I den mänskliga hjärnan finns ett särskilt område där de skrivna orden tar form och får en mening. Dessutom är hjärnan formbar, kapaciteten kan utökas med träning. Det visar forskning av Torkel Klingberg som är professor i kognitiv neurovetenskap.
På den här sidan finns små abstrakta och ganska lika symboler som består av några fåtal böjda eller raka streck. Dessa kopplar du just nu till ord och meningar som får betydelse. Du läser! Det är en komplex hjärnaktivitet på mycket hög nivå. Men vi har ändå tur. Våra hjärnor är nämligen förprogrammerade för att lära sig läsa och skriva.
Det finns ett speciellt område i vänstra tinningloben, bara några kvadratcentimeter stort, som kallas ordformsområde. Alla människor världen över har ordformsområdet på nästan exakt samma ställe, även den som har läs- och skrivsvårigheter. Det förklarar Torkel Klingberg som är professor i kognitiv neurovetenskap, ett forskningsfält som kombinerar hjärnforskning med psykologi, vid Karolinska institutet i Stockholm.
–Ordformsområdet ligger inklämt mellan en del som är specialiserad på att analysera ansikten och en som analyserar formen på objekt. Läsning är därmed inte enbart kulturellt betingad, vi har istället format vår kultur efter hjärnans inbyggda förutsättningar.
När ett barn lär sig läsa är det en process i flera steg, säger Torkel Klingberg. Första steget är det bildmässiga, att kunna känna igen ord och bokstäver.
–En treåring kan känna igen sitt namn över klädkroken på förskolan. Men det betyder inte att barnet kan läsa. Likaså kan barnet veta att ett O är just ett O, men han eller hon gör inte kopplingen till hur det låter.
Därför är den bildmässiga fasen en återvändsgränd. Isabella kan förvisso känna igen hela sitt namn och veta att det står just ”Isabella” på den där kroken som hänger vid hennes regnkläder, och att det är hennes namn. Däremot krävs det att hon tar sig till nivå två i läsprocessen, den ljudmässiga, för att förstå att ”Isa” och ”bella” är två delar av hela det ord som bildar hennes namn.
Det är grunden i att knäcka läskoden: att kunna bryta ner ord i tecken eller grupper som bildar ljud. Så småningom, ju mer barnet knäcker koden, kommer det att börja ljuda på allt möjligt.
–M-j-ö-l-k, läser plötsligt barnet på mjölk-paketet som står på bordet vid mellanmålet.
Och så fortsätter det. Efter hundratals timmar av ljudande når barnet den tredje och sista delen i läsprocessen: den automat-iska. Nu kan han eller hon läsa ord enbart genom att kasta en blick på dem. Inget ljud-ande behövs.
–Men det är ingen idé att börja läs- och skrivträna med barn innan de kan prata ordentligt. Man måste kunna säga orden rätt för att koppla dem till hur man ljudar, säger Torkel Klingberg.
Därmed talar han till viss del emot läroplanen: att läs- och skrivträning ska ingå i förskolan redan från tidig ålder. Men han vill ändå inte skriva under en sådan kritik.
–Jag vill inte lägga mig i den diskussionen, det är pedagogerna duktigare på. Däremot vill jag poängtera att jag tycker att det är viktigt att utbildningsmetoder är vetenskapligt förankrade, att förskola och skola inte påverkas av modenycker och partipolitik.
Ett av mina nästa drömprojekt är att knyta såväl psykologer som pedagoger till gemensam forskning med oss neurologer. Det behövs tvärvetenskaplig forskning när det handlar om inlärning. För att hitta fram till lösningar som ger alla barn det bästa behöver vi få med flera perspektiv.
Torkel Klingberg är aktuell med boken Den lärande hjärnan. Den bygger bland annat på ett stort forskningsprojekt där han och hans kollegor sedan 2007 följer 350 barn mellan 6 och 18 år i Nynäshamn. De studerar hjärnans mognad, miljön, utvecklingen av minnet och skolprestationer.
