Fotografierna gör det roligare att skriva och är viktiga för att skapa intresse för bloggen. Lisbeth Selöfalk hoppas att klassbloggen ska bli en självklar del av arbetet.
– Vilka fina bilder! Det blir så bra kvalitet! säger Lisbeth Selöfalk och tittar igenom fotografierna på maskrosor, vitsippor, snäckor och myror.
De tre eleverna, som redovisat uppgiften, drar ett nytt uppdragskort och ger sig i väg längs stigen. Glada rop hörs när någon gör ett fynd.
Det är i slutet av terminen och Klass 4B i Färjestadsskolan i Karlstad är i skolskogen för att leta efter småkryp och växter. Deras lärare Lisbeth Selöfalk, som står vid ”huvudstationen”, har dukat upp med ett hemsnickrat ”fotoakvarium”, faktaböcker och burkar.
Maja, Anton och Kasper ska hitta stensöta och försvinner bakom ett mossigt klippblock. Maja hittar något som liknar växten på bilden och luktar på den.
– Det ska vara bruna prickar på undersidan, säger hon.
Att hitta stensöta visar sig lite knepigt, men under sökandet hittar de några snäckor som de tar med sig. Anton upptäcker dessutom en svart mask som visar sig vara en landlevande igel. Till slut hittar de med lite hjälp sin stensöta. Maja tycker att den smakar lite medicin.
Gruppen som ska leta efter kottar som olika djur ätit på hittar snabbt två välgnagda kottar. Deras lärare uppmanar dem att fortsätta att söka efter en kotte som en mus gnagt på. Och fotografera. Det behövs många bilder att välja bland till bloggen.
– Vad heter fågeln med den lustiga näbben? undrar hon.
– Korsnäbb. Det lärde jag mig i trean, svarar en pojke.
Det pågår ett intensivt spaningsarbete i skogen. På muren samlas kottar och mossa. I burkarna finns skalbaggar, gråsuggor, spindlar, sniglar, snäckor och myror. En del av fynden ska med till klassrummet, berättar Lisbeth Selöfalk.
Hon lovar en elev, som tycker att det är för lite frågor om djur, att de ska gå tillbaka till tjärnen där de var för några veckor sedan. På klassbloggen har Filip och Jesper skrivit att de studerade vattendjuren i bärbara mikroskop, att det var roligt och att de gärna vill gå dit igen.
– Vi hittade många iglar, skräddare och vattenspindlar som vi la i ett miniakvarium, berättar Emma.
En efter en landar grupperna hos sin lärare. Hon går igenom uppdragen och resonerar om de olika frågorna. Det handlar om allt från myrstacken, bergarter, tallar, väderstreck och fotosyntesen.
– Vi lär oss när vi är ute, säger Liam och ber kompisen att fotografera en snäcka.
Lisbeth Selöfalk är, tillsammans med en kollega, sedan april med i ett forsknings och utvecklingsprojekt som handlar om sociala medier i klassrummet. 
Forskaren Dan Åkerlund vill ta reda på vad som händer med elevernas skrivande när mottagaren finns utanför klassrummet. En del av projektet handlar om sociala medier och naturvetenskap.
I två månader har klassen haft tillgång till kameror, extra datorer och en blogg. De började i liten skala för att lära sig hur tekniken fungerar. Varje vecka skriver de kort om vad de har gjort och har kamerorna med vid olika aktiviteter. Bilderna är viktiga för att skapa intresse för bloggen.
– Det är jättebra att ha med kamerorna när man går ut, gör experiment eller tillverkar något i tekniken.
Efter varje fototillfälle tar Lisbeth Selöfalk hand om minneskorten och för över bilderna till en dator. Sedan raderar hon korten så att kamerorna är redo att användas igen. Eleverna vet också att kameror och datorer ska laddas efter att de använt dem.
– Tekniken får inte strula! I början hade vi väldiga problem med datorvagnen, eftersom vi glömde att ladda datorerna. Det är inte kul att dra in vagnen till en väntande klass och så fungerar de inte… Nu har vi bra rutin på det.
Lisbeth Selöfalk går igenom bilderna och sovrar i materialet. Då kan hon försäkra sig om att det inte kommer med bilder på elever som inte får vara med på bloggen. Sorteringen tar tid, men eleverna har bara bra bilder att välja mellan.
– Det känns tryggt för mig att veta att det är jag som bestämmer vad som ska läggas ut. Jag godkänner också de kommentarer som görs.
En annan fördel med elevernas fotografier är att de kan titta på dem på en stor skärm i klassrummet. Det blir flera tillfällen till repetition.
– Eleverna är stolta över sina bilder. Jag tror att de gör att de kommer att minnas mer av det vi gjort.
För ett tag sedan hade eleverna en uppgift som handlade om hur man skriver notiser. Även här är bilderna användbara, tycker Lisbeth Selöfalk.
– Att se sig själv eller den skalbagge man hittat på bild gör det roligt att skriva.
Inläggen skrivs ofta av två elever tillsammans. Att vara två som hjälps åt gör att även elever som tycker skrivandet är jobbigt, blir engagerade. Lisbeth Selöfalk uppmanar dem att turas om att formulera sig och försöker se till att alla får skriva.
Bloggen skapar samtal om hur man skriver för att andra ska förstå. Det är viktigt att tänka på meningsbyggnad och interpunktion.
Att eleverna får andra mottagare än läraren är viktigt. Klassen har börjat få en del respons, berättar hon.
– Eleverna tycker att det är jättekul med kommentarerna. Jag brukar själv gå in och kommentera på andra klassers bloggar.
När Lisbeth Selöfalk och hennes kollega fick erbjudandet att gå med i ett IT-projekt tände de på alla cylindrar.
– Jag hör till den generation som kanske inte förväntas hålla på med ny teknik. Men det är verkligen kul att få den här chansen. Jag har tidigare drivit flera EU-projekt, men det här var en utmaning både för mig och för eleverna. Vi lär oss jättemycket.
Att vara med i projektet har inneburit en massa extraarbete. Det är roligt, men det kan vara svårt att hinna med att hjälpa alla. Det är viktigt att det som ska publiceras blir så bra som möjligt, tycker Lisbeth Selöfalk.
– Tiden är ett problem, men det är värt det. Förhoppningsvis tycker eleverna att skolarbetet är roligare.
Arbetet med fotograferandet har öppnat nya möjligheter. Häromdagen arbetade klassen med fotosyntesen. De tittade på pelargonernas blad genom USB-luppar som man också kan fotografera med.
– Eleverna fick verkligen se klyvöppningarna, som är väldigt tydliga på pelargoner. Det hade jag nog inte kommit på innan. Det var enkelt och effektivt!
Karin Björkman