kamratskap, rätt och orätt, liv och död blev teman som man arbetade med. Som lärare blev man också väl medveten om att inte indoktrinera eller framhålla sin egen åsikt i trosfrågor.
Många utanför skolan reagerade på att religionsämnet fick en mer undanskymd plats i undervisningen. Den nationella utvärderingen NU-03 visade på att inte heller livsfrågorna hade ägnats så stor uppmärksamhet i skolan, trots att eleverna visat stort intresse för dessa frågor.
Barn i religionernas värld lyfter fram religionerna ur barnets perspektiv. Traditioner och religioner beskrivs som en helhet och kommunicerar ett sätt att leva. Vi får en genomgång av de olika religionernas särart, samtidigt som frågor som lyfter fram barnets roll och ställningstaganden i religionerna behandlas. Barnets egen vilja betonas. Författarna redogör också för förståelsen av vad frihet kan innebära i olika modeller och problematiserar kring dessa spörsmål.
Min erfarenhet av grupper där olika kulturer och traditioner möts är att många barn med utomnordisk bakgrund är stolta över sin religion och de traditioner som de bär med sig. Det visade sig tydligt vid ett temaarbete för en tid sedan, då vi arbetade med världens religioner i klassen. Den delen av klassen som bestod av svenska elever, ville gärna arbeta med andra religioner än sin egen. De elever som hade annat ursprung än de svenska eleverna, ville gärna fördjupa sig i sin egen religion och sina traditioner.
Hur kan det komma sig? Jag får inget direkt svar på min fråga i texten, men en djupare förståelse för varför barn tänker och reagerar som de gör inför sin egen traditionstillhörighet och andras.
Boken, som också har gott om referenser efter varje kapitel, vänder sig till lärare, pedagoger och andra som är intresserade av barn och religion. Texterna skulle mycket väl kunna ingå i en studiecirkel, där man samtalar kring ”livs-viktiga” frågor.
Att till exempel prata om mångfalden och olikheterna i buddismen eller om barngudarna i den hinduiska religiösa kulturen, vore säkert intressant att fundera över.