Förskoleklassen. Här arbetar fritidspedagoger och förskollärare närmare varandra än i någon annan skolform. På Solfagraskolan har personalen i de bägge förskoleklasserna valt olika sätt att arbeta. Men frågan är hur behörighetskraven på fritidspedagoger påverkar arbetet framöver.
Sofie Larsson och förskolläraren Jasminka Pepelar, som är ansvarig för klassen, turas om att leda morgonsamlingen. De har arbetat tillsammans i över sju år. Så nära samarbete med en kollega har ingen av dem haft tidigare, varken på fritidshem eller på förskola.
Tre dagar i veckan delar de klassen i två grupper. Eftersom de har så många som 27 elever märker de att arbetsron blir bättre då. Sofie Larsson har bildundervisning och livskunskap medan Jasminka Pepelar arbetar med svenska och matematikövningar.
– Den här uppdelningen av ämnen passar oss bra. Det har nog egentligen inte med våra olika yrkesutbildningar att göra, utan det handlar mer om vad vi är intresserade av, säger Sofie Larsson. Kanske får våra barn mera bild än andra, men vi tycker att det är positivt.
Faktum är att många fritidspedagoger och förskollärarare gör just den uppdelningen. Det har fallit sig naturligt, eftersom fritidspedagoger har mer av estetiska ämnen i sin utbildning medan förskollärarna har utbildning i läs- och skrivinlärning.
– Vi delade klassen redan första året men då delade vi på alla ämnen. Men det fungerar bättre att dela upp dem mellan oss, säger Sofie Larsson.
Eftersom de har tillgång till två rum som ligger bredvid varandra är det lätt att dela klassen. Enda kruxet är att fritidsbarnen använder samma lokaler på eftermiddagen så de måste alltid ställa undan allting när skoldagen är slut.
De följer ett schema, som också delats ut till föräldrarna. Fri lek står det bara på schemat en timme under veckan. Men lektionerna är flexibla och vid behov blir det mer. Då får barnen spela pedagogiska spel, rita eller vara i legorummet och ibland är alla ute på gården.
Men Jasminka Pepelar menar att även lektionerna består av mycket lärande lek och under fritidstiden leker barnen hela tiden.
Efter samlingen tar Sofie Larsson med sig halva klassen till ”hennes” grupprum. I dag får barnen göra färdigt sina kollage. De är koncentrerade när de färglägger sina utklippta pappersblommor. Sofie Larsson visar hur de kan använda gröna piprensare som stjälkar och grönt kräpp-papper till gräs.
Under tiden arbetar Jasminka Pepelars grupp med matematik i det andra rummet. De löser tillsammans uppgifter om former i sina övningshäften och lär sig att räkna ut vad dubbelt så många av ett visst antal är. När de är färdiga tar de upp sina sytavlor.
Sofie Larsson och Jasminka Pepelar delar också på alla utvecklingssamtal, men Jasminka Pepelar gör ”lusningen”, det vill säga testar alla barnen enligt ett läsutvecklingsschema inför årskurs ett.
En timme i veckan har de planeringstid tillsammans. De har även planering med fritidspersonalen varje vecka och ett med arbetslaget för årskurs ett, två och tre.
– Tack vare att vi träffar dem så mycket känner vi oss som en del av det stora arbetslaget på skolan, säger Sofie Larsson.
– Det tar ett tag innan barnen kommit in i alla rutiner. De ska förstå att de måste gå in när klockan ringer. De måste lära sig att ta ansvar för sina saker och veta hur man gör i matsalen, säger Sofie Larsson.
Men det är en stor skillnad på vad dessa sexåringar hinner lära sig nu för tiden än mot vad de kunde förr när de bara gick i förskolan, anser Jasminka Pepelar.
– Då hade vi bara sexårsgrupp en timme i veckan plus att vi gjorde lite utflykter. I förskoleklassen har vi helt andra resurser och barnen mognar snabbare.
Lektionen i förskoleklassen börjar gå mot sitt slut. Flera av barnen blir färdiga med sina kollage medan andra tar god tid på sig och inte alls hinner färdigt.
När de plockat undan får de gå ut och leka. I dag är Sofie Larsson rastvakt. Hon har fullt sjå att få med sig några flickor ut, som inte vill avsluta i klassrummet. Efter rasten byter lärarna grupper.
Redan vid halv elva är det lunchdags och Jasminka Pepelar samlar barnen på led utanför klassrummet. De har valt att äta tidigt för att få tillräcklig tid för lunchen.
Varje vecka lottar de vilka som ska få gå först i ledet.
– Det var alltid så mycket tjafs om vem som skulle gå först förut.
När barnen väl kommit i gång att äta är det många som sitter länge och äter och pratar med varandra.
Efter lunchen går barnen direkt tillbaka till klassrummet. Barnen pratar och har svårt att sitta still. Sofie Larsson måste säga till ett par gånger för att få barnen att lyssna.
När de tystnat börjar hon läsa högt ur boken om Billy och monstret av Mati Lepp och Birgitta Stenberg. Barnen sitter omväxlande på bänkar eller sina stolar eftersom det inte finns utrymme att sitta på golvet.
Vid klockan tolv är skoldagen slut och fritidshemmet tar vid. Både Jasminka Pepelar och Sofie Larsson arbetar även på fritids, men ingen av dem har något ansvar för verksamheten.
– Det är en trygghet för de äldre barnen att vi också arbetar på fritids eftersom vi känner dem väl sedan förskoleklassen. Jag tycker att det fungerar väldigt bra att ha åldersblandad grupp, säger Sofie Larsson.