Just minnet i relation till lärandet är Torkel Klingbergs hjärtefråga. Han delar upp det i två olika delar: långtidsminnet och arbetsminnet. Långtidsminnet är det ställe där vi lagrar fakta mer långsiktigt: till exempel att Oslo är Norges huvudstad eller att det går 52 veckor på ett år. När vi en gång har lärt oss sådan kunskap kommer vi ihåg den, om vi så väcks mitt i natten.
Arbetsminnet är istället mer kortsiktigt. Det använder vi vid problemlösning, exempelvis vid läsning och räkning. För att kunna läsa en text måste vi hålla flera olika delar av ord och även hela meningar i minnet. Likaså behöver vi minnas flera steg för att räkna ut vad till exempel fem minus tre är.
Torkel Klingbergs forskning visar på ett samband mellan storleken på arbetsminnet och läs- och skrivsvårigheter, dyslexi, samt problem med siffror, dyskalkyli. De barn som har svårigheter med detta har ofta ett litet arbetsminne. Samma sak gäller för barn med koncentrationssvår-igheter som adhd, och dessa barn lider också oftare av dyslexi och dyskalkyli än andra barn.
Men hjärnan är formbar och föränderlig, menar Torkel Klingberg. Han och hans kollegor har utarbetat datorprogram som kan träna upp barnens arbetsminne.
–Våra forskningsresultat visar att barnen gör stora framsteg i sina färdigheter med hjälp av vår träning, hjärnan är alltså inte statisk. Men för att både träna och använda arbetsminnet måste vi vara fokuserade, därför är det viktigt att tänka på att skapa den miljön för barnen. Till exempel genom att rensa bort störande objekt på skrivbordet eller se till att det är tyst och lugnt.
Men att påstå att hjärnan är formbar är inte okontroversiellt. När Torkel Klingberg kom med dessa rön i början av 2000-talet väckte det till en början stor skepsis i forskar-världen. Nu har det dock vänt: nyligen fick han Göran Gustafssonpriset i medicin, Sveriges största nationella naturvetenskapliga forskarpris. Förutom ett personligt pris ger det 4,5 miljoner i anslag till hans forskning.
–Det är otroligt roligt att få ett erkännande och just nu studerar man kognitiv träning, alltså att öva upp hjärnans kapacitet, vid universitet över hela världen. Ofta använder man just de metoder som vi har utvecklat. Det kan komma att hjälpa otroligt många barn.
Torkel Klingberg avråder dock från egna försök att träna arbetsminnet. För att det ska ge något resultat måste det nämligen göras regelbundet och träningen ska ligga nära den egna kapaciteten.
–Det är som att gå på ett gym. Lyfter du tvåhektos hantlar en gång i veckan händer ingenting. Likadant är det med hjärnan, den är som vilken muskel som helst. Därför behövs individuellt specialutformade program.
Ändå tycker han att pedagoger kan ha stor användning av hans forskningsresultat. Att se på hjärnan som formbar ger betydligt större hoppfullhet när ett barn har svårigheter. Det kan bli en motor till att identifiera barnen i tid, så att de kan få individuellt anpassad träning och stöd innan de börjar halka efter kompisarna och tappar i självförtroende.
Torkel Klingberg är nämligen övertygad om att självtillit är nära kopplat till förmågan att ta till sig kunskap och våga utmana sig själv och därmed lära nytt.
–Dessutom är det viktigt att förstå att barns och ungas hjärnor inte är en miniatyr av de vuxnas. Den är i stark utveckling och går igenom olika faser. Femåringen kan vara oförmögen att fullgöra uppdraget ”gå till hallen, ta på dig strumporna och ta med dig väskan”. Men det beror inte på trots, utan på att det blir för många led att hålla reda på i ett outvecklat arbetsminne.