Franska skolan på Döbelnsgatan i Stockholm är en av landets allra äldsta friskolor och drivs av en stiftelse. Här har slöjden bra status, ändamålsenliga lokaler och här finns bara behöriga lärare.
Trä- och metallslöjden ligger i en källarlokal och utanför dörren står förväntansfulla elever och väntar på att Torbjörn Landén, slöjdlärare på skolan sedan många år, ska släppa in dem. På grund av mitt besök är Torbjörn lite sen och eleverna är lite missnöjda över missad slöjdtid och ivriga att få sätta i gång.
Torbjörn berättar att trä- och metallslöjden fick maka på sig i slutet av 1990-talet. En ny datasal skulle in i skolan och slöjden erbjöds en ganska nedgången källarlokal med massor av rör i taket och nästan helt utan dagsljus.
– Jag visste inte riktigt om det gick att få ordning på den här salen och kallade till mig Svante Johansson, som då liksom nu är huvudskyddsombud för Lärarförbundet i Stockholm. Svante skakade på huvudet men satte i alla fall i gång att skissa på ett förslag på vad som krävdes för att få till en acceptabel slöjdsal.
Det visade sig besvärligt att få till riktigt bra ventilation och att inreda en helt ny slöjdsal med maskiner och allt annat som krävs för en bra arbets- och undervisningsmiljö, skulle kosta över en halv miljon kronor. Den dåvarande rektorn trodde inte att det skulle vara möjligt att få igenom i styrelsen.
– Men när förslaget presenterades för fastighetsstiftelsens ledamöter – där många höjdare i det svenska näringslivet sitter – så gillade de förslaget som Svante Johansson och jag gjort, berättar Torbjörn Landén.
Resultatet är han fortfarande mycket glad över: en mycket välutrustad slöjdsal med både en trä- och en metalldel, med gott om förvaringsutrymmen och med en rejäl spånsugsanläggning och med god allmänventilation, som dessutom förbättrats ytterligare sedan dess.
– Vi har fått speciella luftrenare som effektivare tar hand om allt damm som far omkring i luften. Jag tycker att luften nu blivit klart bättre. Samma luftrenare har även monterats upp i textilsalen och där märks förbättringen ännu mer.
Han tycker att skolledningen är bra och att slöjden prioriteras.
– Begär jag att något bör köpas in så brukar det gå igenom. Det får inte vara orimligt, men jag får det jag behöver. Jag köpte nyligen en ny, säker och slitstark bandsåg. Jag har de maskiner som behövs och tycker att även materialanslaget räcker till. Jag tycker att det är en bra skola att arbeta på, säger Torbjörn.
Torbjörn Landén är ursprungligen möbelsnickare med gesällbrev. Efter att ha arbetat som snickare och på Vaxholmsbåtarna en tid flyttade han till Stockholm.
– Jag fick ett vikariat i Rinkeby som slöjdlärare. Det var ett roligt jobb och ett mycket tajt arbetslag som arbetade bra tillsammans. Det var spännande att arbeta med ett 40-tal olika nationaliteter.
Det var en helt annan miljö jämfört med Franska skolan. Här har bland annat kungabarnen lärt sig slöjda.
Han kände snabbt att han trivdes med att arbeta som slöjdlärare och tänkte att det här ville han fortsätta med. Efter ytterligare några vikariat utbildade han sig i metall under ett år på Nyckelviksskolan.
– Sedan sökte jag till slöjdlärarseminariet – men kom inte in! Jag hade allt som krävdes, men eftersom jag gått realskola istället för grundskola beräknades mina betyg på ett ogynnsamt sätt.
Därefter kom barn och annat emellan och dessutom en längre resa till Bali, där han arbetade tillsammans med en masksnidare.
– Så småningom skickade jag in mina meriter till dåvarande länsskolnämnden och fick behörighet som slöjdlärare – jag fick en så kallad Stockholmdispens. Till Franska skolan kom jag 1990.
– Här får jag rå mig själv och slöjden åtnjuter stor respekt, inte minst inom styrelsen som består av en massa höjdare. De har insikten att slöjd är ett viktigt ämne som också stöder de andra ämnena. De har en förståelse för att allt hänger samman, säger Torbjörn.
Franska skolan var tidigare halvstatlig och finansierades med både bidrag och skolavgifter. Lokaler och liknande kostnader betalades av stiftelser och fonder, medan staten stod för lärarlönerna. Men sedan infördes skolpengen.
– Det innebar en sämre löneutveckling jämfört med tidigare då skolan tog ut en avgift från varje elev. Numera är vi en vanlig fristående skola och har bara lite utökad timplan. Jag har 80 minuters slöjd med eleverna från årskurs tre till nio. Sista årskursen får eleverna välja slöjdart och fördjupa sig.
I dag är det en stiftelse som äger skolan med en styrelse av bland annat föräldrar som arbetar ideellt. Elevplatserna är eftertraktade och det finns en lång kö till skolans klasser.