Värdegrunden ingår i kunskapsuppdraget, säger Susanne Linnér i yrkesetiska rådet. Hon uppmanar lärarna att stå upp för sin professionalism.
Linnéuniversitetet grundades förra året och är därmed Sveriges nyaste. De nästan 14 000 studenterna är spridda över ett vidsträckt område här i Växjö och i Kalmar. Lärarutbildningen håller till i en låg röd träbyggnad, där Susanne Linnér huttrande tar emot vid ingången i snålblåst och minusgrader. Tåget från Stockholm är två timmar försenat och hon är märkbart stressad när vi möts. Som ordförande i Lärarnas yrkesetiska råd, lektor och lärarutbildare är det bråda dagar nu, med mycket som händer i såväl stort som smått.
Rådet träffas inte mer än fem gånger per år, men har däremellan desto mer att göra. Förutom att stödja enskilda lärare, främja diskussion och öka kunskapen om värdegrund och yrkesetiska frågor, måste de hålla koll på och vara beredda att kommentera politikers beslut och myndigheters riktlinjer. Nu senast gäller det inte minst Skolverkets omskrivna sågning av antimobbningsprogrammen.
Vad tycker du själv om dessa metoder?
— Jag anser att det finns en viss fara med att applicera ett färdigt program på skolorna som ska fungera överallt i alla sammanhang. Som lärare bör man enligt de yrkesetiska principerna alltid luta sig mot vad vi vet
fungerar enligt forskning och beprövad erfarenhet innan man inför nya metoder.
Till exempel den här Skolverksrapporten.
Som alltså avråder från dem?
— Ja. Rapporten visar på en hel del kritiska aspekter vad gäller de här modellerna.
Vad ska då lärarna göra?
— Man bör bygga upp ett systematiskt arbete med en kombination av olika insatser. Dessa måste utgå ifrån den enskilda skolans behov.
— När det gäller det generella arbetet med värdefrågor är det viktigt att dessa ses som en del av ämnesundervisningen. NO är exempelvis inte bara fakta, utan innehåller också frågor kring moral och etik. Man kan tala om etiska dilemman i miljöfrågor. Det finns naturligtvis redan i dag många lärare som arbetar framgångsrikt på detta sätt, utan hjälp av några färdiga program.
Kan man som enskild lärare vägra att delta i ett program, till exempel SET, om man inte tror på det, trots att ledningen beslutat att alla ska delta?
— Det är en knepig fråga. De juridiska aspekterna är inte jag rätt person att redogöra för. Men man ska alltid utgå ifrån vetenskaplig kunskap och beprövad erfarenhet. Om det finns lärare som upplever att de måste sänka sina krav på en professionellt utförd undervisning bör de reagera.
Tycker du att en lärare som anser att metoderna fungerar ska fortsätta med dem?
— Lärare ska ha stor frihet att själva utforma sin undervisning utifrån en professionell bedömning. Men risken finns att man i dessa lektionsupplägg undervisar utanför sitt kompetensområde, utan ordentliga analyser av vilka konsekvenser metoderna får för eleverna.
Så vad ska man göra med »ämnet« livskunskap?
— Det är ju i dagsläget inget ämne, och har ingen kursplan. Värdegrunden ska inte ligga vid sidan av kunskapsuppdraget. Risken med ett specifikt ämne för dessa frågor är också att det endast blir enskilda lärare som får ansvar för dem, när det egentligen är en angelägenhet för hela kåren.
Kan du förstå lärare som känner uppgivenhet när Skolverket avråder från antimobbningsprogrammen och inte slår fast vad de ska göra i stället?
— Jag kan förstå att det kan vara svårt att få vardagen i klassrummet att fungera, och att man då griper efter halmstrån, som dessa färdiga modeller utgör.
— Det ligger i professionens ansvar att hantera dessa frågor, men samtidigt behöver lärarna reella förutsättningar för att hantera kränkningar och mobbning, både ekonomiska resurser och stöd i form av andra professioners kompetens. Tyvärr är områdena kränkande behandling och mobbning ett relativt outforskat område inom skolan.
Ska man överhuvudtaget se mobbning som en värdegrundsfråga, eller är det ett arbetsmiljöproblem?
— I skolan är det en värdegrundsfråga. Skolan skiljer sig från andra arbetsplatser i och med att den har ett demokratiskt fostransuppdrag gentemot eleverna. Det finns i läroplanen en tro på att barn och unga kan utvecklas och lära i dessa frågor.
— Om man ser mobbning som ett arbetsmiljöproblem finns det en risk att man missar arbetet med attitydförändring hos eleverna, och endast sätter fokus på kränkningar som redan har inträffat. Det är lika viktigt med ett kontinuerligt förebyggande arbete.
Betygsättning har debatterats flitigt de senaste veckorna. Vad ska man som lärare göra om man vet att en kollega sätter betyg på felaktiga grunder?
— Man bör kunna ta ett samtal om detta med sin kollega. Både för elevernas rättssäkerhet och för att stärka lärarkårens autonomi och kompetensutveckling. Det kan kännas jobbigt men det är en del av lärarens yrkeskompetens att hantera den typen av diskussioner. Om man ändå inte når en lösning så är rektor ytterst ansvarig.
Ni får ofta frågor om etiska dilemman i skolan. Vilken är den vanligaste frågan lärare har?
— Det är svårt att säga vad som är vanligast, men en återkommande fråga är hur du ska agera om du i egenskap av mentor får höra från föräldrar att eleven har blivit illa behandlad av en kollega.
Och vad svarar ni?
— Steg ett är alltid att tala med eller uppmana föräldern att tala med läraren som det berör. I ett långsiktigt perspektiv gäller det att i kollegiet ha byggt upp en sådan rutin kring dessa frågor att det inte känns övermäktigt att ta denna diskussion.
— Om det inte finns ett sådant klimat på skolan ska man uppmana föräldern att ta kontakt med skolledningen.