Redan under det andra levnadsåret skapar barn i förskolan vänskapsrelationer och håller reda på de andra barnens familjemedlemmar – och skor. Det visar en avhandling av Ingrid Engdahl, som doktorerat med en studie om de yngsta barnens sociala samspel.
Att små barn bara parallelleker och inte interagerar med varandra är en gammal myt som det är dags att slå hål på, tycker forskaren Ingrid Engdahl vid Stockholms universitet. I sin avhandling Toddlers as social actors in the Swedish preschool studerar hon leken mellan barn under deras andra levnadsår i förskolan, inom ämnet barn- och ungdomsvetenskap.
– Min studie visar att barnen är sociala personer, socialt kompetenta, trots att de ännu inte använder sig av ord, säger hon.
Ingrid Engdahl har observerat de sex yngsta barnen på en småbarnsavdelning på nära håll under nio månaders tid med anteckningsblock, videokamera och kamera.
–Jag har studerat de fria lekstunderna då de söker upp varandra. Resultatet visar att små barn har en rad strategier för att bygga relationer utan ord. De använder kroppsspråk och rörelser, röstkvalitet och ansiktsuttryck. De uppmärksammar varandra på olika sätt och bjuder in andra barn till lek.
De små barnen, toddlarna, visade sig sociala och öppna mot andra människor.
– De hälsar på alla som kommer till förskolan. De springer fram, kramar, pussar, tittar eller pekar. De utvecklar detaljkunskap om andra personer och känner igen de andra barnens skor – vilka som hör till vem.
– En pojke hämtade en lekkamrats skor till honom för att få med honom ut på gården. Han ville leka med just den kompisen och valde att agera när kompisen dröjde sig kvar inne, berättar Ingrid Engdahl.
Barnen i studien hade nästan bättre koll än personalen på vilka barnens föräldrar och andra anhöriga är. Förskollärarna hade satt upp en tavla med foton på varje barns familjemedlemmar i barnhöjd och barnen tittade mycket på dem.
– De små barnen vet mycket väl vem de hälsar på och ler inte mot alla, säger Ingrid Engdahl.
Toddlarna utvecklade också vänskapsband.
– De söker upp barn de vill leka en speciell lek med. Många gånger är leken motorisk; de hoppar, springer, tumlar runt bland stora leksaker och bygger saker. Barnen var ofta inkluderande mot alla i gruppen vilket påvisar ett kamratskap, men ibland tog de också mer specifika initiativ till att leka med en viss person, vilket jag tolkar som vänskapsbyggande, berättar Ingrid Engdahl.
Icke verbal social interaktion kan se ut på många sätt. Till exempel fanns några populära lek-sakshästar på förskolan. Ett barn som satt på en häst kunde peka på ett annat barn, peka på hästen bredvid och flera gånger klappa på ryggen på hästen bredvid, som för att uppfordrande visa: Kom här och lek med mig.
Barnen visade också samma beteende som äldre barn för att komma med i leken.
– Access rituals, handlingar för att få komma med i leken, har man tidigare studerat hos 4–6-åringar. Barnen står först vid sidan av och tittar på, nya barn tittar ofta länge, men går sedan plötsligt bara in och deltar i leken och kanske tar med någon leksak. Det här såg jag även hos de små barnen. De tonar in och följer med i andras känslor. Sedan slutar de ofta leka helt plötsligt och går där-ifrån, säger Ingrid Engdahl.
Äldre sociologiska teorier om små barn går ut på att människan blir en social person med tiden, men ny forskning visar att relationsskapande är en aktiv handling som börjar väldigt tidigt, enligt Ingrid Engdahl.
– Det kan fortfarande finnas rester av uppfattningen att små barn inte förstår eller kan något, eftersom de inte kan prata. Men de visade mig genom handling sina tydliga intentioner, tankar, viljor och åsikter. De bygger vänskapsrelationer och uppmärk-sammar varandra på olika sätt.
Ingrid Engdahl har i sin avhandling även redogjort för den svenska förskolans historiska utbyggnad, och för det finns ett internationellt intresse.
– Det är bara i Sverige och Norge som vi har en utbyggd förskola även för de yngsta barn-en. Att vi har utbildade förskollärare som arbetar pedagogiskt också med de allra minsta barn-en är viktigt. Andelen småbarn i förskolan har gått från omkring 3 till 80 procent på 35 år. Det har uppnåtts genom föräldrarnas och personalens kamp och politikernas offensiva beslut.
I samhället förekommer ibland diskussioner om ifall förskolan är bra för små barn eller inte.
– Frågan kommer upp i olika tider, beroende på konjunktur och det ekonomiska läget i samhället. Men i dag vet vi att bra förskolor bidrar positivt till barns lärande och utveckling. Det handlar inte längre om vi ska ha förskolor för de yngsta barnen utan om kvaliteten i förskolan. Alltså om hur vi gör detta, om pedagogernas kompetens och förhållningssätt och barngruppens storlek. I dag går alltför många småbarn i alldeles för stora barngrupper. En annan viktig kvalitetsfaktor är hur sam-arbetet med föräldrarna fungerar.
Det är ganska ovanligt att fokusera på interaktionen mellan toddlarna i förskolan. Det vanligaste är att man studerar barns och vuxnas samspel.
– Det forskas också mycket mer om samspelet mellan små barn och deras föräldrar, ofta mammor, än om vardagen i förskolan. Jag skulle gärna gå vidare och titta på hur de små barnen får möjlighet att påverka den pedagogiska verksamheten, om personalen uppfattar deras signaler, säger Ingrid Engdahl.
Hon tror att kunskapen om små barns sociala samspel och kommunikationsförmåga behövs både i utbildning av förskollärare och psykologer.
– Små barn har en fri vilja, självuppfattning, samvete och humor. Barnen ska inte ses som ett objekt utan som tänkande individer, även innan de kan prata. Vi vuxna kan hjälpa till genom att närma oss barnens perspektiv och att formulera deras känslor med ord.