Kollegan Johan Hamrén instämmer.
– Barnen har mycket utbyte av varandra. De äldre eleverna är både förebilder och inspiration för de yngre. De äldre får också lära sig att ta ansvar för de yngre och föregå med gott exempel.
Johan Hamrén och tre kolleger ansvarar för fritidshemsverksamheten, där drygt 100 barn är inskrivna, på en av skolans två enheter. Solfagraskolan är tvåparallellig, men man har valt att dela upp det så att det finns en förskoleklass, en etta, en tvåa och en trea i varje byggnad. De har även separata skolgårdar. Syftet har varit att främja utbytet mellan årskurserna.
Många förskolklasser följer ett schema, men pedagogerna måste ständigt vara beredda att ändra planeringen och anpassa det efter vad barnen orkar med.
– Många sexåringar har svårt att koncentrera sig. De behöver pausa ofta. Andra är snabba och dem måste vi ha extra övningar till. Man måste anpassa nivån efter individerna i gruppen, säger Sofie Larsson.
Hon anser inte att ett tionde skolår skulle vara bra.
– Jag tror inte att det vore bra att pressa barnen mer. De behöver det här året för att förbereda sig för ettan.
Kollegan Margareta Skölding håller med.
– Sexåringarna klarar inte av att sitta still så länge. Vi anpassar verksamheten efter vad barnen orkar och har intresse för. Leken har stort utrymme, vilket är jätteviktigt. Jag skulle önska att förskolepedagogiken hade ännu större utrymme än vad den fått. Det blir lätt att svenska och matematikinlärning dominerar. Vi måste måna om leken i lärandet. Det skulle bli mindre av det om förskoleklassen blir obligatorisk.
Margareta Skölding, som också är fritidspedagog, arbetar tillsammans med Lena Hanning, förskollärare i Solfagraskolans andra förskoleklass. De arbetar i ett vanligt klassrum. Även här saknas det plats för samling på golvet. Men de har tillgång till ett mindre grupprum längre ner i korridoren. Till skillnad från sina kolleger i andra förskoleklassen delar de inte ut något schema till barnen.
– Vi utgår från vad de själva vill göra. I höstas hade barnen många frågor om rymden och ville veta mer och då bestämde vi oss för att satsa på det. Det är härligt med sexåringarna att de är så nyfikna.
Hon anser att hon som fritidspedagog har en viktig roll i förskoleklassen.
– Vi är duktiga på att läsa av barnen och sedan anpassa undervisningen efter det. Den grupp vi har nu är väldigt vetgirig och många kan redan läsa.
Ett ämne som hon tycker är mycket viktigt är livskunskap.
– Jag nappar på saker som barnen pratar om och så utvecklar vi det. En flicka sa häromdagen ”alla tycker att jag pratar för mycket”. Då diskuterade vi vad de menade med det och vi enades till slut om att alla måste få vara som de är.
Trots att de inte följer ett schema är det många rutiner som är fasta. Idrotten och skogen är alltid på samma dag, liksom rasterna och lunchen. Som regel har de ett svenskapass på onsdagar och ett matematikpass på torsdagar.
– Då har vi mycket rim och ramsor, arbetar med långa och korta ord och tränar att ljuda bokstäver. På fredagar har vi klassråd och mycket lek. Vi väver in lek hela tiden.
I år har de fått förstärkning från fritids, fyra timmar i veckan har fritidspedagogen Tina Haake halva gruppen. Hon planerar själv aktiviteterna för de timmarna.
– Under den tiden arbetar Lena och jag tillsammans med matematik och svenska i den andra halvan av klassen. Det har fungerat väldigt bra. Vi hinner med barnen på ett helt annat sätt.
Allt annat arbete i klassen delar de på.
– Vi ”lusar” halva gruppen var och tar hälften av utvecklingssamtalen var. Vi gör också en grovplanering tillsammans med kollegerna i de andra förskoleklasserna.
Margareta Skölding tycker framtiden känns osäker i förskoleklassen eftersom hon som fritidspedagog kanske inte får fortsätta arbeta på samma sätt framöver utan lärarlegitimation.
– Jag har begärt ett samtal med min chef för att se hur hon tänker, apropå detta. Jag tycker att vi fritidspedagoger måste stå upp för vårt yrke. Varför ska jag komplettera när jag har så lång erfarenhet? Det är synd att vår långa erfarenhet inte räknas.
Biträdande rektorn Maria Nyberg är också bekymrad.
– Vi har sett det som en suverän kombination, att fritidspedagoger och förskollärare arbetar tillsammans i förskoleklasserna. De nya behörighetskraven ställer till det för oss. Fritidspedagogerna får då inte ensamma ta ansvaret för undervisningen i förskoleklassen, då hon eller han inte har den behörigheten.
Enligt skollagen ska fritidsverksamheten komplettera utbildningen i skolans arbete. Hur detta ska genomföras är den viktiga frågan.
– Fritidspedagogerna har ju en viktig roll även framöver, men det är osäkert om vi kan låta dem undervisa i förskoleklassen. Kanske kan de det, om förskolläraren är ansvarig för lektionen, men att man tillsammans eller var för sig står för genomförandet. Annars blir ju skoldagarna väldigt långa, om den undervisning som fritidspedagogen bedriver, inte får räknas in i de lagstadgade 525 timmarna. Då måste förskolläraren ta all undervisning.
Till hösten kommer Skolinspektionen på ett inplanerat besök på skolan.
– Förhoppningsvis får vi mer klarhet i det här då, säger Maria Nyberg.