Nu har det gått nästan ett halvår sedan surfplattan släpptes i Sverige. Och det har börjat ta fart i pedagogleden. Runt om i landet kan man följa bloggar som beskriver hur man fördelaktigt använder sig av surfplattor i sina barngrupper ute på landets förskolor. Stockholms stad verkar dessutom hålla på med ett stort upphandlingsprojekt för att köpa in surfplattor i stora mängder till stadens förskolor.
Jag blev nyfiken på hur barn beter sig i grupp kring en surfplatta. Jag frågade på mitt barns förskola om jag fick komma dit, och det fick jag. På förskolan Skeppet i Stockholm plockade jag ut tre flickor som fick spela. Av en händelse blev det flickor, men så här i efterhand kan jag tycka att det var en fördel, eftersom det fortfarande finns trånga teorier om att pojkar är mer teknikintresserade än flickor. Tanken var hursomhelst att se hur de kunde samsas och samspela runt en surfplatta. Jag hade valt ut några spel i förväg för att se hur de skulle interagera. Ett spel hade ”multi-touch”-funktion. Det innebär att fler kan trycka och dra i objekt på skärmen samtidigt. Två av flickorna var hyfsat bekanta med surfplatta eller smartphone, medan en av flickorna aldrig sett något liknande.
De fick börja med att spela spel som jag hade valt ut. Det mest anmärkningsvärda spelet var Toca Boca Tea Party. Till en början upplevs det som ett design-projekt där stil och form tar överhanden över det pedagogiska. Men efter hand inser jag att det är något helt nytt och fantastiskt med spelet. Många spel för surfplattor är riktade till individspelande, även om det faktiskt går utmärkt att dela stunden med en kompis eller två. Men här har tillverkaren inte bara insett att multi-touch-funktionen är ett roligt kodexperiment. Man har förstått att barn kan och vill spela tillsammans. Det är ett spel som går ut på att fika tillsammans. Man kan välja duk, assiett, kakor och dryck helt individuellt och samtidigt. Man kan torka upp om det spills och man diskar efter fikat. Och det fungerar verkligen. De tre flickorna inser snabbt att de kan göra sina manövrar samtidigt med varandra. De plockar muffins, kakor och tårtor samtidigt som de väljer mellan kaffe, te eller saft att dricka. Efteråt diskar man allas eller sin egen disk.
Det som slår mig är att samarbetet är så självklart. Barnen samtalar mycket om vad de ska fika med. Om någon spiller, hjälps man åt att torka. Multi-touch-funktionen gör det möjligt för flera att hjälpa till att torka upp det spillda kaffet eller saften. När de slutar att spela, leker de tre flickorna tillsammans. De leker kafé i lekrummet, med stor intensitet. De har tagit med sig leken, språket och samarbetet in i den ”vanliga” leken. Det fullkomligt exploderar av appar (applikationer) men även om det verkar hända en del på den svenska fronten så är det ännu ganska tunnsått där. Det finns fortfarande en del appar som inte är beroende av språket.
Kvitter är en alldeles fantastisk liten app. Nu kan man glömma de gamla kassetterna med fågelljud. För det här är helt enkelt ett program som spelar upp de allra vanligaste fåglarna med deras ljud. Appen visar en fotograferad bild på fågeln och trycker man på den får man dess läte. Har man dessutom en platta med 3G (uppkopplad till internet) eller trådlöst nätverk kan man enkelt ta med sig plattan ut på gården eller i skogen och läsa ytterligare information, till exempel på Wikipedia. Bra för oss pedagoger som inte kan allt på våra fem fingrar.
Leaf Snap är en annan naturorienterad app där man kan identifiera löv och träd. Det är en fantastisk idé som dock har en bit kvar innan den passar de svenska skogarna. Men idén är värd att nämna. Med hjälp av forskare på Columbia University och University of Maryland i USA har man utvecklat ett program som genom att man tar ett fotografi på ett löv kan identifiera vad det är för träd. Men det finns en hel del aber med appen. Bilden måste tas mot en vit bakgrund, och det har man ju inte alltid tillgång till ute i skogen. Appen finns ännu bara för Appstore (Apples butik för iPhone eller iPad) och man måste ha kamera på sin enhet för att det skall fungera. Tanken är fantastisk och även om man kan använda den enkom som uppslagsverk så hoppas jag verkligen att det kommer en lite mer anpassad app till den svenska marknaden. Och varför inte ta hjälp av ytterligare en praktisk hjälp på resan, appen Google translate har en enkel och funktionell app som snabbt översätter det du undrar över.
En del sagor på svenska har faktiskt kommit ut. Men tyvärr tar de stora bokförlagen en hel del betalt för sina sagor. Kanske måste man det för att det ska gå runt. Men själva tanken med appar är att de ska vara nästintill gratis. Speciellt för förskolan kan man tycka. Upphovsrättigheterna är lösta för de gamla klassikerna och de kan göras fritt. Rödluvan och vargen finns på svenska och den är gratis. Men man ska tänka till några gånger innan man sätter den i händerna på de små barnen. Den är ganska brutalt berättad, precis som just den sagan är.
Det jag saknar är en funktion som jag sett hos en del digitala böcker. Där markeras orden samtidigt som de läses upp – något som känns bra för läsinlärning.
Mulle Meck finns gratis men där får man läsa själv. Det finns också två böcker till i Appstore från Natur & Kultur, de om Prinsessan. Men dem har jag inte testat ännu.
Toca Tea Party
(Bonnier Digital)
Kvitter! Fågelmelodier i nordväst Europa
(Hilary Wilson iSpiny)
Leaf Snap
(Columbia University/University of Maryland)
Rödluvan och vargen
(Gembros AB)
Mulle Mecks första bok – Bilar
(Natur & Kultur)