Nästa år införs betyg från årskurs sex. Men vad har egentligen tidiga betyg för långsiktiga effekter? Forskaren Anna Sjögren hävdar att betyg kan gynna vissa barn, speciellt döttrar till lågutbildade föräldrar.
När grundskolan fick en ny läroplan, Lgr80, avskaffades betygen på låg- och mellanstadiet. Men redan från 1969 fick de lokala skolnämnderna rätt att ersätta betygen i årskurs 3 och 6 med utvecklingssamtal. Det innebär att betygen på låg- och mellanstadiet avskaffades vid olika tidpunkter i olika delar av landet.
Det här kom nationalekonomen och forskaren Anna Sjögren på lite av en slump.
– Betygsfrågan har debatterats så mycket, sedan jag själv gick i skolan i princip, den har alltid varit på tapeten och alltid varit ganska infekterad. När jag började nysta i den här variationen i när man avskaffade betygen, då insåg jag att man faktiskt kan använda den för att undersöka om det verkar ha spelat någon roll om man fick betyg eller inte.
Tillsammans med en kollega skickade hon ut en enkät till samtliga kommuner för att ta reda på när de genomförde betygsreformen. 187 av landets 290 kommuner gav svar som var tillförlitliga nog att användas. Därefter hämtade hon information från Statistiska centralbyrån om födelsekommun, familjebakgrund, utbildning och inkomster som vuxna för alla människor födda mellan 1954 och 1974.
Resultatet av Anna Sjögrens studie visar inte på några särskilt stora skillnader i utbildningslängd och medelinkomst mellan dem som fick betyg på låg- och mellanstadiet och dem som inte fick det. Men en viktig slutsats går ändå att dra utifrån materialet, menar hon: Att barn till lågutbildade föräldrar missgynnas av att inte få betyg.
– Mycket av det som sades i den diskussion som föranledde reformen var att betyg skulle vara särskilt skadliga för svaga elever. Men i min studie ser det ut som att det är lite tvärtom – att elever med utbildningssvag bakgrund klarade sig sämre när de inte fick betyg, säger Anna Sjögren.
Skillnaden var störst för döttrar till lågutbildade föräldrar. Andelen som inte gick gymnasiet ökade med 8–16 procent när betygen avskaffades. Motsvarande siffra för pojkar var 7–10 procent.
En annan, om än inte lika tydlig, slutsats är att söner till högutbildade gynnades av att betygen avskaffades. De fick både högre inkomst som vuxna och utbildade sig längre än dem som betygsattes på låg- och mellanstadiet. Studien tyder också på att flickors utbildningslängd, både för döttrar till låg- och högutbildade föräldrar, blev lite kortare efter att betygen avskaffades – i genomsnitt tre veckor.
Men går det verkligen att veta att de här skillnaderna 
beror just på betygens avskaffande och inte på något annat? Ja, menar Anna Sjögren.
– Styrkan i metodologin är att jag hade 187 olika kommuner och de avskaffade betygen vid olika tillfällen. Jag hade alltså ganska mycket variation i när saker och ting hände, vilket gör att jag till stor del kan utesluta att det jag ser skulle bero på någonting annat. Det blir en situation som nästan kan liknas vid ett experiment. Men här har skillnaderna i behandling inte skapats i ett laboratorium utan i stället uppstått av att kommunerna tog bort betygen vid olika tillfällen.
De kommuner som valde att avskaffa betygen i förtid skulle ersätta den informationen med utvecklingssamtal. I rapporten för Anna Sjögren ett resonemang om att den kvalitativa information som förmedlades via samtal kan ha varit svårare att tolka för föräldrar med lägre utbildning. Kanske var betygen viktigare för de familjerna just därför?
– Egentligen var det ju bara en papperslapp som togs bort och informationen kanske egentligen borde ha funnits där via utvecklingssamtal och annat. Men uppenbarligen var det så att det fanns någon ytterligare information i det här papperet som var viktig.
