Kursplan med krav

Hon tycker de nya kursplanerna ”känns roliga och inspirerande”.

Petra var med i en av Skolverkets referensgrupper för ett och ett halvt år sedan och tyckte till om den nya kursplanen, så hon är väl insatt. Men hon fått information via sin skola också.

– Jadå, vi har haft flera möten och diskussioner om detta, säger Petra.

Vittra, som hon jobbar åt, har haft regionmöten för lärare från hela södra Sverige.

Den nya kursplanen ökar visserligen styrningen, men inte för mycket, tycker hon.

– Mycket är fortfarande tolkningsbart. Och en viss ökad styrning behövs absolut om skolorna ska bli mer likvärdiga, säger Petra, som själv är förälder, och uppskattar likvärdigheten för sina egna barns skull.

Petra gillar att kursplanen kräver mer av skolan – hittills har de lärare som velat kunnat syssla enbart med keramik, eller kanske bara med konsthistoria, under varenda bildlektion. Sådant går inte längre, anser hon. Den nya kursplanen specificerar både innehåll och tekniker, och nivåer då dessa ska läras ut.

Dessutom kräver planen mer ämnesintegration och case-metodik, vilket Petra hoppas mycket på.

– Bilden ska inte stanna i bildsalen, tycker hon.

– På min skola har vi i bild, SO och svenska jobbat med händelserna i Egypten och Syrien – om eleverna ville protestera och uttrycka sina åsikter där, vilka texter skulle de skriva, vilka bilder skulle de använda, hur skulle de försöka nå ut? säger hon.

Att kursplanen betonar att eleverna ska lära sig tolka och analysera bilders budskap tycker Petra är utmärkt.

Hon vill tacka den nya läroplanen för att estetämnena prioriterats. Det märks även i hennes skola, anser hon.

– Vi har varit underrepresenterade, kan man säga. Från att ha haft ett litet rum med plats för bara några elever har vi nu fått den största salen i skolan, säger hon.

Kursplanen understryker också att digitala medier är viktiga.

– Det hade kunnat vara ett problem, men nu har Vittra bestämt att varje elev här ska ha en MacBook. Jättehäftigt.

En sak känns problematisk, dock: Betygsättningen. Visst anger kursplanen betygskriterier, men formuleringarna är ändå ganska vida.

– Risken är att den som inte känner sig säker på kriterierna landar i att jämföra sina elever. Då får vi en relativ betygsskala. Och det var ju inte meningen.

Elevernas förmåga bestäms av deras erfarenheter, anser Petra, som tar en elev som vuxit upp i Irak som exempel.

– Han målade på ett helt annat sätt än de andra, med helt andra och varmare färger. Underbart, men också svårt att jämföra med andra elevers arbete, säger hon.

– Går du i skolan i Pajala eller Stockholm? Då har du kanske inte samma förutsättningar vad gäller kulturutbud och har inte samma personliga erfarenheter av möten med estetiska uttryck, säger hon.

Å andra sidan ska, enligt kursplanen, eleverna dokumentera sin arbetsprocess. Det ger ett bredare underlag för bedömning av eleven, enligt Petra Truedsson.

Staffan Lövgren är lärarutbildare i Uppsala och var med och tog fram kursplanen i bild. Ett riktigt hästjobb, visade det sig.

– Texten nagelfors stenhårt, säger Staffan, som var samordnare för en grupp på fem personer.

Den nya kursplanen är en utveckling av den gamla, inte en helt ny plan, betonar han.

Två ledord var viktiga:

– Tydlighet och progression: Att kursplanen är koncis, och att den anger vad som gäller för olika stadier. En lärare på högstadiet ska kunna lita på att olika element klarats av på lägre stadier.

Gruppen ville att bildämnet skulle vara mer ”mediespecifikt” och ”inte vandra ut i kulturell dimma”, som Staffan säger.

Dessutom ville gruppen framhäva förmågan att tolka bilder.

– Vi frågade oss: Varför ska man ha bildämnet i skolan? Ett svar är att eleverna ska få med sig förmågan att ta ställning till bilder som försöker påverka dem. Det är en demokratisk rättighet.

Och ovanpå det skulle gruppen definiera vad ämnet bild egentligen innehåller. Vilka är de viktigaste kunskaperna?

– Vi svarade bildframställning, redskap för bildframställning och bildanalys.

Lövgren vill att lärarna verkligen läser och funderar över kursplanen, och allra helst det diskussionsunderlag som Skolverket gjort.

– De här orden behöver packas upp, säger han.

Tanken är inte att kursplanen ska vara något starkt styrande läromedel som lärarna osjälvständigt bockar av olika element i.

– Bild är inte ett fritt skapande ämne där man kan hålla på med lite vad som helst. Det finns en falang inom lärarkåren som tycker att man ska jobba helt fritt. Just de kanke tycker att planen är ganska styrande. Men det är inte det som är avsikten, säger Lövgren.

Magnus Johansson, biträdande rektor för Adolf Fredriks musikklasser, anser att det finns ett sug efter nya kursplaner, i alla ämnen.

– Lärarna är taggade och vill gärna gå på kurs om planen, trots att det innebär merjobb.

Kanske beror entusiasmen på att den gamla läroplanen är 17–18 år gammal, medan läroplaner tidigare brukat förnyas vart tionde år, tror han.

Den förra läroplanen betonade förståelse, kvalitativt tänkande och tolkning mer än kvantitativt mätbara kunskaper, och avstod därmed från att specificera vad som skulle läras ut och när.

– Likvärdigheten mellan skolorna i landet blev närmast obefintlig, säger Magnus.

Lite snävare styrning ligger i tidens anda, anser han.

– Det är väl naturligt att när pendeln svängt långt åt ena hållet – mot mycket frihet för skolorna och lärarna – då vill många att den svänger tillbaka åt andra hållet.