Språket bubblar i kemin

Det är dags för de nya ettorna på teknikprogrammet på Tumba gymnasium att redovisa sitt första svenskaprojekt i kemi. De har arbetat med att själva sätta ord på, beskriva och presentera kemiska fakta.

Nu sitter eleverna smått spända men också förväntansfulla i korridoren utanför kemisalen.

Där inne finns allt det som hör en kemisal till. Dragskåp, ögondusch, kolvar, bunsenbrännare och annat som de brukar använda.

Men den här gången är det helt andra redskap och andra aspekter på lärandet i kemi som står i centrum. Strax ska de sätta in sina usb-minnen i datorn och ställa sig framför den interaktiva skärmen för att göra sina presentationer om det grundämne de fått på sin lott.

— När jag klev in på svensklektionen och började prata atomer så förstod eleverna först inte alls vad det skulle handla om, berättar Anna-Lena Ygland, lärare i kemi och biologi.

Hon har tillsammans med Marianne Lundberg, lärare i svenska och engelska, utvecklat och genomfört ett antal ämnesövergripande projekt med elever. Hur många har hon tappat räkningen på.

— Men de är nog minst 20, säger hon.

— Jag brukar göra ett eller ett par projekt per termin i varje klass i ettan och tvåan.
I trean förväntas eleverna sedan använda sina förvärvade språkkunskaper i det självständiga projektarbetet.

Det hela började för några år sedan när Marianne Lundberg drog med sin då skeptiska kollega till en föreläsning med den holländska pedagogikprofessorn Maiike Hajer. Föreläsningen handlade om hur ett språkutvecklande arbetssätt kan göra de naturvetenskapliga ämnena mer begripliga.

Anna-Lena Yglands entusiasm väcktes och hon gick på flera av Hajers föreläsningar. Marianne Lundberg fortsatte att läsa om frågorna inom ramen för Lärarlyftet.

— I den traditionella ämnesundervisningen har eleverna bara läroboken som stöd för att hantera ett abstrakt fackspråk. I det språkutvecklande arbetssättet arbetar vi på flera fronter för att göra det abstrakta begripligt. Tanken är att ämnesinnehåll och språk ska byggas upp parallellt. Inte skiljas åt som det vanligtvis görs.

Det första projektet som eleverna deltar i brukar pågå ett par veckor, sedan blir projekten längre och allt mer avancerade efterhand. Kraven ökar också, från att göra faktablad och presentationer med datorprogrammet power point till att skriva vetenskapliga rapporter. Mellan projekten pågår ämnesundervisningen som vanligt.

Anna-Lena Ygland menar att abstraktionsnivån under en vanlig kemilektion kan vara så hög att den ställer krav på en språkförståelse som eleverna inte har med sig hemifrån. En mening som »En sönderfallsreaktion är en reaktion varigenom två eller flera reaktionsprodukter uppstår ur en begynnelsemateria« kan vara oöverstiglig för en hel del elever. Steget mellan vardagsspråk och fackspråk blir helt enkelt för stort.

Hon anser att det också finns en risk att nivån på ämnesinnehållet sjunker om lärarna försöker förklara för eleverna genom att bara förenkla begreppen som används.

— Då hjälper man inte eleverna att själva klara av att förstå begreppen. I stället måste de få många tillfällen att använda facktermerna och få respons på det.

Ett exempel på projekt är »Grundämnen«, ett annat är favoriten »Vetenskapens kändisar«, ett tredje handlar om kroppens organ, ett fjärde om Darwin och utvecklingsläran.

— Och det är lika viktigt för svenska elever som för elever med utländsk bakgrund att jobba språkutvecklande, även om arbetssättet från början är tänkt för elever som har annat modersmål, förklarar Anna-Lena Ygland.

Eleverna sätter sig i bänkarna med sina datorer framför sig. Dragskåpen är avstängda, kolvarna hänger i diskstället, bunsenbrännarna är undanstoppade i skåpen.

Anna-Lena Ygland ställer sig framför de elva eleverna i halvklassen och instruerar hur de ska vara aktiva lyssnare. Att vara en aktiv lyssnare är en del av den utvecklade eller rika interaktion som ska utmärka det språkutvecklande arbetssättet. Eleverna ska interagera med varandra och med lärarna på så många sätt som möjligt för att språket ska utvecklas på bästa sätt.