När rapporten Betygsatta barn – spelar det någon roll i längden? presenterades i juni förra året var utbildningsminister Jan Björklund (FP) snabb att konstatera attden bekräftade det han alltid har vetat: att betyg är arbetarbarnens bästa vän.
Den moderata riksdagsledamoten Mats Gerdau jublade på sin skolblogg: ”Haha, vad säger de rödgröna nu då? Själv är jag inte ett dugg förvånad… Det är ju bra att forskarna bekräftar det som vanligt sunt förnuft säger: Man måste få en tydlig utvärdering av hur det går i skolan, redan från skolstarten.”
Mats Pertoft, som då var skolpolitisk talesperson för Miljöpartiet, tyckte däremot inte att det gick att tolka rapporten som en hyllning till betygens vara: ”Betyg får inte eleverna att lära sig mer och där har vi stöd i forskningen. Däremot behövs tydliga utvärderingar”, sade han i en intervju i Lärarnas tidning.
Anna Sjögren själv konstaterar att personer ur olika politiska läger har läst hennes rapport med olika slags glasögon:
– Politiskt var det intressant att det var många som sa: ”jaja, det är precis så som vi alltid har sagt” – oavsett av vad de hade sagt innan. Det var lite förvånande att man kunde tolka det så olika. Men i och med att resultaten är så att det finns någon liten grupp som gynnas och någon liten grupp som missgynnas så kan man ju välja att plocka de russin som stämmer med den egna kakan.
Hösten 2012 införs betyg från årskurs 6 – en förändring som föregåtts av många och heta debatter. I regeringens promemoria Betyg från årskurs 6 i grundskolan står att tidigare betyg bidrar till att ”skapa förutsättningar för att fler elever ska nå en högre måluppfyllelse än i dag”. Men i promemorian står också att införandet av tidigare betyg bör följas upp eftersom det finns så få större studier om betygens effekter på elevernas resultat.
Anna Sjögrens rapport ger inga svar på frågan om vilka mekanismer som ligger bakom effekterna på elevernas utbildningslängd och inkomst som vuxna. Den säger inte heller något om hur betygen påverkar själva lärandet.
– Ska man undersöka betygens effekter på själva lärprocessen, då behöver man titta mer direkt på vad som händer på kort sikt, på testresultat och sådant. Samtidigt kan man ur ett längre perspektiv fundera på: Vad är lärande? Är det något som gör att vi i slutändan får mer utbildning, till exempel klarar att gå gymnasiet? Kan betygen ha påverkat vår motivation för lärande, att faktiskt vilja gå kvar i skolan och lära vidare, eller kan de ha påverkat vår förmåga, att vi har lärt oss så att vi faktiskt kan gå kvar i skolan?
Visst finns det ett värde i att barn mår bra och fungerar och har det roligt i skolan på kort sikt, men i slutändan finns ändå en målsättning att de ska klara sig bra som vuxna och fungera bra i ett samhälle. Och det kanske vi bara kan mäta när barnen till slut har blivit vuxna, menar hon.
– Att mäta på lång och kort sikt står inte i något motsatsförhållande till varandra. Vi vet från annan forskning att det finns ganska starka samband mellan skolprestationer tidigt i livet och på längre sikt. Men det är klart att det skulle vara spännande att lära sig mer om själva orsaken – vad är det egentligen som påverkar? Hade vi haft nationella provresultat för de här barnen hade vi kunnat se när det händer. Men för de här grupperna har vi inte ens tillgång till slutbetygen i nian.
Hon tycker inte att det av hennes rapport går att dra slutsatsen att betyg i årskurs 6 skulle ge stora positiva effekter på elevernas lärande. Men det finns inte heller något som pekar på motsatsen, menar hon.
– Säg så här: Jag tycker att man med stöd i min forskning i alla fall kan säga att det finns väldigt lite som tyder på att det skulle vara väldigt skadligt. De som tror att betyg i sexan eller sjuan ska stjälpa skolsituationen för svagpresterande elever med utbildningssvag bakgrund – de har av mina resultat att döma ingen grund för sin oro.
Gertrud Svensén