Ann-Charlotte Mårdsjö Olsson vill med boken Att lära andra lära – medveten strategi för lärande i förskolan väcka en pedagogisk debatt om begreppen lärande och undervisning.
Boken handlar om förskollärares strategier för att skapa optimala förutsättningar för barns och för sitt eget lärande i förskolan.
Den är tänkt som en inspiration till förskollärare för att skapa bättre förutsättningar för barns lärande i förskolan, men också till att förstå att strategierna kan fördjupas trots strukturella begränsningar som tid, rum och organisation.
I sitt förord beskriver Mårdsjö Olsson olika sätt att förstå begreppet ”barnperspektiv”. Hur man förstår det styr hur man som lärare bemöter barnen. Hon skriver ”det som begränsar möjligheterna för barns lärande är hur läraren bemöter barnen och vilka förutsättningar de erbjuder barnen att lära sig något, vare sig det sker i lärarstrukturerade och planerade situationer eller i mer spontana och improviserade sammanhang”. Hon beskriver genom exempel hur lärare i fortbildning förändrar sitt tänkande och handlande från att ta del av barns tankar och kunskaper till att använda sig av dem för att de ska lära sig något specifikt.
Strategierna hon beskriver tar sin utgångspunkt i utvecklingspedagogik. Synen på barns lärande och förskolans roll har förändrats. Därför måste de som arbetar i förskolan också få möjlighet att fördjupa sina kunskaper så att de kan använda sig av de strategier som visat sig vara framgångsrika och leder till att barn vidgar sin förståelse för sin omgivning.
Efter varje kapitel finns frågor att diskutera. De kan vara till stor hjälp för arbetslag som har svårt att prioritera samtal om vad de tänker sig att barnen ska lära sig, vad barnen har för tankar om det, hur lärande kan gå till samt vad arbetslaget har för roll i det.
Arbetslagets möjligheter och omöjligheter resoneras om i ett kapitel. Det kollektiva arbetet i sig kan generera ny kunskap när man fokuserar på uppdraget och hur det genomförs samt dokumenterar, utvärd-erar och reflekterar över hur strategier kan fördjupas och förfinas för att främja barn och deras lärande.
Säkert finns det förskollärare som känner igen sig i det, men många arbetslag i förskolan upptas av en mer akut diskussion om hur man löser uppkomna praktiska problem.
I boken beskrivs en studie som visar på hur lärarna använder tiden under en vecka. Förutom en organisation av vardagen och miljö som skapar möjligheter för barn att utmanas i sina kompetenser, är naturligtvis lärarnas förhållningssätt och engagemang avgörande faktorer. Det är inte aktiv-iteterna i sig som avgör vad barnen lär, det är vilka förutsättningar läraren erbjuder barn att skapa mening i sitt lärande genom de aktiviteterna som planeras och genomförs.
Boken vänder sig i huvudsak till förskollär-are men behandlar ändå hur arbetslaget gemensamt kan ta ansvar för verksamheten och utveckla sina strategier och sitt arbetssätt. Diskussionen om lärande och undervisning i förskolan är angelägen då kvaliteten skiftar mellan olika förskolor som har liknande strukturella förutsättningar.
Att fler lärare och blivande lärare får kunskap om hur de kan höja kvaliteten i verksamheten är angeläget. Det kan uppfattas provocerande att lägga ett stort ansvar för förskolans kvalitet på lärarna när villkoren för verksamheten och arbetet försämras. Men Ann-Charlotte Mårdsjö Olsson tar in nödvändiga förutsättningar när hon i bokens sista kapitel beskriver vad hon anser är av avgörande betydelse för förskollärares möjlighet att skapa goda förutsättningar för lärande.
Det är kontinuerlig fortbildning för att utveckla yrkeskunskaperna, tid till dokumentation av verksamheten, ett öppet förhållningssätt med beredskap att ompröva och utveckla sitt arbetssätt och lärande-strategier som anpassas till de dagliga aktiviteterna i förskolan. Som jag ser det är det ett delat ansvar mellan uppdragsgivare och lärarna själva.