Gymnasieelever har blivit mer positiva till homosexuella, men något mindre toleranta till muslimer och judar. Det visar en studie från Forum för levande historia, som presenterades förra året. Nu har tre kända konstnärer gestaltat studiens resultat i interaktiv form, P.K. – en utställning om intolerans.
Videoklipp från workshoppen och en intervju med Elisabeth Ohlson Wallin.
Begreppet P.K., politiskt korrekt, används ofta nedsättande, sarkastiskt, som om man är lite rebellisk om man kallar sig ”politiskt inkorrekt”. Men begreppet P.K. innebär att stå för de demokratiska, humanistiska grundvärden som de flesta av oss vill värna, menade Eskil Frank, överintendent för Forum för levande historia, när utställningen premiärvisades.
– Vi har valt att använda begreppet P.K., eftersom vi vill återerövra det. Folkmord kommer aldrig till över en natt; i varje tid finns alltid fröet till en intoleransprocess. Det gäller att upptäcka dessa frön i tid, för att kunna bemöta dem, fortsatte han.
Därför fokuserar Forumet på begreppen tolerans och intolerans, under perioden 2007–13. Myndigheten har vänt sig till konstnärerna Elisabeth Ohlson Wallin, Andrea Hvistendahl och Jon Brunberg för att levandegöra studien om intolerans. Genom många olika intryck hoppas man stimulera skolelever till reflektion och diskussion om attityder.
Elisabeth Ohlson Wallin, välkänd för sina fotografier, har till utställningen gjort sin första film, en kortfilm om förintelsen och antisemitism. Marie Jansson, lärare i samhälls- och religionskunskap på Hantverksakademin, en gymnasieskola i Stockholm, har sett filmen tillsammans med sina elever.
– Eleverna blev mycket tagna av den. De fick frågan om filmen var för stark, och en elev svarade ”Kan man bli för tagen? Det är ju bara genom att känna starkt som man kan förstå”, berättar Marie Jansson.
Hon och hennes elever har ingått i en fokusgrupp som har varit med och utvecklat utställningen. Eleverna Thérese Rosengren Jonsson, Dounia Hmamal Qesemi, Gustav Shanwell och Emma Berggren, klass 3E, visar hur man spelar Verklighetens spelplaner av konstnären Andrea Hvistendahl. Spelet/konstverket går ut på att man i en grupp lägger ut sin gemensamma verklighet – ett samhälle, en skola, en arbetsgrupp – vilken som helst. Genom olika symboliska objekt, som broar, murar, diamanter, kan man upptäcka och diskutera osynliga strukturer.
– Det blev så snyggt också! Vi har bland annat varit med och påverkat hur figurerna skulle se ut, säger Thérese Rosengren Jonsson.
Det taktila i spelet, att det ska vara vackert och lustfyllt att lägga, är viktigt menar konstnären Andrea Hvistendahl.
– Spelet handlar om att visualisera mönster i grupper, att skapa förståelse för varandra inom en grupp. Man måste lägga ut det gemensamt, sedan tillkommer olika scenarier, till exempel vad som skulle hända i just den här gruppen om det skulle bli ekonomiskt kaos, berättar hon.
Marianne Nordenlöw