Eleverna jobbar därför i par eller i små grupper. Grupperna sätts ihop av både språkstarka och språksvaga elever. Ett sätt att lära sig är att tvingas förklara för andra.

— Försök att besvara föreläsarnas ögonkontakt, uppmanar Anna Lena Ygland. Det är jätteviktigt för den som står framme och pratar att se att åhörarna verkligen lyssnar. Därför får ni inte sitta och jobba med era egna presentationer i datorerna medan de pratar, utan fäll ner locken. Ni ska också försöka komma med uppföljande frågor.

I en skolbänk lite vid sidan av sitter Mona Bonn, lärare i svenska och svenska som andraspråk. Hon är ny på skolan och det är hennes första kemi/svenska-projekt med språkutvecklande arbetssätt. Hon är koncentrerad på att bedöma de aspekter som hör hemma i svenskämnet och tar inte hänsyn till innehållet.

Det skulle visa sig senare under lektionen att hon och Anna-Lena Ygland ibland uppfattar helt olika saker i elevernas presentationer.

Ett par elever som pratar om grundämnet kväve var sjuka i inledningen av projektet och har inte varit med när klassen gått igenom hur faktablad och power points kan se ut. De gjorde i stället en bred presentation med långa texter på power pointen som de läste högt.

— Jag tyckte att de hade fått med så mycket och att det var så intressant. Jag såg bara innehållet, säger Anna-Lena Ygland.

— Och jag såg att de inte alls höll sig till formen för presentationen. Tanken var att det bara ska vara punkter på power pointen och att man ska prata och inte läsa högt, säger Mona Bonn.

En viktig del för språkläraren i början på projektet är att stötta eleverna i att förstå abstrakta innebörder i ord som också har konkret betydelse. Ordet »förhållande« betyder inte bara kärleksrelation utan också betingelse, för att ta ett exempel. Handlar det om engelska ingår det att göra ordlistor som förhörs. Det är också viktigt att alltid prata om den ängslan för att tala inför andra som de flesta känner.

Ljuset släcks och den första gruppen bestående av Fanny, Victor och Jakob stegar fram. De har fått det svårfångade grundämnet bor på sin lott. Och nu ska de göra en power point-presentation som ger svar på ett antal förutbestämda frågor.

— Frågorna handlar om naturvetenskapliga fakta som atomnummer och elektronskal, men också om vem som upptäckte ämnet, var det finns i naturen och hos människan, om det har någon viktig funktion i naturen, hos människan eller i industrin, förklarar Anna-Lena Ygland.

Dessutom brukar hon utmana nyfikenheten hos eleverna genom att kräva svar på frågeställningar som de ännu inte har gått igenom i undervisningen. I det här fallet handlar det om att ge exempel på salter och molekyler som innehåller det grundämne man pratar om.

De tre eleverna ställer sig framför klassen, trycker fram power point för power point och talar växelvis direkt till klassen utan att läsa på den interaktiva tavlan bakom sig.

— Bor är nummer fem i det periodiska systemet och har symbolen B, säger Fanny.

— Bor finns inte i fri form utan är alltid bundet till syre som borsyra eller bordioxid, säger Victor.

— Det används i gödsel, som raketbränsle och eftersom det är väldigt hårt till armering av pansarvagnar, berättar Jakob.

Och så kommer det foton på »Borat« från filmen med samma namn, en omskriven fiktiv dokumentär om en kazakstansk tv-journalist som gick på bio för några år sedan.

— För de salter som bildas av bor kallas borater, säger Victor med ett leende.

Det visar sig sedan att Borat-bilderna var en språklig association inspirerad av Mona Bonn.

— Att göra power point-presentationer och skriva det faktablad som också ingår i projektet är ett sätt att få eleverna att själva sätta ord på det de ska lära sig. Det är en del av den språkproduktion som är viktig för att eleverna ska bli säkra i fackspråket, säger Anna-Lena Ygland.

Det handlar också om att se kemin i ett vidare sammanhang, påpekar hon.

— Det är därför vi har med frågor om grundämnets roll inom olika områden. Kemi är inte bara atomer och molekyler.